TIFF nr 3 / 2023 32 Text: Tommy Tyrberg Sådana ”Montenegrine Gassers” är tydligen vanliga och populära i amerikanska vapensamlingar. Delvis härrör de väl från montenegriner som utvandrade till USA och tog med sig pickadollen till det nya landet, men en del tycks även ha kommit från Mexiko. Hela 1910-talet pågick ju, med varierande intensitet, ett inbördeskrig i Mexiko, och vapensmugglingen blomstrade. Ett stort antal Gasser-revolvrar, som rimligen var avsedda för den montenegrinska marknaden, hamnade istället på dunkla vägar i Mexiko. Rent tekniskt var Gasser en konventionell revolver för sin tid. Den gick t ex. inte att ”bryta”, utan patronerna måste tryckas ur, respektive laddas en och en genom en fjäderbelastad ”loading gate”. En ovanlig detalj är dock att revolvern har avtryckarsäkring. Så länge avtryckaren inte trycks in är slagstiftet mekaniskt spärrat. Det innebär att det är riskfritt att revolvern t ex tappas, eller att hammaren fastnar i någonting, även om alla patronlägen är laddade. Detta är för övrigt i princip samma typ av säkring som på moderna Glock-pistoler, och som nu tydligen vållat en del problem för svenska poliser. Fungerade då idén med att beväpna hela folket? I viss mån gjorde den kanske det, för det lilla Montenegro som gått med i världskriget på Serbiens sida lyckades mot alla odds stå emot den mångdubbelt större österrikisk-ungerska armén i ett och ett halvt år, först i januari 1916 ockuperades det lilla landet och kung Nikolas tvingades gå i landsflykt i Italien. Mindre än tre år senare, på senhösten 1918 kollapsade den österrikisk-ungerska dubbelmonarkin och dess trupper utrymde Montenegro, men kung Nikolas kom aldrig tillbaka till sitt forna rike. Montenegro absorberades av det nya, serbiskdominerade, Jugoslavien och Nikolas dog 1921, fortfarande i landsflykt i Italien. n Bild 3. Två Gasser i litet lyxigare utföranden. Tekniska data: Vikt 1,3 kg, längd 375 mm, eldrörslängd 235 mm, 6 skott, ammunition Werndl 11,25 x 36 mm, V0=325 m/s, projektilvikt 20 g.
RkJQdWJsaXNoZXIy NDg2ODU=