Lugnt inre välmående

och andas. De senaste två åren har jag känt mig som en människa igen. Men jag kan fortfarande inte gå på teater. När man kommer ut i pausen och alla pratar på en gång blir det för mycket ljud för mig. Det tog ganska lång tid innan jag hittade Strokeföreningen. Jag var på någon föreläsning där de hade sina broschyrer. På det sättet träffade jag alla de andra. De hade övningar och promenader och golf. Först var jag helt emot golf eftersom det var så tidskrävande. Hur kan de ha så mycket tålamod och gå och gå efter en liten boll? Men jag provade och lärde mig träffa bollen. Efter ett par veckor hade jag börjat gilla det. Sedan fick jag höra talas om mindfulness och tänkte att jag skulle gå och se vad det var. De hade några övningar som jag tyckte om. Jag började bli medveten om min andning och att jag var stressad eftersom jag drog upp axlarna. Jag drog ner på tempot och nu är jag på god väg att kunna slappna av. När jag inte kan somna på kvällen, som i går när det var några grannar som hade högljudd inflyttningsfest, satte jag på mina meditationsinstruktioner. Det hjälper mig mycket. Från jobbet har jag min inre klocka ställd på klockan sex på morgonen. Oavsett hur länge jag läser eller tittar på tv vaknar jag klockan sex. Om jag behöver sova mer på morgonen sätter jag numera på meditationen. Då somnar jag om. Jag försöker också meditera dagtid om jag hinner. Jag försöker prata långsammare och inte göra så många saker. Tyvärr går det inte alltid så bra, men jag är åtminstone medveten om det nu. När vi tränar hos Projekt LIV är jag medveten om hur man ska andas. När vi boxas där och jag får ut alla mina spänningar, märker jag att jag andas. Jag Ela 122