Lugnt inre välmående

Rita 99 affären hade jag glömt listan. Så man lär känna sig själv på nytt, men den här hjärntröttheten är efter åtta år en bestående och permanent skada. Innan jag fick min stroke kom jag i kontakt med någonting som kallades basalkroppsträning eller -kännedom, och man kan säga att det var en blandning av lite hikari, lite mindfulness, lite allt möjligt. Jag jobbade som personlig bankman och det var ett stressigt jobb med mycket telefonkontakter och annat. Jag blev utmattad. Då stötte jag på den här basalkroppsträningen, men sedan tappade jag kontakten eftersom livet rullade på. När jag sedan hade fått stroken och Projekt LIV dök upp, tänkte jag: ”Wow, nu ska jag ta upp det igen!” Hur är det med din rörlighet? Jag har två transplanterade knän, men det har ingenting med min stroke att göra. Rörligheten har jag inte några problem med, hos mig sitter allt på insidan. Det gör det ibland lite svårare. Jag har inte haft en sådan stroke som de flesta får, det vill säga en propp i hjärnan, utan jag har haft en medfödd missbildning på ett kärl i huvudet. Duktig som man ska vara sökte jag inte vård med detsamma efter stroken utan sov i flera timmar där hemma. Sedan kunde min man inte få kontakt med mig. Då åkte vi in, vilket jag inte alls kommer ihåg. Nu lever jag efter devisen att det ska vara här och nu. Jag ska leva för stunden, ta dagen som den kommer och inte planera för långt framåt. Blir det för mycket liv och rörelse, har jag lärt mig att gå ut. Om jag sitter på en buss med en hel skolklass fixerar jag blicken vid en prick eller något annat på någon panel i bussen. Det ser ju inte konstigt ut, men på så sätt

RkJQdWJsaXNoZXIy NDg2ODU=