TIFF nr 3 / 2023 31 des en Gasser-revolver. För att inte krångla till logistiken bestämdes att revolvern skulle använda samma ammunition som karbinen. Eftersom detta var en 11,3 x 36 millimeters patron, klart större kaliber än en modern 44 Magnum blev resultatet, Gasser m/1870, en milt sagt fullvuxen revolver, 38 cm lång, med 24 cm pipa som vägde nästan ett och ett halvt kilo! Österrikarna kom snabbt underfund med att detta var litet för mycket av det goda och gick redan 1876 över till en mindre 9 mm Gasser-Kropatschek. De överblivna m/1870 såldes, bland annat till Montenegro som blivit självständigt 1878 och börjat sätta upp en egen armé. Den montenegrinska armén, i motsats till den österrikiska, blev Gasser-revolvrarna väldigt omtyckta. Statussymbol 1910 blev plötsligt efterfrågan på Gasser-revolvrar enormt stor, mycket större än vad Gasser kunde producera inom rimlig tid, varför man lade ut kontrakt på tillverkningen till firmor i Belgien och Spanien. Men det räckte ändå inte. Nu stod det ju inte i den kungliga förordningen att revolvern måste vara tillverkad av Gasser, bara att de skulle vara av Gasser-modell, så ”pirattillverkade” kopior är vanliga. Kvalitetsmässigt varierar dessa från mycket bra kvalitet till revolvrar som är lika farliga för skytten som för målet. Som man kan förvänta sig, trots att alla i princip måste bära samma vapen, blev revolvrarna ändå en statussymbol, och det dök upp en mängd varianter. Det fanns förnicklade revolvrar, försilvrade revolvrar, ciselerade revolvrar, revolvrar med elfenbens- och pärlemorkolvar och till och med revolvrar med juvelbesatta kolvar (eller åtminstone besatta med färgglada glasbitar) (Bild 3 på sidan 32). Bild 2. En ”standard-Gasser” m/1870.
RkJQdWJsaXNoZXIy NDg2ODU=