Lugnt inre välmående

för honom. På den vägen är det. Det här med Parkinson har gjort mig orolig i många lägen. En gång fick jag remiss till minnesenheten i Malmö, som testade mig i fyra timmar. Mottagandet jag fick där var fantastiskt. De tog ryggmärgsprover och tretton rör med blodprover och kunde konstatera att jag varken var dement eller hade alzheimer. Deras insats gjorde att mitt självförtroende och min livsglädje stärktes. Nu lever jag ett så behagligt liv man kan i min ålder. Jag är tacksam för allt jag kan och orkar med. Jag är väl inte lika pigg på långresor längre, men jag har redan varit i alla världsdelar och sett det mesta. Jag lever ett gott vardagsliv ihop med Marie. Marie: Man vet ju inte så mycket när man inte har någon tidigare erfarenhet av Parkinson. Det enda man kände till från barndomen var sådana som skakade, men att det fanns andra symptom visste man ju inte. Vi kom väldigt tidigt i kontakt med Parkinsonförbundet och när vi träffade de människorna gjorde det att det inte blev så tungt, som man kanske först trodde att det skulle bli. Man får inte tappa bort sig själv helt i det här. Jag är med i anhöriggruppen och vi blir fler och fler i den gruppen. Vi är många som behöver det stödet. Det har gett mig jättemycket, för de delar med sig av sina erfarenheter och man kan ställa frågor om man inte förstår vad som händer. Man får kunskapen efter hand, vad det handlar om. Man blir utbildad på någon vänster. Då blir det inte riktigt så skrämmande som det är från början. Vi har stort utbyte av Projekt LIV. Övningarna har Lennart & Marie 112