TIFF nr 1 / 2022 18 rens förutsättningar, är det önskvärt att ha en så slät botten som möjligt och att det är av största vikt att veta hur djupvariationerna ser ut för att minimera risken att köra sonaren i botten. Har man däremot en skrovfast sonar är det helt andra förutsättningar att arbeta utifrån. Beroende på hur botten ser ut gör Emilie sedan beräkningar kring vilken riktning som är mest fördelaktig och som kommer att ge bäst upptäcktssannolikhet. Med dessa parametrar i åtanke, räknar hon sedan ut vilket antal stråk – alltså vilket antal sträckor fram och tillbaka – som kommer att krävas för att få bäst täckning på botten och hur mycket man då procentuellt har möjlighet att upptäcka. Ett arbete som blir underlättat av erfarenhet, eftersom man med den bland annat kan bedöma huruvida en viss bottentyp kan komma att behöva fler eller färre antal stråk. Men det är inte enbart bottentypen som spelar in, vattnet i sig har också betydelse. När så kallad isoveli råder under vintern är det nästan inga skiktningar i vattnet. Isoveli innebär att det är jämnkallt och jämnsalt hela vägen från ytan till botten, vilket oftast innebär bra sikt även för dykarna; för även deras förutsättningar måste tas med i beräkningarna. Kommer de se någonting, kommer man kunna se någonting med ROV:en, är det strömt och hur djupt är det? Emilie säger att man inte på något vis behöver vara ett matematiskt geni för att lyckas i rollen som sonarofficer, men visst hjälper det till att ha en fallenhet för matematik. Men hon trycker framförallt på vikten av erfarenhet – en erfarenhet som hon bygger vidare på för varje genomfört uppdrag. All tid hon har sonaren i vattnet, bygger hon på sin mentala bildbank med de data hon får och analyserar. Och det är inte bara erfarenhet kring bottentyper och vattenförhållanden som är viktiga att bygga upp. Även bilden av hur normalläget i Östersjön ser ut är viktig, för att snabbt kunna se om det sker någon förändring och därmed agera på denna. Således kan man säga att alla de uppdrag som besättningen genomför är skarpa uppdrag. ”Så fort vi kastar loss är det ju en skarp uppgift” säger Emilie. Att det är skarp verksamhet råder det inga tvivel om när Emilie berättar om att man i våras var iväg och hjälpte baltiska länderna att röja minor och att man så sent som i höstas röjde en mina vid Öja i Stockholms skärgård. Beslutet kring huruvida en mina skall röjas eller ej tas av högre chef eftersom man ombord på fartyget inte alltid har hela bilden som krävs för att fatta ett sådant beslut. En faktor att ta hänsyn till kan exempelvis vara den omkringliggande infrastrukturen, så som gasledningar, kajer etc. Eller som i fallet med minan vid Öja, då minan låg relativt nära ett vrak. En avdömning gjordes gällande risken med att minan skulle ligga orörd kvar, kontra faran med att skada vraket vid en röjning av minan. Modifiering av HMS Spårö Planen är att HMS Spårö skall gå in på varv i en relativt nära framtid, för att genomgå en större modifiering under ungefär 1,5 års tid. En såpass omfattande modifiering ställer stora krav på både logistik och administration, men även på att hela underhållsprocessen ses över. Nya system och komponenter kräver bland annat att tillgångsredovisningssystem och fysiska lager uppdateras med de nya erforderliga reservdelar som anskaffas. I anskaffningsprocessen efterlyser Emilie ett tätare samarbete mellan Försvarsmakten, FMV och industrin. Detta för att nyttja den erfarenhet och de lärdomar som besättningen har kring den redan befintliga materielen och på så sätt säkerställa att rätt materiel anskaffas. Till exempel genom en form av referensgrupp som tillsammans analyserar både vad som behöver utvecklas och förnyas, men också vad som i dagsläget fungerar bra och således inte behöver läggas samma vikt vid i modifierings- och anskaffningsprocessen. För att exemplifiera när en sådan referensgrupp kunnat göra stor skillnad, berättar Emilie om när en ett kabelhjul anskaffades utan närmare samverkan med besättningen. När det levererades kunde besättningen snabbt konstatera att de låga och vassa kanterna löpte stor risk att skada eller till och med kapa av kabeln vid sneddrag. Det visade sig att de skulle få rätt. För trots att noggranna mätningar och beräkningar gjorts, så uppkom sneddrag vid en av de första sjösättningarna och kabeln skadades allvarligt. Detta resulterade i ytterligare en modifiering av hjulet efter besättningens synpunkter. Även låsmekanismen för kabeln i hjulet fick ändras då den var för svårhanterlig i det första utförandet. Jag har ingen båtbakgrund sedan innan, utan det var egentligen av en slump som jag hamnade i flottan, men jag har inte ångrat det en enda dag!” Säger Emilie Lindgren
RkJQdWJsaXNoZXIy NDg2ODU=