Skanebollen nr 1 2021

20 Skånebollen nr 1 # 2021 – Vi bodde på landet. Jag spelade gärna på skolgården men sökte mig aldrig till någon förening. Men när Bjärreds IF:s pojklag saknade spelare inför en match ringde skolkamrat hem till oss och frågade om jag ville spela. De skulle spela mot Kävlinge GIF och eftersom jag bodde mitt emellan samhällena så kunde de plocka upp mig på vägen. Jag var då i 15-årsåldern och följde med till Bjärreds IF, den klubb som rekryterade där jag bodde, berättar Lars-Christer. När han under våren, han är 71 år, avslutar sin karriär och lämnar fotbollen gör han det som ordförande i Svensk Elitfotboll (SEF), andre vice ordförande i Svenska Fotboll- förbundet (SvFF), ordförande i European Leagues (EL) och styrelsemedlem i Uefa, som en av sexton medlem- mar i exekutiven – som är europafotbollens ”regering”, lämnar han ett liv fyllt av fotboll. Med undantag för några år på 1970-talet som idrotts- och fritidskonsulent i Lunds kommun och efter vuxenstudier några års anställning i EDEBE, inom Eurockoncernen, är det fotbollen som bild- likt talat varit hans arbetsgivare. – Jag har haft turen att stöta på intressanta verksamhe- ter inom fotbollen vid för mig rätt tidpunkter, säger Lars- Christer – lugn och anspråkslös som alltid. När fotbollen väl fått Lars-Christer i sitt grepp släppte den aldrig: – Jag minns när jag 1979 såg annonsen att Skånes Fot- bollförbund (SkFF) sökte kanslichef - det var ett jobb jag ville ha. Sedan SkFF 1977 flyttat kansliet från Helsingborg till Malmö hade Rolf Arnshed, tidigare elitdomare med internationell karriär, varit förbundets högste tjänsteman. Han valde att gå till motsvarande tjänst i Skånes Idrotts- förbund. Jag fick tjänsten och hamnade på Johan Banérs- gatan i Malmö, i samma fastighet där Skånes Idrottsför- bund och ett antal specialförbund fanns. – Våra kanslilokaler bestod av ett par rum. Den första tiden huserade Olle Möller, som senare kom att efterträda mig, och jag där tillsammans med ett par andra kollegor. Vi var inte fler… Upptäcktes av näringslivet Bland dem som upptäckt Lars-Christers talang och för- måga fanns dåvarande ordföranden i SkFF och SEF, Stig Sunne. Han var ett toppnamn i Eurockoncernen och blev, som Lars-Christer upplevde det, något av en mentor för honom. Lars-Christers studier gav honom examen som civilekonom. Han fortsatte att utbilda sig och nästa steg styrdes till en doktorandutbildning. Tillsammans med sin handledare, en professor, ägnade Lars-Christer några år åt att forska inom området kommunal marknadsföring. – 1989 bytte Bengt Madsen av Stig Sunne på ordfö- randestolen i SEF. Samtidigt slutade tidigare generalse- kretaren Lars Appelqvist. Han hade haft kansliet hemma i Norrköping. Madsen flyttade omgående kansliet till Malmö och lockade Lars-Christer till posten som general- sekreterare, som snabbt var tillbaka i den miljö där han trivs alla bäst, fotbollen. Lars-Christer blev den förste på posten i SEF som saknade storklubbserfarenhet. Klubberfarenhet överhu- vudtaget: – Det stämmer. Utöver att ha varit ungdomstränare i Bjärreds IF några år och medlem i valberedningen i GIF Nike har jag utöver att ha spelat i båda de nämnda fören- ingarna inte varit verksam på föreningsnivå. Rekryterad på sina meriter Mindre än två år senare ringde det i Olssons telefon igen. Den här gången var det Lars-Åke Lagrell som hörde av sig. När Lennart Johansson dragit vidare från ordförande- posten i SvFF tog Lagrell steget från generalsekreterare till ordförande. Lagrell ledde själv sökandet efter sin efterträ- dare – den han först vände sig till var Lars-Christer. Vilket ledde till att Lars-Christer lämnade Skåne och fick sin företrädare som chef: – Jag kastades rakt in i hetluften. Förberedelserna för EM-slutspelet pågick för fullt och jag blev utnämnd till ”Tournament Director”. Men eftersom Lars-Åke kunde avlasta en del i den ordinarie verksamheten så kunde jag ägna mycket tid åt EM-arrangemanget. Det fungerade ut- märkt och kompletterat med Mikael Salzer, Lasse Richt och Göran Havik tror jag att vi lyckades bra med EM-slutspelet. – Vi arbetade bra tillsammans. Det var enklare på den tiden, bara åtta lag i slutspelet. Orosmoment saknades dock inte, de engelska huliganerna förgiftade fotbollen överallt där de kom åt. EM blev en succé. Så gott som varenda match samlade fullsatta läktare på arenorna i Solna, Göteborg, Malmö och Norrköping. Som något av ett kvitto på succén, utöver stora sportsliga svenska framgångar på planerna, hör att Sverige fick något av ett genombrott vad det gällde internationella uppdrag i fotbollens organisationer på högsta nivå: Lennart Johansson var redan mäktig och uppdragen nära nog reg- nade över de ansvariga för den lyckade EM-turneringen. – För min egen del blev jag invald i Uefas kommitté för EM-turneringar. När England arrangerade nästa EM 1996 var jag ansvarig för arrangemangen i Newcastle och vid följande EM, i Holland/Belgien 2000 fick jag större ansvar för turneringen och var ju dessutom nyanställd på UEFA, berättar Lars-Christer Olsson. Sedan dess har det gått en strid ström av dugliga tjäns- temän från Sverige till landet där fotbollen har sina makt- centrum, Fifa i Zürich och Uefa i Nyon, nära Lausanne. Lars-Christer Olsson – en långvägare i fotbollens finrum Fotboll tog inte särskilt stor plats i den unge Lars-Christer Olssons liv. TEXT: Roger Gottfridsson Foto: European Leagues Lars-Christer Olsson i talarstolen under en sammankomst i Lissabon med European Leagues.