Lugnt inre välmående

”En sådan sak är andningen. Vanligtvis tänker vi inte på den. Spädbarn andas djupt och naturligt, ända ner i buken. De har ett naturligt flöde i sin andning. Om vi skulle gå ut på stan och se på hur människor andas, så gör de det i allmänhet väldigt ytligt. Vi verkar inte uppskatta en av de viktigaste gåvorna vi fått i våra liv, vår andning. Vi skänker den inte en tanke, vi tar den för given. Med onaturlig stress blir det naturliga en mindre del. Det är inte konstigt att vi börjar andas mer ytligt. Rent fysiologiskt är det så att största delen av lungblåsorna ligger i nedre delen av lungorna, och andas vi ytligt tar vi inte upp syret ordentligt. Tar vi inte upp syret ordentligt får vi inte ut det i vårt system, och då använder vi inte vår potential. Det här är inte någonting som man pratar om i förskolan eller skolan. Det mest naturliga, andningen, bryr vi oss inte om. Det säger en hel del om människan i dag. Men vi kan lära oss själva, och vi kan lära ut, att bli mer naturliga. Inom LIV pratar vi om att livet till en början ger en lite klappar på kinden. De klapparna syftar till att tala om att man inte riktigt är på rätt väg, men så stressar man på och när man inte lyssnar till sitt inre kommer klapparna att bli hårdare och till slut får man en riktigt ordentlig smäll, som gör att man blir tvungen att lyssna. Den här smällen kan ta sig olika former. Det kan vara smärta, sjukdom eller förlust, det kan vara tusen olika saker. Och då står man inför ett val. Ska jag fortsätta längs samma gamla väg eller ska jag vara modig nog att välja att må bra? Många av LIV-deltagarna lägger numera märke till om de spänner axlarna eller andas ytligt. Tidigare hade de ingen aning om detta. Nu är de medvetna om Ivan-Thomas & Eric 84