Skånebollen nr 2 2021

14 Skånebollen nr 2 # 2021 Nilla Fischer – kärleken till hemorten Verum består I skogarna norr om Hässleholm växte Nilla Fischer upp för att bli en av landets främsta fotbollsspelare någonsin. Idag spelar hon i Linköping, men kärleken till hemorten Verum består. Text: Christoffer Ekmark Foto: Bildbyrån Nilla Fischer är en av svensk fotbolls största namn. Me- ritlistan är så lång att vi hade behövt gå upp i sidantal för att göra den rättvisa – och karriären är ännu inte över för 36-åringen. Visserligen tackade Linköpingsspelaren nej till somma- rens OS, eftersom familjen väntar sitt andra barn, men det finns tankar på att göra fler landskamper under året. Den häftiga karriären har gått via Verum, Vittsjö, Kristianstad/Wä DFF, Malmö FF/Ldb Malmö, Linköpings FC, Wolfsburg och nu återigen Linköping. Parallellt har hon varit en av landslagets nyckelspelare med knappt 200 landskamper på meritlistan, ett OS-silver, två VM-brons, en kristallboll och otaliga utmärkelser. Men låt oss ta det från början. Eller ännu hellre, från långt innan Nillas ankomst till världen i augusti 1984. Det går att backa bandet drygt 230 år. På hemsidan vitt- sjobjarnum.nu har Mats Pettersson sammanfattat det: ”Hösten 1789, samma år som franska revolutionen inleddes i Paris, flyttade målaren och torparen Elias Christophersson och hans hustru Ingär Jacobsdotter in på torpet Björkebergahus eller Pärehuset som tillhörde herrskapet Wrangel von Brehmer på Skeinge Säteri i Verums socken. Elias Fischer var fotbollsstjär- nan Nilla Fischers farfars farfars farfar och denne var i sin tur sonson till Karl XII:s invandrade hovtrumpetare.” Dagens generation Fischer har lagt trumpeter åt sidan och mestadels ägnat sig åt fotboll. I Nillas fall finns det dessutom fotbollsgener från både mammas och pappas sida. Hur minns du pappa Ronnys fotbollsaktiviteter under din uppväxt? – Vi barn följde alltid med och tittade när han spelade i korpen och med Verums GoIF. På det sättet upptäckte vi diverse idylliska gräsplaner och idrottsplatser ute i sko- gen; Visseltofta, Hästveda och hela den där biten. Finns det någon idrottsplats du minns särskilt väl? – Nja. Nu har Vittsjö byggt på sin plan med läktare, men det är den bygdefotbollen där jag är uppväxt med och lärt mig att älska. Kan du idag tänka att idrottsplatserna under din uppväxt hade stor betydelse för dig som barn? – Ja, definitivt. Inte bara för mig, utan för väldigt många i mindre orter. Området kring fotbollsplanen blir en sam- lingspunkt. Man samlas och det blir ett umgänge som jag idag inser är en väldigt avslappnad och trygg miljö. Det fanns ingen press eller stress. Det handlade om att spela fotboll, träffa kompisar och ha kul. Man levde upp för en korvmacka efter ett träningspass. Mamma Åsa är dotter till en av Bjärnums fotbollsle- gender Mats Flinck. Dennes bror Claes har till och med en ungdomslandskamp som målvakt. – Mamma spelade handboll, bordtennis och badmin- ton. Hon var den som tränade oss småtjejer, skötte allt i hemmet och var oftast den som skjutsade oss på matcher och satt alla helger på cuper runt om i landet. Hennes betydelse under min uppväxt var enorm och under de åren tog man det för givet. Ju äldre jag blev så förstod jag efterhand att allas föräldrar inte hade möjligheten att vara så delaktiga. Hur var dina föräldrar när du spelade matcher som ung? – Det poängterade hela tiden att det handlade om att göra sitt bästa och ha kul. Ingen av dem var typerna som stod vid sidlinjerna och skrek. Nilla funderar vidare: – Jag har aldrig förstått hur mamma orkade med oss tre barn, (tvillingbror Niclas och syster Johanna). Jag fattar själv först nu vad som komma skall med min son, med diverse aktiviteter som lär bli aktuella. På ett sätt är det en stor uppoffring att prioritera ens barn. Man ska hitta tid och man ska orka. Den tid som mina föräldrar har lagt ner på mig och mina syskon är någonting som inte är en självklarhet. Under sin uppväxt tillsammans med tvillingbror Niclas hamnade bollen tidigt i fokus. – Mor och far kastade ut oss på idrottsplatsen när vi var fem år. Då var det sparka och spring som gällde och fotbol- len blev tidigt väldigt central. Fram till 12 års ålder spelade jag tillsammans med ett pojklag tillsammans med Niclas. Tror du att uppväxten med en tvillingbror gjort dig hårdare och tuffare? – Säkert. Vi har ofta tävlat mot varandra, vi syskon. Det För drygt 20 år sedan började Nilla Fischers karriär att lyfta. Hon tog steget till Kristianstad/Wä och spelade i U17-landslaget och tog sig tidigt upp i A-landslaget som mittfältare, för att senare skolas om till mittback. På bilden i januari 2001 poserar hon för Bildbyråns fotograf i hemorten Verum.