TIFF nr 2 / 2023 19 jande dykare från P 4 kunde stå på tornet och hade näsan precis över vattenytan. Man kopplade och skarvade wire ett antal gånger i dubbla parter med brytblock för att nå ut till ”vraket” för att koppla i schackel på vagnen. Detta fungerade bra. Vagnen började röra på sig. Men det gjorde även bandbärgaren. Man fick göra omtag för att säkra att bandbärgaren kunde få ett bra fäste. Till slut gick det enligt plan. Vagnen släppte taget om sjöbotten och började komma ovan vattenytan. Sedan tog det en stund att få vattnet rinna ur så vikten minskade och få den på säkrare mark. Denna gång hade man lärt sig vad ett besök i ett kärr betyder för vagnens innanmäte, motorrum, elektronik m m. Denna kunskap saknade man dock dessvärre vid ett tidigare tillfälle när en Bkan 15.5 dök ner i en tjärn i Boden 1968 (se artikel TIFF nr 2018 nr 2). Vagnen hade ju sjunkit med motorn igång. Det fanns vatten i alla cylindrar och mer än det. Kärrvatten är synnerligen korrosivt. När vagnen väl var uppe lastades den på en transportvagn för stridsvagn, detta för vidare transport till Skövde. Direkt efter hemkomst togs den in i vårdhallen och renspolades från allt kärrvatten i avsikten att minska risken för korrosion. Vad sedan Dykare kunde går ner till ”vraket”. På grund av det stora avståndet mellan olyckan och bärgare på fast mark gällde det hålla bra kontakt inför spänning av wire och dragning. På den tiden var det inte bara att ta fram mobilen och kommunicera. Duktiga bärgare börjar se resultatet. Vagnen på väg upp.
RkJQdWJsaXNoZXIy NDg2ODU=