TIFF nr 3 / 2022 30 Gemensamt i garnisonen hade vi, på uppdrag av FMV, tagit fram ett förslag till en ”Bärgningsbandvagn 202”. Utrustad med en frammonterad Sepsonvinsch, Större delbar bock i lättmetall som förvarades på bakvagnens tak Längden på benen var ca 5 m och delbara. I bakvagnen hade vi packat med verktygssatser reservdelar extra vajrar av olika längder på rulle. Plank av olika storlek, schackel, block, flytboj, issåg samt rep m m. Vi hade gjort ett antal tester med utrustningen där en vagn simmade i en vak och banden inte fick fäste på iskanten. Den låg alltså där den låg utan möjlighet komma upp. Vi visste att det fungerade. En fredagseftermiddag fick vi ett telefonsamtal från Motorskolan (MS) i Strängnäs. Man hade en vagn som gått genom isen i sjön Rogen i Jämtland. Där hade den sedan sjunkit, men 20 cm av bakvagnen var ovan isen. De hade via FMV fått vetskap om vår testvagn. De ville ha vår medverkan att bärga den. Vi lastade vagnen på släp och tog med lite extra som vi kanske skulle behöva. Vi hade inte fått mer detaljer i första kontakt. Det tar ett tag att med lastbil o släp som var bredare än lastbilsprofilen köra ner till mötespunkten. Kärran var en tidigare bandtraktorkärra med bredden på 272 cm. Vi var två med lastbilskörkort som drog iväg mot ett okänt mål. Ovetande vad vi skulle möta. Väl framme på en ort jag glömt, sov vi över på natten och dagen därpå drog vi mot sjön. Rogen är en sjö som ligger till stor del in i Norge. Med oss hade vi fdtält och värme- aggregat för att efter bärgning kunna ta in vagnen i tältet samt rengöra den under värme och få den körduglig. Denna utrustning hade MS med sig. Även ett förläggningstält sattes upp för att vi skulle kunna värma oss vid behov. Bakgrunden till att man hamnat i denna situation är lite märklig. Det var en kurs för motorbefäl som genomförde vinterutbildning. De skulle gå en fjällmarsch- Uppdelade på flera grupper. Varje grupp bestod av en vagn samt kurselever. En körde, en av de övriga skulle tolkande på lina bak, leda vagnen med karta och kompass. Rätt snart frös den tolkande personen så mycket att han satte sig i vagnen. Det var då det felade. De tänkte inte på hur kompassen skulle reagera. De kom att hamna åt håjtahejti fel. Och beslutade ta vägen över sjön. Via ett rejält stenskravelområde. Här gick man ut på isen mellan stranden och en mindre långsträckt holme. Där var isen inte tjock. Strömt vatten var orsaken. Isen brast och vagnen kom sakta sjunka ner mot botten. Här låg vagnen i sin ömklighet. Vagnen var lastad med ca 1600 kg sandsäckar eftersom man testade en ny typ av band. Vagnens bakre ända stack upp ca 20 cm. Resten lutade kraftigt ner mot djupet. När vi skulle lämna landsvägen för att gå genom terrängen skulle vi passera ett område med rejäla stenskravel. Ett område vi i efterhand förstod var fel beslut. På vägen ner hade vi fyra bandkrängningar som tog sin tid att åtgärda. Terrängförhållandena här är inte nådiga. Väl nere vid sjön så hade vagnen så smått blivit infrusen. MS personal slog upp tälten, satte på värmeaggregaten och förberedde för att ta emot vagnen. Jag hade tagit med mig min våtdräkt eftersom jag misstänkte att ”någon” måste ner i vagnen för att fästa vajer m m. Det var då jag fick veta om sandsäckarna. Det var bara att försöka få ur dom för att lätta på vagnsvikten. Givetvis kissade jag på mig när isvattnet trängde in i dräkten i nacken och sedan satte jag timmerkroken i byxbenet och rev upp dräkten. Att dyka med våtdräkt Tidningsklipp. Bärgning av Bv 202 och 206 ur sjöar ”Det hände sig vid den tiden” Så skulle man kunna beskriva denna händelse som inträffade i slutet av januari 1970 då BV 202 varit ute på förbandet några år. På den tiden tjänstgjorde jag på tygavdelningen som var gemensam för I 19, P5 och S3. Fd-tält uppsatta vid Rogen. Bärgning av BV
RkJQdWJsaXNoZXIy NDg2ODU=