Johanna, UIR-ledare och ambassadör 26 och att man själv utför de delarna så att det inte blir motsägelsefullt. Jag som ambassadör jobbar mycket med sociala medier och skriver månadsrapporter om hur det går i projektet. Och nu efter två år kan jag hjälpa andra tekniskt och gå in i coachrollen. All kunskap jag har fått under projektet hjälper mig att bli en bättre UIR-ambassadör. Att hjälpa andra hjälper mig själv. På något sätt får jag tillbaka det jag ger och det håller mig motiverad. Hur har din egen resa till att bli mer hälsosam varit? Innan jag började träna var jag inte alls aktiv. Jag åt dessutom en hel del och var ganska van vid stora portioner. Men det som har ändrats mest drastiskt är min träning, från att inte träna alls till att träna upp till fem gånger i veckan. I början hade jag ett negativt tankesätt. Jag visste att jag ville börja träna och att det var bra för mig men jag kände hela tiden att jag inte orkade. Jag hade inte heller självförtroendet för det, jag var alltid så rädd att bli utmattad eller illamående för att jag var så ovan. Men nu känner jag att det är kul, det är inte en börda i tankarna längre. Tidigare spenderade jag mycket av min lediga tid på Netflix och sociala medier och direkt efter skoltid ville jag bara hem och sova. Jag bara låg ned resten av dagen. Det var inte bra för mig. Det är en sak jag märker, att min energinivå har ändrats jättemycket sedan jag började träna. Nu orkar jag mer på dagarna samtidigt som jag studerar på universitetet. Hur känns det nu att hjälpa andra som ledare istället? Hade någon sagt till mig innan att jag ska börja med detta så hade jag tänkt att jag inte är kapabel till det. Men det är så mycket som har ändrats. Utvecklingen kan ske väldigt fort. Det behöver inte ta år, det behöver inte ta så lång tid, man behöver bara vara motiverad. Det mest givande för mig har varit ungdomarnas respons och att se hur de lyser upp när de har kul medan de gör något som är nyttigt för dem. Särskilt när de kommer fram och berättar hur de har utvecklats, som Sasso exempelvis. Man ska inte vara rädd för att prova nya saker. Om jag inte hade tagit mig ur min bekvämlighetszon hade jag inte hittat träningen eller jobbat med UIR. Så det handlar mycket om att ta steget även om det känns läskigt. I framtiden kommer man att tacka sig själv för det. Det känns jättebra att kunna inspirera och sprida positivitet och uppmuntra fler ungdomar att göra aktiviteterna. Det är den största belöningen av alla.
RkJQdWJsaXNoZXIy NDg2ODU=