TIFF nr 2 / 2023 9 örsta gången det kom till användning tycks ha varit 1944 då Luftwaffe utvecklade SG-113. Detta var ett av flera projekt i SG-serien som utvecklades av Rheinmetall-Borsig. SG är en förkortning för Sondergerät ”Specialutrustning” ett intetsägande kodnamn för ett antal olika rekylfria kanoner avsedda som flygplanbeväpning. De flesta rekylfria vapen bygger på att man blåser ut den största delen av krutgaserna bakåt genom en venturi och därigenom upphäver rekylen från projektilen. Det är också möjligt att få samma effekt genom att samtidigt skjuta en projektil framåt och en bakåt, vilket är effektivare än den andra metoden eftersom man genom att använda en tyngre ”motprojektil” kan använda en större del av krutgaserna för att accelerera den ”riktiga” projektilen. Metoden har dock nästan aldrig använts för armévapen. Det är illa nog med den bakåtriktade krutgasflamman från ett rekylfritt vapen, att skicka en projektil bakåt mot den egna sidan är inte att tänka på. Detta är dock ett mindre problem för ett flygplan, redan under första världskriget experimenterade engelsmännen med ”the Davis gun”, en 40 mm rekylfri kanon som sköt en projektil åt vardera håll, som flygplansbeväpning. Tanken var närmast att använda den mot zeppelinare, men vapnet kom veterligen aldrig till insats. Även i Sovjetunionen gjordes liknande försök på 1930-talet (se TIFF 2000/1), dock med lika liten framgång. Flera olika vapen i SG-serien testades Under andra världskriget togs idén upp igen av Luftwaffe och flera olika vapen i SG-serien testades, till och med en 35,6 cm rekylfri kanon SG104 Münchhausen (Bild 1). SG-113 var dock av mera blygsamma dimensioner, med ett 77 mm eldrör och en underkalibrig 45 mm APDS-projektil (Bild 2, se sidan 10). En sådan projektil var i underkant mot en dåtida stridsvagns front- eller sidopansar men mot det svagare takpansaret var den fullt tillräcklig. Fältprov visade på en genomträngning av 40-50 mm pansar beroende på anslagsvinkel, vilket var tillräckligt för att slå ut alla existerande ryska stridvagnstyper, vilket också verifierades mot erövrade stridsvagnar. Det första toppattackvapnet F Toppattackvapen, alltså robotar eller projektiler som flyger över målet och slår ut det genom en nedåtriktad sprängverkan RSV-stridsdel har kommit mycket i fokus under kriget i Ukraina. Men själva idén, alltså att attackera ett pansarfordon ovanifrån där pansarskyddet nästan alltid är svagare än sido- och frontpansaret är inte nytt. Bild 1. Sondergerät SG-104 ”Münchhausen”. Mock-up av installation under ett Do 217 bombplan. Vapnet var avsett för pansarskyddade sjömål, men det visade sig att tryckvågen bakom vapnet var så kraftig att flygplanets stjärt skadades varför det aldrig kom till insats. Den grövsta kaliber som någonsin faktiskt använts i ett fpl är 105 mm. Det första toppattackvapnet
RkJQdWJsaXNoZXIy NDg2ODU=