Lugnt inre välmående

rehabilitering. Där var jag i sju-åtta veckor och kom tillbaka så långt att jag kunde gå ganska bra. Jag fick tillstånd att köra bil igen. Vad jag inte kunde göra var att sköta jobbet. Jag hade ett bra och välbetalt arbete, som jag försökte gå tillbaka till. Det klarade jag inte. Hjärntröttheten var för svår. I dag, sexton år senare, har jag fortfarande hjärntrötthet, men den är inte alls lika besvärlig som den var då. Kom stroken som en blixt från en klar himmel eller hade du haft några känningar tidigare? Det hade jag haft, men inte förstått vad det var. När de gjorde hjärnröntgen visade det sig att jag hade haft fem mindre proppar innan jag fick min stroke. Det var så kallade tiaanfall. Det är ett slags lättare, övergående stroke. När jag fick reda på detta kunde jag identifiera åtminstone tre tillfällen då jag måste ha fått tiaattacker. Vid ett tillfälle drabbades jag av rejäl yrsel. En annan gång satt vi och åt lunch när jag plötsligt märkte att jag inte hade någon känsel i högerarmen. Efter en stund kom känseln tillbaka. När jag fick min stroke fick jag inget känselbortfall, men min känsel är nu lite förändrad. Det känns lite grann som att ha bomull på fingertopparna. Det är olika i höger och vänster hand, men det är inget som plågar mig. När jag fick min stroke dröjde det nästan ett dygn innan jag blev förlamad på ena sidan. Det var nästan det mest otäcka. På sjukhuset gjorde de neurologiska tester på mig och jag blev sämre och sämre. Då upplevde jag det som att jag var totalt förlamad i höger halva av kroppen. Så var det inte, men jag kunde inte röra på fingrarna. Armen bara hängde. 57 Allan