Lugnt inre välmående

Ivan-Thomas & Eric 81 steget och märkt ett resultat, ibland redan efter en övning. När de får höra att det faktiskt är möjligt är det mycket som släpper. I en av grupperna märkte jag på några av de nya deltagarna att de mådde väldigt illa. Det fanns också ett litet motstånd: ’Vad är det här för något och hur ska det gå till?’ Men så fort de fick höra om gruppens positiva upplevelser släppte det och när de deltog i övningarna såg man på dem att det hade effekt. Mitt i passet blev en av deltagarna faktiskt gråtfärdig av lycka eftersom hon aldrig hade varit med om den här känslan av att kunna släppa allt hon burit på så länge. Det betyder mycket att få möta andra människor som har nått resultat och att höra av dem att de en gång har mått jättedåligt, men kunnat ta sig ur det.” Lätt att sjukdomen blir ens identitet Det är lätt att sjukdomen blir en del av ens identitet. Man märker hur den begränsar en och man speglar sig i den. ”Människan har en stark förmåga att gå i upptrampade spår”, säger Ivan-Thomas Brilje. ”Man identifierar sig med sjukdomsbilden. Om man drabbas av stroke eller Parkinson kommer en mängd tankar och känslor in i den bilden. Varför drabbades just jag av det här? Vår uppgift är att göra deltagaren medveten om att hon inte i första hand är sin stroke eller sin Parkinson – hon är inte sitt illamående. Hon är något helt annat. Detta andra kan vi komma i kontakt med så fort vi ger oss tid att landa i medveten närvaro. Då väcks också något annat inom oss till liv. Det är just den här upplevelsen som är så viktig att uppmärksamma, för det man uppmärksammar kan också växa. Det handlar