Lugnt inre välmående

Ela 117 I telefonen hörde jag kvinnan hos larmcentralen säga till någon annan: ”Stackars flicka, hennes mamma håller på att dö.” Jag vet inte var jag fick all kraft ifrån, men jag lyfte ner mamma på golvet och gjorde hjärt-lungräddning på henne och precis när ambulansen kom och de ringde på dörren vaknade hon till. Hon började andas och öppnade ögonen. Hon låg på golvet och var alldeles chockad och började skratta. ”Vad är det som händer?”, tänkte jag. De körde henne till sjukhuset och konstaterade att hon hade haft en stroke. Den satt i hjärnan. Ela: Den gången hittade de inget allvarligt fel på mig. Men tre år senare fick jag en stroke så att jag inte kunde röra mig. Det var 2012 och då var jag 62 år. På morgonen började jag bli yr. På jobbet höll vi på att tvätta en vårdtagare. Jag bad min kollega att ta på henne kläderna för jag var tvungen att gå ut i trappan. Jag hade sådan yrsel att jag gick till vår arbetslokal. När jag hade tagit av mig ytterkläderna började det snurra för mig som om jag satt på en karusell. Någon frågade om de skulle ringa min son eller dotter. ”Nej, nej”, sa jag. Men jag kräktes och kunde inte resa mig. Jag låg på sjukhuset från nio på morgonen till kanske åtta på kvällen utan att något hände. De sa att det kunde vara maginfluensa. Sedan kom jag till en öron-näsa-hals-läkare som sa att det var virus. Jag skickades till Lund och där lade de mig på öron-näsa- hals-avdelningen. Det var veckoslut och när det till slut, på måndagen, kom in en läkare blev jag skickad till röntgen och då upptäcktes det att det hade varit en stroke.