TIFF nr 1 / 2022 33 Text: Tommy Tyrberg lationsförhandlingar inleddes. På kvällen den 15 oktober kapitulerade garnisonen på Sworbe med drygt 5 000 man. En del personal hade dock evakuerats av ryska jagare. Den 16 oktober hade minröjningen i Irbensundet framskridit så långt att den marina delen av Albion, inträngningen i Rigabukten och Moonsundet kunde börja. I och med Sworbes kapitulation hängde försvaret av Rigabukten och Moonsundet på den ryska flottstyrkan i Rigabukten. Kärnan i denna var två gamla slagskepp Slava och Grazjdanin (som tidigare hade hetat Tsesarevitj, men fått ett mera politiskt korrekt namn efter marsrevolutionen). Den ryska östersjöflottan hade visserligen även fyra fullt moderna slagskepp i sin ”slagskeppsbrigad” men dessa låg för ankar i Helsingfors, och kunde p g a sitt djupgående inte gå igenom Moonsundet. Sundet hade fortlöpande muddrats sedan 1914 och hade nu ett segelbart djup på 9 meter vilket var nätt och jämt tillräckligt för de gamla slagskeppen, men en meter för litet för de nya. Besättningarna på de nya slagskeppen var dessutom högst opålitliga och tog några månader senare aktiv del i den röda statskuppen i Helsingfors. Däremot bjöd Slava och Grazjdanin ett förvånansvärt hårt motstånd mot den mycket överlägsna tyska eskadern (20 30,5 cm kanoner mot 8 på den ryska sidan). Mot kvällen den 16 oktober anlände de båda tyska slagskeppen König och Kronprinz till södra änden av Moonsundet, men detta skyddades också av ett minfält och slagskeppen måste vänta medan minsvepare röjde en led genom fältet. Det var inte förrän på morgonen den 17 som den tyska eskadern började forcera Moonsundet. Det blev en kort artilleriduell mellan Slava och de tyska slagskeppen där det till allas förvåning visade sig att Slavas kanoner nådde längre än de tyska pjäserna. De tyska slagskeppen retirerade tillfälligt medan minsveparna röjde ytterligare manöverutrymme. Vid tiotiden gjorde tyskarna en ny framstöt nu med högre fart och lyckades denna gång komma inom skotthåll och fick in ett antal träffar på båda motståndarna som retirerade norrut tillsammans med övriga ryska fartyg i området. Nu blev den grunda segelrännan av avgörande betydelse, Slava hade fått en svår träff under vattenlinjen förut och låg betydligt lägre än normalt i vattnet. Det fanns inte längre någon möjlighet att ta Slava genom Moonsundet, så besättningen övergav fartyget som sedan sprängdes (Bild 6). Därmed slutade den sista (och andra) striden mellan slagskepp i Östersjön. Den första var 1915, och det var även då Slava mot tyska slagskepp, fast den gången fyra stycken. Grazjdanin och de mindre fartygen kom undan norrut och gick till Lappvik i södra Finland där den ryska flottan hade en bas. Sammantaget måste Operation Albion ses som en stor framgång både taktiskt och strategiskt. Nästan det enda negativa var de två minskadade slagskeppen, som allvarligt minskade Hochseeflottes stridsförmåga under några månader. Den politiska effekten i Ryssland blev också stor, och troligen bidrog Albion till att utlösa den bolsjevikiska statskuppen i Petrograd den 6 november. Även rent tekniskt var operationen banbrytande, och man känner faktiskt igen många drag som skulle återkomma under de stora amfibieoperationerna under andra världskriget, som t ex användningen av specialförband för att slå ut kustartilleri och tidigt besätta nyckelpositioner utanför själva landstigningsområdet, liksom användningen av slagskepp och kryssare för artilleriunderstöd av arméförbanden och, som redan nämnts, t o m luftlandsättning av trupp. Nästan det enda område där Albion var tekniskt efterblivet var själva landsättningen av trupperna, med livbåtar och pråmar bogserade av ångslupar, säkert p g a den mycket korta tiden för förberedelser. Här var det säreget nog istället den ryska svartahavsflottan som var pionjärer, och med stor framgång använde de första specialbyggda landstigningsbåtarna av Elpidioforklass för amfibieoperationer i nordöstra Turkiet 1916-17. För den som vill se lite rörliga bilder finns faktiskt en tysk journalfilm om Albion på Youtube. Den är dock koncentrerad på den marina delen av operationen till och med själva landstigningen. Men det kan man förstå, det var nog inte så lätt att släpa omkring en filmkamera i skogar och kärr vid fronten 1917. n Bild 6: Slavas vrak efter självsänkningen. Vraket skrotades av de estniska myndigheterna på 1930-talet. https://www.youtube.com/ watch?v=ZBMvk9_q0HE
RkJQdWJsaXNoZXIy NDg2ODU=