Lugnt inre välmående

Bodil 64 Det hela började 2011. Jag var ute och vandrade på Skåneleden och plötsligt började jag luta åt vänster. Jag kunde inte räta upp kroppen. När jag ramlade och reste mig igen blödde det från armen som om något djur hade bitit mig. Dagen efter gick jag till vårdcentralen för att kontrollera vad det kunde vara. Då fick jag transport till sjukhuset eftersom läkaren förstod att det också var något annat än mitt sår. Jag fick redogöra för mitt personnummer och göra armar uppåt sträck, men någon annan undersökning gjorde man inte. Så jag fick ingen information om vad det kunde vara. Jag var väldigt glad över att jag kunde komma hem och inte behövde vara på sjukhuset. Sedan dröjde det till 2013 – det var i mitt hem och jag skulle tända ett ljus. Jag höll stickan på fel avstånd, en decimeter från ljuset, men jag fattade ingenting. På morgonen dagen därpå var det en bekant som ringde sjukvårdsupplysningen och sedan kom en ambulans och hämtade mig. Jag tänkte: ”Vad ska de med ambulans till?” De tog blodtrycket på mig och det var inget fel på det. På sjukhuset blev jag röntgad och då konstaterades det att jag hade haft en stroke. Jag blev inlagd i tre dagar. De gick igenom mig på härsan och tvärsan. De skrev ut trombyl och jag fick gå till sjukhuset några gånger och få information, så jag blev ordentligt insatt i vad stroke var för någonting. Via sjukhuset fick jag upplysning om strokeföreningen. Det var väldigt trevligt och vi gick på månadsmöten och där var intressanta föredragshållare. 2018 började man med LIV-passen och där är jag nu med tre gånger i veckan. Jag märkte ganska snart, efter några månader, vilken stor betydelse det hade för mig. Jag känner mig mycket