Skånebollen nr 3/4 2020

26 Skånebollen nr 3-4# 2020 Bazar förlag/Olof Lundh – LANDSLAGET ENLIGT LUNDH I drygt 20 år har Olof Lundh tillhört de mest inflytelserika fotbollsskri- varna/kommentatorerna i vårt land. Han kom inte oförberedd till uppgif- ten. Innan han hamnade i journalist- skrået följde han landslaget i många olika riktningar som en osedvanligt intresserad supporter. Anställd i Expressen, Göteborgs- Posten, TV4 och Fotbollskanalen har han, aldrig längre bort än armlängds lucka (före covid-19!), följt landslaget i över 20 år. Fotbollslandslaget tillhörde tidigare, under längre tid än Lundh verkat, mina arbetsuppgifter. Efter att ha läst Landslaget enligt Lundh är det svårt förstå att våra verksamhetsperioder gått in i varandras. Jag menar att min generation såg landslagstruppen – och föreningar/ trupper/lag - som på gränsen till arbetskamrater. Det var ju fotbollens ledare och spelare som försåg oss med arbetsuppgifter. Vilka vi i vår tur hade att delge våra upp- dragsgivare, tidningsläsarna. En viss sållning förekom, ”arbetskamrater” emellan, det medges. Lundh beskriver förhållandet mellan idrottens representanter och media i gamla dagar som att vi satt i knäna på ledare och spelare och gjorde allt tillsammans utom att dela säng. Inget kan vara felaktigare. åka med samma färdmedel, bo på samma hotell och emellanåt äta och dricka en gång per resa med truppernas ledningar upplevde jag aldrig som att ”jag köptes”. Däremot skaffade jag mig kunskaper om både det som hände och personerna bakom rollerna. Samtidigt fick jag många vänner. Bakom varje förbunds- ordförande, generalsekreterare, förbundskapten, trupp- läkare, materialförvaltare och spelare finns människor. Intressanta människor, jag har lärt mig mycket av många. I den journalistgeneration som Lundh och hans jämn- åriga representerar har myten odlats om att de flesta som fått positioner högt upp inom idrotten (i samhället över- huvudtaget) är skojare och bedragare med låg trovärdig- het. Med tanke på de sällskap yngre generationer umgås och hämtar sina uppgifter – långt från alla! – klarar inte Olof Lundh övertyga mig om att det var min generation som valde fel sällskap. Jag har läst Landslaget enligt Lundh med behållning. Där kommer fram en del intressanta tankegångar och förklaringar. Lundh har ändå svårt att övertyga om att hans anonyma källor alltid är att lita på. Jag tror mig veta att förhållandet mellan exempelvis spelare och journalis- ter i dag är detsamma som i tidigare generationer: med vissa ledare och spelare uppstår vänskapsrelationer och sympati, med andra klickar det inte alls. Jag tycker att Lundh själv förklarar varför generationen Lars Lagerbäck/Tommy Söderberg hade svårt fungera tillsammans med den Lundhska årgången fotbollskom- mentatorer. Citat ur boken: ”Antagligen var Lagerbäck påverkad av de första åren när han och Söderberg fick hård kritik för allt från spelet till hur de klädde sig och kvaliteten på deras talade engelska.” Det ska f-n vara förbundskapten när det inte räcker med att vara landets genom alla tider mest framgångsrika svenska förbundskaptener utan att i stället bli kritiserade av modelejonen i sportjournalistkåren för att de inte uppträder oklanderligt klädda enligt och heller inte talar engelska som infödda. Om jag arbetat för Expressen och inte Skånebollen hade jag gett boken tre getingar: ambition ska alltid premieras. Både vad det gäller fotbollsspelande och författande! • • • • • • • • • • Idrottsförlaget/Gunnar Persson och Jimmy Lindahl – SVENSKA CUPEN Det här är en bok (en pärla!) för statistikbitarna/nördarna. I bokens inledning talar författarna om att Svenska Cu- pen, som är både det för dagen gällande och av fotbollsfolket använda namnet om turnering- en genom åren. Bakgrunden till att vi fick en ”riktig cup”, svenska fören- ingar behövde matchtillfällen under andra världskriget och att det förekommit skarpa dis- kussioner om att mästerskap alltid skulle avgöras i cupform (utslagning) är två detaljer i en mycket brokig historia. Ganska typiskt är att Svenska Cupen, nu när den äntligen funnit en form som passar in i elitklubbarnas program, är att matchtillfällena för de allra främsta lagen är för många. De föreningar som är kvar över årsskiftet i Champions- eller Europa League tvingas satsa på trupper i storleksordningen 23-25 man. Vilket i sin tur innebär att massor av skickliga spelare i ett långt perspektiv bara ges möjlighet att visa upp sig då och då. Historien om Svenska Cupen är ett lysande dokument och samtidigt ett tillfälle för de som gärna framhåller skånsk fotbolls särställning, att slicka i sig. Skånedistriktet (SkFF) toppar de allra flesta tabeller och statistiker. Fram till finalen 2018/19 hade 175 skånska föreningar spelat 3.899 matcher i Svenska Cupen – över 500 fler än tvåan i distriktsstatistiken, Stockholm. Det är en imponerande dokumentation som författarna samlat ihop. Samtliga resultat i de 33.756 matcher som spelats sedan premiären 13 juli 1941 (då bland andra Häl- singborgs IF-IFK Uddevalla 6-1, Malmö FF-Wifstavarvs IK 11-0) och fram till finalen BK Häcken-AFC Eskilstuna 30 maj 2019 (3-0) redovisas. Dessutom massor med kuriosa och alla slags rekord. Bland annat listan över mest framgångsrika spelare. Den toppas av tolv (12!!!) MFF-are. Därför gör det inte så mycket att ettan på listan, Anders ”Puskas” Ljungberg vunnit två av sina sju titlar med Åtvidabergs FF… Intressant om fotboll ur olika vinklar Vintern och speciellt tiden kring jul och nyår innebär årets höjdpunkt för böcker och läsning. Det stora och fortfarande stigande intresset för fotboll innebär att den som vill veta och lära sig mer om favoritsporten har stora möjligheter att hitta flera intressanta utgåvor på bokhandlarnas hyllor. Skånebollen har läst flera och vill bidra med några förslag. Text: Roger Gottfridsson