Skånebollen nr 2 2021

Skånebollen nr 2 # 2021 9 Två förtjänta skånska ledare tilldelades Svenska Fot- bollförbundets (SvFF) guldmedalj för trägna och mång- åriga insatser till fotbollens fromma: Per-Erik Persson, Tosteberga/Nymölla IF och Lars Sandström, Harlösa IF. Det mesta har varit sig likt… Claes Ohlsson inledde mötet med att titta tillbaka – men också framåt. SkFF-ordföranden konstaterade att det mesta av det som brukar genomföras under ett år också genomförts om än i annorlunda och i många fall ovanliga former: distrikts- serierna spelades i de flesta fall som enkelserier. Mycket av det som skett under året bar improvisationens särmärken och föranleddes av de regler och förordningar som övergri- pande organ (som Folkhälsomyndigheten) utfärdat: – Ibland har det varit svårt att förstå konsekvensen… – Det är ännu för tidigt att sammanfatta konsekven- serna av pandemiåret men vi kan konstatera att vi tappat mycket på flicksidan. Något som kan vara värt en egen studie. Den akade- miska verksamheten har under pandemins år fått uppslag att studera för flera decennier framöver. Vi kanske inte ska se allt som inträffat som enbart negativt. Vem vet, vi kan- ske har lärt oss mycket av det som vi tvingats uppleva? – Utbildningsverksamheten som är så angelägen har fortsatt, betonade Claes innan han kom in på konsekven- serna av den snöboll som SkFF satte i rullning när för- bundet för några år sedan satte ned foten och ifrågasatte om det nu 60-åriga Halmstadslägret (i början under annat namn) längre fyllde sin funktion men minst lika viktigt, var värt sitt pris. Fler får ”högre” utbildning Halmstadslägret försvinner som riksläger. För talangfulla skånska ungdomar ersätter ett regionalt utbildningsläger i Ronneby. Men inte bara det. Den fleråriga satsningen på en elitgrupp, med start i de tidigaste tonåren, och som slutat med att 16 spelare fått åka till Halmstad ger i fortsättningen 40 skånska flickor och lika många pojkar möjligheten få utbildning på ett regionalt läger. – Också de omdiskuterade distriktslagsturneringarna, där våra pojkar inte deltagit de senaste åren, görs om i grunden. Det har kunnat bli så att vissa distriktslag, efter flera års förberedelser, bara fått spela en enda match med betydelse i distriktsturneringen. – Den nya modell som det skissas på innebär ett system som har likheter med Europa League. Ett seriesystem med upp- och nedflyttningar där varje match har betydelse. Som dessutom innebär att vi i den inledande omgången inte alltid ställs mot Blekinge och Småland. Indelningen i grupper sker i det nya formatet inte bara efter geogra- fin utan också efter kvaliteten, förklarade Claes Ohlsson innan han kom in på en annan i åtskilliga år flitigt dis- kuterad och mycket viktig fråga: Hur får vi fler att spela fotboll över längre tid? Fotbollens förmåga att attrahera ungdomar har sällan behövts ifrågasättas. Åldern för barns i fotbollsdebut för- eningsregi har under åren krupit allt lägre. Nu är frågan hur vi ska få ungdomar att stanna längre hos oss. Och inte i mindre grad: hur får vi fotboll att bli en större del i det fortfarande kraftigt växande motionsintresset. På ett område som redan kan förefalla väl tillgodosett av ten- nis, golf, löpning (motionslopp), orientering, gymnastik (inklusive gym) och ytterligare aktivitetsformer av fysiskt slag har på bara några år en helt ny gren på bara några år erövrat världen, paddel. En verksamhet som för bara några år sedan inte fanns men nu slagit sig in på ett område där det redan tidigare var trångt, racketsporternas. Badminton, bordtennis, squash och tennis uppfattades täcka nära nog alla varia- tioner om hur boll och racket kan användas. Men icke. Uppbackade av starka ekonomiska intressen har paddel gjort sitt segertåg över stora delar av världen, inte minst i Sverige. Där vi just när detta skrives får veta att Riksi- drottsförbundet (RF) släppt in paddel i den värme där samhället inte i liten utsträckning bidrar till ekonomisk stadga och trygghet. ”Var och en vill själv bestämma…” Enligt Claes Ohlsson är en av de starkaste anledningarna att människors behov – och lust – att styra sin egen tid ökat och fortsätter att göra det: – Vi i fotbollen, och andra lagsporter, kräver att 15-20 personer anpassar sin tid för att gemensamt träna och tävla, i många fall fler gånger än tre per vecka. – Den väg vi funnit att gå är i första hand att titta på och ”modernisera” representationsbestämmelser och tävlingsformer. – Måste det alltid vara elva spelare på planen? Måste varje enskild individ vara knuten till en förening? Kan inte en spelare delta i en förenings elvamannalag men spela för en annan sammanslutning i en sju- eller niomannalagsserie? Behovet – och kanske till och med nödvändigheten - att diskutera framtidens fotboll är stort. Bra är att frågan/frågorna först börjat avhandlas inom den befintliga och beprövade fotbollsorganisationen. Vi har sett hur ”skott” som smålagsfotboll, strandfotboll, futsal och gåfotboll växt ut på det en gång så renrasiga och klassiska fotbollsträdet – elva man i varje lag! För att inte tala om den i dag oförståeliga vånda som rådde i svensk fotboll när Ebba Andersson i Öxabäck och systrarna Håkansson i Skabersjö inte utan vidare accepte- rade att pensioneras från tidiga barnaårs största fritidsin- tresse – fotboll. Slutklämmen i Claes Ohlssons breda exposé över ”tillståndet i den skånska fotbollsrörelsen”, i synnerhet, handlade om arbetet (samarbete med Göteborg och Stock- holm) i det som kallas Fair Playtrappan. Det fortsätter och framskrider och som SKFF-ordföranden sammanfattade: – När vi tittar på frågan får vi inte glömma att de allra flesta, faktiskt nära nog alla, sköter sig! Beträffande årsmötesförhandlingarna, val, motioner och ekonomi inte minst, hänvisas till det på annan plats i detta nummer av Skånebollen publicerade årsmötespro- tokollet. ÅRSMÖTE På plats i SkFF-kansliet presiderade, som vanligt under senare år, Claes Ohlsson som mötesordförande och Peter Ekvall protokollförare när distriktet summerade pandemiåret och lade fast riktlinjerna för det kommande året – ett år utan corona men med mycket fotboll…alltså som under de tidigare nästan ett hundra åren utan farsot i form av en virussjukdom. Under den förra stora epidemin, spanska sjukan 1919-1921 var isolering/ karantän ett okänt begrepp i striden mot virus. Så dog också över 37.000 människor bara i vårt land. Foto: Pernilla Nilsson