Lugnt inre välmående

Rita 98 Rita: Jag drabbades av en stroke 2010. Den var ganska kraftig och många var förvånade över att jag överlevde. Ett av de bestående menen är min hjärntrötthet. När det är mycket sorl i ett rum, många som pratar, känns det ungefär som om det studsar en massa pingpongbollar inne i huvudet. Jag kan inte hålla en fast linje, hjärnan vet inte riktigt vad den ska koncentrera sig på. Jag har sex barnbarn och när alla far runt känner jag efter ett tag att oj, oj, nu reagerar min hjärna inte längre som den ska. Då måste jag gå därifrån. Nu har jag via Projekt LIV lärt mig att jag kan gå in på toaletten och göra en kort andningsövning när jag känner igen symptomen. Det är ju ingen som tycker att det är konstigt att man går på toa. På så vis kommer jag ner i varv och sedan kan jag gå ut och möta dem igen. Hjärntröttheten är inte en trötthet som man kan vila sig bort från. Hjärnan ger helt enkelt inte någon respons på de stimuli som den får. Den bara stänger av. Det var det viktigaste och tråkigaste som hände med stroken. Sedan har jag också ett ganska dåligt närminne. Jag brukar säga att allt som hände före 2010 kommer jag ihåg, men efter stroken… Då blir det suddigt? Ja! Jag skriver ner allting, jag har allting i min telefon. Jag måste ha full koll. Jag kan inte lita på att jag minns något. När jag skulle gå till affären för att handla fem varor kom jag hem med fem helt andra saker. ”Du får skriva en lista”, sa läkaren. Okej, tänkte jag, och skrev en lista, men när jag hade kommit till