TIFF nr 4 / 2022 13 För att handbokens metoder på ett enkelt sätt ska kunna användas för både stora och små tekniska system och produkter introduceras en Vägvalsmodell (VVM). Syftet med vägvalsmodellen är att ge konstruktören ett större ansvar att påvisa säkra system genom att kunna tillgodogöra sig tidigare gjort säkerhetsarbete. Olycksriskmetoder i handboken ska ge stöd i arbetet vid integration mellan olika tekniska system och produkter. Vägvalsmodellen är en iterativ metod som både kan användas vid anskaffning och vid ändring (modifiering) av tekniska system och produkter. Vidare omfattar varje enskilt systemelement och den slutgiltiga integrerade produkten. Den används vid kravställning för att tillåta, inrikta och begränsa olika vägval. Vägvalsmodellen tillämpas av respektive aktör under de olika livscykelskedena vägvalen genomförs i en viss prioritetsordning. Med stöd av Vägvalsmodellen kan systemsäkerhetsarbetets omfattning klargöras av respektive aktör under de olika livscykelskedena med vägvalen (VV1 – VV7): Vägval (VV1) tillämpas alltid eftersom de författningsenliga kraven alltid ska uppfyllas. Med författningsenliga krav avses svensk lagstiftning, inklusive EU-rätt, med sina förordningar och föreskrifter. Om vägval (VV1) inte är tillräckligt för att uppnå betryggande säkerhet för det tekniska systemet eller produkten går man vidare till vägval (VV2 – VV6). Vägvalen ska prövas i prioritetsordning, men oftast är en kombination av flera olika vägval att föredra, exempelvis kan en tillämpning av VV1, VV4 och VV5 tillsammans visa på betryggande säkerhet. För olycksrisker som inte har kunnat hanteras i tidigare vägval tillämpas vägval (VV7) med bedömning av olycksriskerna mot Tolerabel risknivå (TR) uttryckt i riskmatriser. I slutändan måste beställaren kunna vara övertygad om att den slutgiltiga produkten uppfyller systemsäkerhetskraven för Försvarsmaktens tänkta användning med avseende på handhavande, rutiner och beteenden. Både Joakim och Kristin lyfter fram att Försvarsmakten och FMV tillsammans måste lära sig att använda handboken och framförallt vägvalsmodellen i praktiken. Detta måste göras i dialog och präglas av ett givande och tagande. Det är klart att bedömningar och ställningstaganden kommer att vara olika men att det arbetet måste få ta tid för att hitta relevanta kravställningsnivåer för olika tekniska system. Joakim och Kristin påpekar vikten av att materielområdesansvariga chefer inom Försvarsmakten ställer krav på att materiel inom sina försvarsgrensområden utarbetas systemsäkert, men också har vetskapen om att handboken ger stöd för rätt nivå av systemsäkerhetsarbete, att inte ställa högre krav än nödvändigt. Även om handboken är omfattande finns det fortfarande utvecklingsmöjligheter för att utveckla synen på vad systemsäkerhet är och vad det omfattar och hur man på bästa sätt hanterar de gränsytor som finns mellan olika handböcker, standarder och designregler. Lars berättar att handbokens utgivning är ett stort Vägval 1 (VV1) Författningsenliga krav Vilka författningsenliga krav ska tillämpas? Vägval 2 (VV2) Godkänd av annan stat Vilket underlag ska redovisas för att kunna acceptera ett godkännande från en annan stat? Vägval 3 (VV3) Godkänd av annan part Vilket underlag ska redovisas för att kunna acceptera ett godkännande från en annan part? Vägval 4 (VV4) Övriga standarder Vilka etablerade standarder inom teknikområdet kan tillämpas? Vägval 5 (VV5) Designregler Vilka Designregler (DR) och Tekniska handlingsregler (THR) kan tillämpas? Vägval 6 (VV6) Beprövat system Vilka trovärdiga drifterfarenheter från liknande användningssätt och användningsmiljöer kan accepteras för ett beprövat system? Vägval 7 (VV7) Tolerabel Risknivå (TR) och riskmatris Vilken Tolerabel risknivå (TR) inklusive riskmatriser ska tillämpas? Vägval. >>> Riskmatris.
RkJQdWJsaXNoZXIy NDg2ODU=