Jag är danslärare i Projekt UIR och håller veckovisa pass. Jag började dansa när jag var liten. Jag minns att jag lyssnade mycket på Shakira och uppträdde redan när jag var 5 år gammal inför mina vänner på gården i Rosengård, och sedan växte intresset. Jag började på dansskolan Bow Down Dance Academy och dansade där under tre år. Erfarenheten därifrån ledde till att jag nu håller egna dansklasser. Det finns ett stort intresse för dans. Vad är det med dans som lockar så många? Dans handlar mycket om känsla. Man kan uttrycka så mycket genom dans när man exempelvis är glad eller arg. För mig beror det på mitt “mood”, sen beror det på vilken musik man lyssnar på som avgör vilket humör man är i eller vill vara i. Lyssnar man på stilen “krump” har man en mer aggressiv dansstil men ifall man lyssnar på en Beyonce-låt blir stilen lite mer feminin. Hur kändes det för dig när du började hålla i UIR:s dansklasser? Det kändes bra men också nervöst. Jag hade tidigare hållit i enstaka workshops men i och med att jag skulle börja styra och ha ansvar för egna pass var det mer nervöst eftersom jag nu skulle ha mina egna koncept och koreografier. Men jag såg fram emot det väldigt mycket och nervositeten började släppa när jag började lära ut koreografierna. Då var det fullt fokus, allting släppte. Jag är väldigt investerad i att deltagarna ska lära sig och ha kul på mina pass. De var också nervösa först men jag tog det väldigt lugnt och sansat. Vi gick igenom stegen tillsammans flera gånger och jag ville helt enkelt få deltagarna att känna sig bekväma och slappna av. Det finns inget rätt eller fel inom dans. Bara ha kul! De kommande passen sedan var de ännu mer avslappnade, kunde dansa mer fritt och kunde dansa fristil. Det jag ville förmedla var att de var där för att ha kul och inte något de ska ta på jätteallvar. 84 Shqiponja, ledare Shqiponja Ledare
RkJQdWJsaXNoZXIy NDg2ODU=