Lugnt inre välmående

Björn & Gertie 91 Pinnen, sa man i Nässjö. Man kunde komma dit och så satt de och diskuterade och någon kom in med en ritning på en stol. ”Ja, det kan vi prova och se vad det blir av den”, sa jag, ”men jag vill gärna se det lite mer utförligt.” Så gick vi och åt – och när vi kom tillbaka stod där en stol. Vilka underbara människor! Det var helt otroligt; snickra ihop en sådan pinnstol på en timme. Vi hade en soffgruppstillverkare i Diö också, nära Älmhult, som gjorde enklare fåtöljer. Jag var där uppe och jobbade lite grann innan jag började resa, för att få en känsla för vad det rörde sig om. Vårt köksbord tillhör Corona-serien och den var den finaste de hade på Ulferts. Vi har ett underbart sideboard därifrån. Nu har Sverige tagit död på sin möbelindustri. Ikea hjälpte till att ta död på den. Det var en bra verksamhet vi hade, men också jobbig. Det gällde att vi jobbade. När började sjukdomen visa sig, och hur visade den sig? Det visade sig genom att jag kände ett obehag i kroppen. Jag var hos en läkare och hon sa meddetsamma att det är Parkinson. Det var 2009. Jag fick sträcka på mig och göra olika rörelser. Hon insåg vad det var. Pang direkt, det var inget snack om saken. Jag förstod nog inte riktigt innebörden. Jag kom ut till Gertie från läkaren och sa att det var bara Parkinson. Jag såg på henne hur hon reagerade helt annorlunda. Det blev en stor förändring i livet genom att jag fort blev trött. Hur märker du av det till vardags? Det märks mest på humöret. Jag blir irriterad.