TIFF nr 3 / 2022 28 att få full dämpning, så det är inte överraskande att det istället utvecklades en komplett dämparsats som byttes i ”ett stycke” (Bild 4). Ytterligare en egenhet med Welrod är att fronten på dämparen är skålad, mynningen är indragen relativt dämparens kanter (Bild 5). En uppgift säger att meningen med detta var att ytterligare dämpa ljudet om man sköt med vapnet tryckt mot målet, en mera morbid förklaring är att det skulle minska stänket på skytten. Hur effektiv var då denna unika dämpare? Mycket effektiv måste man säga. Enligt mätningar gjorda av den amerikanska underrättelsetjänsten OSS 1945 var ljudnivån vid avfyring 73 dB, mätt på 3 m avstånd i jämnhöjd med mynningen, vilket innebar en dämpning av mer än 30 dB jämfört med en odämpad pistol med lika långt eldrör och samma ammunition. Dessutom låter det inte som ett pistolskott. Istället hörs först ett skarpt ljud när slagstiftet träffar tändhatten följt av ett vasst väsande, ungefär som om man tände en jättelik tändsticka. Det är med andra ord goda chanser att det inte uppfattas som ett skott om någon hör ljudet. Siktet var ett enkelt fast sikte och korn, en udda sak är dock att både siktet och kornet var målade med självlysande färg för användning nattetid. Vapnet angavs kunna användas på avstånd upp till 25 meter, men rekommenderade avstånd var max 20 meter på dagen och 6 meter i mörker. Serietillverkning Serietillverkningen gjordes tydligen av den engelska vapentillverkaren BSA, men vapnen är helt ”anonyma”, bortsett från ett individnummer finns inga som helst märkningar någonstans. Det finns inga officiella uppgifter om hur många Welrod som egentligen tillverkades, siffran 14 000 har nämnts, men en dansk vapenhistoriker som studerat individnumren på de exemplar som levererades till Danmark kom fram till att det snarare var drygt 16 000. Dessutom tillverkade den amerikanska flottan en serie i egen regi (”Hand Firing Mechanism Mk I”), men den omfattade troligen bara några hundra exemplar. För att trassla till begreppen för historikerna var den amerikanska Mk I 7,65 mm, alltså den kaliber som i England var Mk II! Welrod tillverkades alltså i två versioner Mk I och MK II, där Mk II märkligt nog kom först. Mk II var avsedd för 7,65 x 17 mm ammunition, men erfarenheten visade att denna patron var i klenaste laget och därför utvecklades MK I för 9 x 19 mm, en ammunitionstyp som f ö de flesta äldre svenska män torde vara bekanta med eftersom den användes i kpist m/45. För att MK I skulle fungera fick man lov att öka antalet gasutlopp i eldröret så att projektilen utgångshastighet (V0) sänktes under 340 m/s. Ammunition för ljuddämpade vapen måste alltid gå med underljudsfart, annars gör ljudbangen från kulan dämparen rätt meningslös. Detta var inget problem med 7,65 x 17 mm eftersom den alltid gick med underljudsfart. SOE hade ursprungligen planer på en stor samordnad kampanj 1943 för att mörda ett stort antal tyska militärer och Gestapo-män, men denna inställdes efter operation Anthropoid, mordet på Reinhard Heydrich den 27 maj 1942 som tyskarna hämnades genom att döda mer än 5 000 tjeckiska civila, varav nästan ingen hade något med mordet att göra. Ett okänt antal Welrod levererades dock till olika motståndsrörelser i Europa, men SOE fick ändå ett stort antal över, som de erbjöd den amerikanska underrättelsetjänsten OSS som i sin tur levererade dem till motståndsrörelser i Kina, Indokina och i synnerhet på Filippinerna. Filippinerna fick faktiskt så många, att de en kort tid lär ha använts som tjänstevapen av filippinska poliser efter befrielsen. Som man kunde förvänta sig har Welrod använts även efter andra världskriget. Främst naturligtvis av engelska specialförband som SAS (Special Air Service). Det är känt att de använts i Nordirland, i Falklandskriget och t o m i Irak 1991. Även amerikanska specialförBild 5. Den indragna mynningen på en Welrod MK II. Bild 4. Welrod MK I, 9 mm. De viktigaste skillnaderna (förutom kalibern/magasinet) är införandet av en varbygel och att dämpardelen kan skruvas loss separat, troligen för att göra det enklare av byta dämparsatsen i ”ett stycke”.
RkJQdWJsaXNoZXIy NDg2ODU=