24 Stridsvagnen som kanade av TIFF nr 1 / 2022 24 Det var slutövning i Boden med bland annat P 5 som en av deltagarna. Detta utspelade sig mars 1967. Kompaniet hade beställt SDU-vagnar för sin transport. Man skulle på dessa lasta en BGBV 81 (BGBV 81 var byggd på Centurionchassie) samt några Strv 101. Lastning var beställd att ske på Boden Södra nära Trångfors och dåvarande AIB (Arméns Intendenturförråd Boden). SJ växlade fram vagnarna till ändkajen. Det var en övning i början av mars månad. Lastningen skedde 2 mars 1967. Alltså mycket snö på den tiden. Och kallt. Man började lasta bärgaren först. Sedan övriga vagnar som skulle delta. När sista vagn skulle köra upp på järnvägsvagnen så hade SDU-vagnen satt sig lite på ena sidan. Det räckte för att stridsvagnen skulle börja kana av och lägga sig Om stridsvagnen som Det hände sig vid den tiden… på sidan nästan upp-och-ner. Kravet från SJ sida var att banden på vagnarna inte fick vara broddade. Då skadades trävirket på vagnen. Varför satte sig SDU-vagnen? Det fanns en enkel förklaring. SJ hade inte plogat spåret utan bara ”tryckt in” vagnarna på stickspåret genom snön som var djup. Nu fick man ta om det från början. Av med alla vagnar för att komma åt BGV 81 som först hade lastats. Med den skulle man efter att järnvägsvagnarna rullats undan vända på den ”tappade” vagnen. När vagnen började så sakta glida på sitt underlag skrek kompanichefen till föraren (en stockholmare) ”Håll i i hatten!” Det gjorde han. När vagnen lagt sig till rätta ropade föraren till kaptenen. ”Får jag släppa taget nu?” Det fick han med resultatet att han störtdök med huvudet före ner i snön och fick grävas fram.
RkJQdWJsaXNoZXIy NDg2ODU=