Skanebollen nr 1 2021

46 Skånebollen nr 1 # 2021 Kommentar Det är vad jag mest känner inför fot- bollsåret 2021. Lika lite som någon annan oinvigd vet jag vad som sker. Covid-19 har bollen. Kanske ska Anders Tegnell och andra få vila medan alla självutnämnda experter verksamma på facebook och insändarsi- dor tar över? De kan till en början få pla- nera den närmaste framtiden för fotbol- len eftersom de tycks ha full kännedom om hur den ska skötas. Med munskydd eller utan? För min egen del önskar jag bara att vaccin och andra vetenskapligt prövade botemedel ska begränsa viruset och allra helst avliva det. Allt medan vi som gillar fotboll sitter vid sidan och he- jar – det vet vi i alla fall att vi är bra på. Når de vaccineringar som inletts sina uppsatta mål? Finns risken att nya mutationer upp- står lite här och var? Det är frågor vi kan ställa. Ingen vet något. Inte mycket i alla fall. Covid-19 och dess verkningar är nära nog lika okända av vetenskapen som av oss alla andra medborgare. En liten tröst står att finna i att alla tidigare pandemier vi känner till så små- ningom ebbar ut och försvinner. Spanska sjukan, som slog till mot vårt land 1918- 1920, är den senaste. Det gick över 700 dagar sedan första fallet upptäckts, i Kvi- dinge i Skåne, tills att landet förklarades helt fritt från smittan i december 1920. Fotbollssäsongen 2020 är något som alla vi som var med kommer att minnas. För dem som liksom jag står utanför den dagliga verksamheten och varken sett eller hört alla de frågor som varje dag måste lösas är likheterna med normala år ganska stora. På alla nivåer spelades och fullföljdes matcher. De historiska raderna av vinnare och förlorare är i de flesta fall intakt. Något att vara tacksam för är att televisionen finns. Flertalet ser mera elit- fotboll via TV än i verkligheten och det har vi kunnat fortsätta med. Intressant blir att se hur tiden efter pandemin blir. Kommer alla fotbollsvänner att rusa till arenorna? Eller har pandemin gjort oss så bekväma att vi fortsätter följa topp- matcherna på TV? Min uppfattning är att vi som hade förmånen att alltid räknas in bland de 50 som fick vistas inom staketen när den lokala föreningen spelade mest saknade ”tjatet”. Spelet på planen var inte an- norlunda. Vi 50 som fanns runt planen märkte ingen stor skillnad. I år kommer vi också av allt att döma genomföra seri- erna på sedvanligt sätt med hemma- och bortamatcher. Vilket inte ska uppfattas på annat sätt än att jag ansluter mig till dem som säger att det var bättre förr, före 2020… • • • • Snart får skånsk fotboll ytterligare en erfarenhet – ett digitalt årsmöte. Betyd- ligt omständligare att arrangera än en normal årsstämma. Intressant ska bli om fler föreningar vill vara med när de slip- per resa till förrättningen och bli kvar på sin kammare eller i kansliet. Men hur många problem som än uppstått: den dag pandemin är avblåst reser sig fotbollen raskt och återgår till normala vanor. Kraften i vårt folkrörelse- Sverige är enorm, men sätts sällan på prov när allt fungerar som det ska. • • • • Inom elitfotbollen är det mesta sig likt. Medias redovisning hur det går i de portugisiska och holländska ligorna fort- sätter dag efter dag. Övergångarna har bromsats upp både vad det gäller antal och summor. Att det mesta inom fotbol- len fungerat som vanligt kanske kan leda till en framtida nyktrare syn på verksam- heten. Kanske kan de stora stjärnorna (och ännu viktigare att deras agenter gör det!) upptäcka att pengar tillhör förgäng- ligheterna. Pandemin har varit rättvis. Fortfarande gäller: ”Du kan inte ta med dig någonting dit du går…”. Jag blir lätt irriterad varje gång jag lä- ser eller hör talas om de orimliga lönerna i fotbollens översta skikt. Under tiden som Mehmet Özil, den en gång så skicklige tyske mittfältaren, haft som viktigaste arbetsuppgift att resa runt i England med Arsenals reserver har det varje vecka ramlat in ungefär fyra miljoner kronor på hans bankkonto. Fyra miljoner kronor på en vecka för att spela i B-laget. Det är lika mycket som en ung svensk familj i behov av bostad hoppas kunna slita ihop på 25-30 år, för att kunna köpa den villa eller den bo- stadsrätt de gärna vill ha – och dessutom behöver. Varken pandemier eller ens galna hu- liganer kan på sikt vålla fotbollen svårare skador än vad de ohemult höga lönerna till spelare och tränare gör! • • • • Nära nog varje spelomgång i de stora sporterna i vårt land, fotboll, handboll Nu börjar kampen om poängen och fortsätter mot pandemin och ishockey för att inte tala om bandy händer ”knallar”. Nu kan man givetvis tycka att det är roligt med överrask- ningar. Ända sedan Gamla testamentet skrevs och det i Samuels bok berättades om hur David besegrade Goljat har den ”lilles” vinst mot ”den store” oftast rönt uppskattning. Den lille kan besegra den store, det vet vi. Men logiskt sett borde det inte inträffa så ofta som sker inom idrotten för tillfället, Många av favoritfallen beror på det närmast rovdjursliknande utnyttjandet av de aktiva. Oavsett vilken sport det handlar om, inga människor är ska- pade eller kan träna sig till att vecka efter vecka, månad efter månad, dag ut och dag in prestera sitt allra bästa flera gånger i veckan. Klart uttryckt, de allt tätare spelprogrammen riskerar att sänka prestandan hos de aktiva. I pandemitider ännu svårare. Idrotten måste minska antalet tävlingar för att få balans. Ökad skaderisk ligger också i riskens färdrikt- ning för dem som tävlar tre, kanske fyra gånger per vecka. Jag vet att pengar även här styr det mesta. Tänk ändå efter: vem av oss, oavsett vilka yrken vi har, klarar att varje dag göra topprestationer? Diskutera frågan innan det är för sent. Just nu pågår handbolls-VM med hittills en match varannan dag. TV-kommenta- torerna beklagar i varje sändning att alla länder saknar så eller så många spelare på grund av skador. I Sveriges fall är det minst åtta för truppen aktuella spelare som av olika skäl tackat nej. Någonting beror det på…eller? • • • • I Sverige har klubbytena inte varit lika många som vanliga år. Det tycks bara vara i IFK Norrköping det jäser en del. Vilket överraskar en utomstående. Jag trodde ”Snoka”, som föreningen kallas av de invigda, åter var på väg att eta- blera sig bland de stora i svensk fotboll. Däremot small det till ordentligt i Göteborg när Kopparbergs/Göteborgs FC efter att äntligen ha vunnit stadens första stora framgång på damsidan (Jitex BK hör hemma i Mölndal) utan föregå- ende varning meddelade att man lägger ned. Några dagar senare hade ansvariga samlat sig. Någon uppsägning av den allsvenska platsen sändes heller aldrig i väg. Händelsen blottlade en del detaljer som inte var så vackra. Föreningsdemo-