TIFF nr 4 / 2022 41 tre ubåtar i närheten att komma till U-456:s hjälp. Kl 16.40 kom istället jagaren Opportune inom synhåll och U-456 valde då att trots allt dyka igen, men avhördes sedan aldrig mera. Världens första ”fire-andforget”-vapen hade därmed första gången satts in i strid. Dagen efter kom nästa framgång då en Catalina från amerikanska marinflygets VP-84 division sänkte ytterligare en ubåt, troligen U-640, med en Fido. Teoretiskt sett skulle detta t o m ha kunnat vara den första sänkningen, eftersom vi ju inte vet säkert när U-456 sjönk. Totalt gjordes 204 attacker mot ubåtar med ”Fido” som resulterade i 37 sänkta och 18 skadade ubåtar (18 respektive 9 %). Detta innebär att sannolikheten för sänkning var ungefär dubbelt så hög som med konventionella sjunkbomber. Cutie Parallellt med den flygplanburna ”Fido” hade man även utvecklat en variant för användning av ubåtar, Mk 27 Torpedo (denna variant fick alltså heta torped). Skillnaderna var små. Eftersom Fido bara var 19 tum i diameter, men standardtorpeder 21 tum, fick Mk 27 förses med styrskenor som centrerade den i torpedtuben, och målsökningslogiken ändrades så att torpeden bara sökte mål ovanför ett förinställt djup i stället för under det, detta för att skydda ubåten som avfyrade torpeden. Mk 27 var ovanlig i så måtto att den inte trycktes ut ur torpedtuben med tryckluft, utan att den själv ”simmade” ut sedan tuben vattenfyllts. Detta gjorde avfyringen tyst, och tanken med Mk 27 var att den skulle användas mot eskortfartyg som jagade ubåten. Mk 27 kom i tjänst först vid årsskiftet 1944/45 och bara 14 stycken kom att användas i strid, med fyra sänkta eskortfartyg som resultat. Mk 27 var känd som ”Cutie”, vilket kan tyckas vara ett märkligt namn på en torped, men antagligen tyckte torpedmatroser som var vana vid att häva på sexmeterstorpeder som vägde ett par ton att denna lilla knubbiga skapelse var näpen i jämförelse. Ytterligare en variant var under utveckling 1945, Mk 32, som till det yttre var nästan identisk med Mk 24, men hade en aktiv sonar och alltså själv ”pingade” efter mål i närheten (Bild 5). En förserie om ett tiotal torpeder var klara vid krigsslutet i augusti 1945, men projektet lades då ned, för att åter tas upp 1951 då hotet från sovjetiska ubåtar blivit uppenbart. Mk 32 kom mest att användas från jagare (Bild 6). n Text: Tommy Tyrberg TEKNISKA DATA: Längd 213 cm, diameter 48 cm, vikt 309 kg, motor: 5 hk (3,7 kW) 48 V likströmsmotor, fart 12 knop (22 km/h), drifttid 10 minuter, räckvidd 3700 m, stridsladdning 42 kg HBX, tändare Mk 142 anslagständare. Bild 5. Sprängskiss av en Mk 32 Torpedo. Som synes är skillnaden liten jämfört med Mk 24. Egentligen är det bara sonartransducern i nosen och elektroniken som är annorlunda. Bild 6. En Mk 32 ”avfyras” från en jagares sjunkbombkastare 1952. EXPLODER GYRO BATTERY PROPULSION AND CONTROL SYSTEM TRANSDUCER ELECTRONIC PANEL
RkJQdWJsaXNoZXIy NDg2ODU=