66 Valeria och Anna, 21 och 19 år, deltagare Valeria och Anna 21 och 19 år, deltagare Att engagera familjen i ungdomarnas utveckling är något UIR strävar efter. Syskonen Valeria och Anna deltar i UIR:s veckovisa dansaktivitet. Utvecklingen har gått minst sagt snabbt. Det finns ett stort intresse för dans och på UIR har deltagarna fått möjlighet att utvecklas, vilket har lett till ett ökat självförtroende så att de själva ska kunna lära ut sina egna danskoreografier. Två av UIR:s deltagare är syskon och känner att de äntligen har funnit en förening där de kan uttrycka sin dans. – Vi dansade mycket när vi var små och vi dansar random hemma. Det är inte alltid att vi hinner dansa tillsammans när vi är hemma men när mamma och pappa inte är hemma så kan vi ibland höja musiken och plötsligt dansa ihop. Det kanske är därför vi har ett bra samarbete när vi dansar här på UIR, säger storasystern Valeria. – Jag som är blyg känner mig trygg här när jag dansar, annars hade jag inte dansat alls. Jag passar även på att lära känna nya människor. Danslokalen är jättestor. Jag har en stor spegel i mitt rum som jag brukar dansa framför men den är inte alls lika stor som spegeln här. När jag är hemma spelar jag musik sent på kvällen och dansar i tysta steg. Lusten att dansa kan komma plötsligt, till och med när jag bara slappnar av och ritar. Men i danspassen finns inga begränsningar. Jag tycker att det är så kul att dansa här, säger Anna. Vad tycker föräldrarna om att ni är med på UIR:s dansaktivitet tillsammans? Mamma är bara glad att vi engagerar oss i fysiska aktiviteter. Jag har spelat volleyboll innan men det var när jag var 14 år. Sen efter att jag slutade har jag inte gjort mycket, bara haft idrott i skolan. Så föräldrarna tycker att det är jätteroligt att vi är med här, säger Valeria. Vi har ju vuxit upp med mycket dans i hemmet. I Chile fanns det klubbar och vi var alltid de första som skrev in sig där, och vi fick dansa inför skolan,
RkJQdWJsaXNoZXIy NDg2ODU=