TIFF nr 3 / 2024 17 exemplet i föregående avsnitt, mjukvaran redan är översatt. Mjukvaran är då – högst troligen – översatt av en helt annan översättningsbyrå och om dessa uttryck inte kan identifieras programmatiskt kommer de nu att översättas på ett annat sätt av översättaren. Lösningen blir för Adobe FrameMaker och InDesign ånyo att hantera dessa uttryck som variabler och/eller med speciella teckenformat, men denna gång otvetydigt särskilda från de förra uttrycken och skriptade till rätt översättningar i en efterföljande process. Kraftfulla skript för dessa ändamål finns för båda programmen. I S1000D Issue 4.1 kan man igen bli hänvisad till att använda elementet <inlineSignificantData>, men då med ett annat projektattribut och med efterföljande skriptning. Några ytterligare exempel på uttryck som kan variera efter målspråket är datumformat, tidsangivelser och temperaturuttryck, vilka alla kan hanteras automatiskt av översättningsverktygen och konverteras till vad som gäller för målspråket. Formateringsmässiga aspekter Det finns också ett antal formateringsmässiga aspekter på källspråksfilerna som bör undersökas för eventuell korrigering innan de skickas till översättning. Som tidigare har berörts är det viktigt att skribenten, när det gäller Microsoft Word, Adobe FrameMaker och InDesign, har använt tecken- och styckeformat på ett strikt sätt. I xml-baserade källspråksfiler ska alla filer självklart vara giltiga mot sina respektive DTD-filer eller scheman och inom S1000Dspecifikationen vara validerade mot projektets brex-filer. Dessa bör även skickas tillsammans med källspråksfilerna till översättningsbyrån. Vissa textdelar som syns i det formaterade dokumentet kan vara sådana som inte ligger i själva källspråksfilen utan antingen är dolda i dialogrutor eller ligger i konfigurations- och inställningsfiler i programmen. Dessa måste då tas om hand i ett separat översättningsprojekt om det inte redan är gjort sedan tidigare. Det kan till exempel handla om genererade texter som ”Innehållsförteckning”, ”Figur x.x”, ”Tabell x.x” och textdelar i korsreferenser som ”Se figur x.x på sidan x”. Källspråkstexten bör även undersökas vad gäller manuellt införda rad- och sidbrytningar. Sådana måste tas bort före översättning, då de annars skapar stora problem vid den slutliga formateringen på grund av målspråkens olika längd. Om de är införda för att lösa ett specifikt typografiskt predikament är rekommendationen att i stället skapa ett styckeformat för detta ändamål, eller – när det gäller xml-baserade produktionsflöden – uppdatera de stilmallar som styr formateringen. I fallet med Microsoft Word, Adobe InDesign och icke-strukturerad FrameMaker har användaren möjlighet att bädda in bilder i dokumentet, snarare än länka till filer på disk. Inbäddning av bilder i dokument ska aldrig göras, då detta komplicerar översättningsarbetet och den vidare publiceringsprocessen. Rekommendationen är vidare att inte ha textuell information i foton och tekniska illustrationer, såvida det inte rör sig om skärmbilder från en mjukvara. Sådan textuell information blir kostsam och komplicerad att hantera i översättningsflödet och bör därför ersättas med numrerade utpekningar som refererar till en bildtext under bilden. Om dokumentet innehåller långa tabeller eller punktuppställningar som är alfanumeriskt sorterade på källspråket är det värt att påpeka att denna sortering inte kommer att överföras till målspråket. Av det skälet kan man i en del produktionssystem sätta en sorteringsnyckel på sådana informationstyper som gör att en omsortering sker i den slutliga formateringen till pdf, utan att påverka den översatta tabellen eller punktuppställningen i källfilen. Ett besläktat problem utgörs av äkta sakordsregister (eng. index), som ju inte endast är en konkordans över samtliga förekommande ord i ett dokument, utan tvärtom är ett viktat register över var sakorden primärt avhandlas och där det också ges flera synonymer för att läsaren ska hitta rätt sakord. Sådana register, som tyvärr är sällsynta i modern teknisk information eftersom de (ännu) inte går att skapa automatiskt, är till sin semantiska natur strängt taget oöversättningsbara och bör därför blockeras från översättning och vidare formatering. Slutligen bör några ord tilläggas om typsnitt. Inför en översättning är det viktigt att säkerställa att det typsnitt som används för källspråksfilens formatering också täcker de tecken som finns i målspråket. För moderna typsnitt som vanligtvis minst täcker den så kallade WGL4rymden (Windows Glyph List 4), som är en paneuropeisk teckenuppsättning, torde detta inte vara ett problem för europeiska språk. Men om så inte är fallet måste programmen eller produktionssystemen justeras inför den slutliga formateringen av målspråksfilerna så att ett annat typsnitt används. Förberedelser för målspråkets avstavning Avstavning är ett komplext språkhistoriskt, lingvistiskt och typografiskt problem som utan vidare skulle kunna fylla ett helt nummer av TIFF. I detta sammanhang får diskussionen begränsas till att konstatera att olika språk har olika avstavningsregler som måste följas och att de språkspecifika avstavningsalgoritmer som är tillgängliga på marknaden – eller är inbyggda i de program som har nämnts tidigare – är av högst varierande kvalitet. För svensk avstavning gäller ordledsprincipen och enkonsonantsprincipen. För andra språk gäller andra principer och det är värt att betona att en felaktig avstavning ger ett betydande avbrott i läsningen som inte gynnar förståelsen av texten. Av detta skäl ska man alltid sträva efter en korrekt avstavning. Av naturliga skäl, som har med kostnadseffektivitet att göra, inför tekniska skribenter endast i undantagsfall så kallade diskretionära avstavningar i text, och låter i stället avstavningsalgoritmerna hantera detta problem. Detta ställer i sin tur mycket höga krav på algoritmernas kvalitet, där det tyska företaget Dieckmann idag anses erbjuda
RkJQdWJsaXNoZXIy NDg2ODU=