Lugnt inre välmående

Jag är med i många föreningar, bland annat Malmö kulturhistoriska förening, två operaföreningar och Cinemateket. Där kan man köpa årskort och titta på film varje tisdag. Jag ser allting. Jag tittar inte så mycket på tv, det blir mest nyheter. Jag läser en hel del också, mest historiska grejer och biografier. Caruso och Jussi Björling har jag fyra böcker om. Jag hörde aldrig Birgit Nilsson på konsert, men jag har sett henne i verkligheten! Hur var den där händelsen i skogen kopplad till att du senare f ick stroke? Det var en tiaattack. På kvällen efteråt åt vi middag på ett hotell och då kände jag mig som vanligt, men jag oroade mig för att jag hade blivit biten så att blodet rann. De borde ha tagit bättre hand om mig på sjukhuset då. Nu tar jag trombyl i förebyggande syfte, men jag har aldrig i hela mitt liv haft högt blodtryck. Efter att jag senare hade fått min stroke blev jag tvungen att tänka på var siffrorna satt på telefonen när jag skulle ringa. Det tog ett och ett halvt år innan jag fick ordning på det. Jag var också alltid noga med att hålla i ledstången när jag gick nedför trappor. När jag så småningom kunde gå nedför trappan på Cinemateket utan att hålla i mig jublade det inom mig. Jag tänkte att nu är jag bra! Den gången ambulansen hämtade mig blev jag mycket generad. Vad skulle grannarna tänka? Jag vet inte var i kroppen stroken inträffade, men jag har senare förstått att sådant har betydelse. Jag har inte alls haft några rörelsesvårigheter. Men jag är väldigt glömsk; en människa kan presentera sig ena minuten och nästa minut har jag glömt namnet. Fast det kan ju hänga samman med åldern också. Jag blir 82 i år, men Bodil 66