Lugnt inre välmående

när jag är på väg till LIV-passen ligger jag på en 3:a, mycket sällan sämre, och när jag går därifrån är jag på en 2:a. Den gången jag låg på en 1:a på hikari-skalan höll jag en kvinna i handen och hon och jag kände en stark gemenskap. Man kan alltså meditera ihop och hålla varandra i händerna. Tydligen passade hon bra ihop med mig. Det kan vara så att vissa människor mediterar man bättre med än andra. En del kan ta ens energi och andra får man energi av. Efter träffarna på måndagskvällarna är vi några som går på en pub och tar en öl ihop. Det är en social grej. När man är ung vill man göra så mycket, men jag har aldrig haft det så bra som nu. Jag har levt för mig själv i arton år. På ett sätt tycker jag att man utvecklas mer när man är ensam. Jag var gift i 37 år och hemma hos mina barn i tretton år. Jag träffade min man på ett företag där jag var direktörssekreterare. Vi träffades vid midsommarhelgen, tog ut lysning i augusti och gifte oss i oktober. Då kände vi ju inte varandra! Men vi var gifta i nästa fyra decennier. Under de tretton åren hemma gick jag på vuxengymnasiet och läste språk, spanska och franska. Det hade jag nytta av för vi reste väldigt mycket. Vi kunde köra till Lissabon två gånger på ett år. Min man körde bil hur långt som helst. Vi var i Andorra femton gånger. Å, vad vackert det var! Annars var Capri det vackraste jag sett i mitt liv. Nu tycker jag att jag har rest det jag ska, det finns så mycket att se här hemma också. Bodil 69