TIFF nr 3 / 2024 26 att sätta världsrekord i flygsträcka. Arbetet med planet hade börjat 1931, och andremannen i projektet var ingen mindre än Pavel Sukhoi, ett namn som skulle låta höra av sig så småningom. ANT-25/RD ANT-25 flög första gången i juni 1933, och kom att användas för en serie långflygningar som utnyttjades intensivt av den sovjetiska propagandaapparaten. Det var ett enmotorigt, lågvingat helmetallmonoplan med infällbart landställ och en extremt lång och bred vinge. Vingspannet var två och en halv gånger flygplanets längd (bild 3). Vingen var också rejält tjock (20%) för att ge hög lyftkraft vid låg fart och ANT-25 var det första sovjetiska flygplanet med vingtankar. Två exemplar byggdes och användes som sagt för ett antal rekordförsök, som dock var otursförföljda. Först ett försök på världsrekord i sluten bana i september 1934, med en flygning i rundbanan Moskva-RjazanTula-Dnepropetrovsk-CharkovMoskva. ANT-25 flög 12 411 km på 75 timmar vilket väl hade räckt till världsrekord om man kommit tillbaka till Moskva, men det gjorde man inte, eftersom bränslet tog slut på sista etappen av sista varvet. Nästa försök gällde världsrekord i rak linje och ägde rum i augusti 1935, till USA från Moskva, där en särskild 4 km lång startbana med ”utförsbacke” hade byggts för det kraftigt överlastade flygplanet, men en oljeläcka tvingade fram en nödlandning i Novgorod efter bara 2 000 km. En ny besättning gjorde ett nytt försök i juli 1936 från Moskva till Amurflodens mynning i Fjärran Östern, och nu blev det ett världsrekord, 9 374 km på 56 timmar. ANT-25 kunde dock bättre än så, man planerade åter en flygning från Moskva via Nordpolen till USA. Den 28 juni 1937 startade den andra ANT-25:an från Moskva mot San Francisco men efter 62 timmar – över Eugene i Oregon – insåg besättningen att bränslet inte skulle räcka till San Francisco, utan man fick vända och landa efter 63 timmar och 25 minuter på Pearson Field, en militär flygbas i Vancouver, Washington, 9 130 km från Moskva (bild 4). Det blev alltså inget rekord, men flygningen väckte ett enormt uppseende och besättningen hälsades officiellt välkomna av den lokale garnisonschefen, general George C. Marshall, en man som skulle låta tala om sig vad det led. Det påstås för övrigt att en av ryssarna efteråt frågade en annan som begrep litet mera engelska hur det var egentligen, om det var en marskalk eller en general som hade hälsat dem välkomna. Tre veckor senare gjorde den första ANT-25:an ett nytt försök och nu var vindarna över Norra ishavet gynnsammare. Den 14 juli 1937 landade den i San Jacinto, Kalifornien 10 148 km från Moskva efter 62 timmar och 17 minuter (bild 5). Det kunde ha blivit Bild 5. Den andra ANT-25:an i San Jacinto, Kalifornien. Bild 3. En flygbild av ANT-25 som visar den enorma vingen. Bild 4. ANT-25 efter landningen på Pearson Field. Fältet ligger i staden Vancouver på nordsida av Columbiafloden i USA:s delstat Washington, men som ibland förväxlats med de mycket större staden med samma namn i British Columbia, Kanada.
RkJQdWJsaXNoZXIy NDg2ODU=