18 TIFF nr 1 / 2024 mellersta delen av flygdäcket kunde rangeras utan någon barriär, dessutom skulle det vara fullt möjligt att använda både katapulte(r)n(a) föröver och flygplanhissarna samtidigt som landning pågick eftersom landningarna inte skedde i riktning framåt däcket. Fördelarna var alltså stora, men naturligtvis fanns det också nackdelar. Eftersom start och landning skedde i olika riktning var en viss sidvind för den ena eller bådadera förloppen oundvikligt. Om man dessutom skulle kunna göra en ”go around” måste landningstekniken ändras, detta så att man höll relativt högt motorvarv ända fram till efter sättning. Istället för att dra av till marktomgång någon sekund före sättning som dittills varit det normala förfarandet. Även landningsvarvet blev förändrat. Konceptet stöttes och blöttes på amiralitetet, men utan att någon kunde komma på någon egentlig hake med det, men när Eric ”Winkle” Brown, det engelska marinflygets chefsprovflygare (se TIFF 2019/4) reste till USA i augusti 1951 för två års tjänstgöring vid Patuxent River, det amerikanska marinflygets testcenter, hade han fått bemyndigande att avslöja konceptet. USN uppfattade omedelbart vinkeldäckets möjligheter, och redan efter ett par månader hade ett fingerat vinkeldäck, dock utan bromsvajrar, målats på flygdäcket på USS Midway, nu var man i full färd att flyga ”touch and go” för att testa den ändrade landningstekniken med olika flygplanstyper. Nästa steg blev att USS Antietam, som kommit tillbaka till USA för underhåll efter tjänstgöring i Korea byggdes om med ett permanent vinkeldäck, vilket utfördes mellan oktober och december 1952 (Bild 3), följt av en halvårslång serie tester med olika flygplanstyper. Dessa evalueringar var mycket framgångsrika och visade tydligt fördelarna med vinkeldäck, och därefter byggdes ett stort antal hangarfartyg om, allt eftersom de togs in på varv för underhåll. Det första hangarfartyg som byggdes med vinkeldäck blev HMS Ark Royal som kom i tjänst i februari 1955, tätt följd av USS Forrestal och HMAS Melbourne, båda i oktober 1955. Alla tre hade ursprungligen börjat byggas med längdsskepps konventionella flygdäck, men dessa modifierades under byggtiden. Annars var de ganska olika, Melbourne var ett lätt hangarfartyg om ca 13 000 ton, Ark Royal en ”fleet carrier” om 35 000 ton, och Forrestal det första i en serie om sex tunga hangarfartyg om 60 000 ton (Bild 4). Alla konventionella hangarfartyg som byggts sedan dess har designats och utrustats med vinkeldäck. För den som vill se hur det gick till i praktiken före vinkeldäckens tid finns en mycket bra instruktionsfilm här. Om någon undrar vad det dunkande bakgrundsljudet i filmen är, så beror det på att filmen spelades in på ett av de 50 eskorthangarfartygen av Casablanca-klassen, den enda hangarfartygstypen någonsin med en kolvångmaskin. n Text: Tommy Tyrberg Bild 3. USS Antietam (CV 36) med det första vinkeldäcket. Bild 4. USS Forrestal (CVA 59) på provtur 29:e september 1955. Här är vinkeldäcket i sin fullt utvecklade form, med ”landningsbanan” akterut, startbana/katapulter förut och ”parkeringsyta” midskepps. De båda ”spetsarna” förut är ”bridle-catchers” som fångar upp selen som förbinder flygplanet med katapultkolven, och som lossnar när flygplanet lyfter. (sök på ”Flight Deck Crews”)
RkJQdWJsaXNoZXIy NDg2ODU=