Förr i tia om Bv202 samt BM650 TIFF nr 3 / 2024 28 Bandvagn 202 (Bv 202) levererades till Norrbottens regemente (I 19) under senare delen av 1960-talet. Kalla vintrar. Många fordon under kort tid och de kom inte styckevis. De kom i ”horder – som mängdvara”. Garage eller mobiliseringsförråd (mobförråd) hängde inte med i samma fas. Med andra ord, de fick garageras på kaserngården i väntan på nästa fas. Vintern 1965/66 var speciell i norr. Kylan kom långt före snön och kälen gick djupt detta år. Fortifikationsverket (FortF) byggde en ny spol- och tvätthall och lade alla ledningar och rör på standarddjupet 90 cm. Det fick de ångra eftersom förseningar uppstod, med det klarade vi av. Några få av alla nylevererade bandvagnar användes i början rätt mycket på åldersklassen och repförbanden,men så började något hända med motorerna. I dessa satt en Volvo B 18-motor. Vi upptäckte att kamaxlarna slets väldigt fort, något var väldigt snett. Teknikerna var snabba på att direkt tro att orsaken skulle vara dålig härdning. Men samma motorer ute i trafiken med B 18-motorer klarade sig utan problem. Eller? Hade vi fått sämre kvalitet? Rapporter gick till FMV:s fordonsavdelning. Vagnarna hade tillverkats i Arvika men kontakter med dem gav inget, men så råkade någon viska i ett öra: Kiruna hade upptäckt att när vanliga Volvobilar genomförde sin garantiservice så byttes kamaxlarna utan kundens vetskap (på den tiden ingick en service innan garantin upphörde). Man trodde att det bara var någon batch som råkat illa ut med för litet härddjup, men så var det inte och men Volvo höll tyst i det längsta. Efter mycket tjatande på FMV så tog man tag i frågan med Volvo. Då erkände de att ”jovisst, härddjupet var inte tillräckligt”. Byte av kamaxel skulle ske på samtliga Bv 202/203. Det märkliga i detta var att det i princip bara var vi på I 19 som hade upptäckt problemet och slagit larm. När inte fler gjorde detsamma så blev det inte allmänt känt i landet. Jag frågade kollegor, men de hade ”bara några enstaka fall”. Tack vare vårt gnällande kom FMV undan med kostnader som Volvo fick stå för. En fortsättning på problemen med BV 202 uppstod senare. Man bytte ut förgasarna till dubbla SU-förgasare. Sådana Volvo hade i sina sportmodeller. Vad blev resultatet? Stölderna i mobförråden drog i höjden. Folk på skogen ville komma åt dessa utan kostnad till sina Volvobilar. Samtidigt slangade man bensin ur tankarna när de ändå var inne i förråden. Ett annat exempel uppstod när vi fick nya hjultraktorer till förbanden under 70-talet, jag var då på Göta livgarde (I 2). Vi fick Volvo BM 650 som var större i förhållande till de äldre. Efter en kort tid upptäckte vi rostangrepp på hytterna, och likt tidigare hade ingen slagit larm till FMV. I 2 ligger inte på västkusten men det var vi som upptäckte det först, märkligt. Kontakter tekniker emellan visade att även Bohusläns regemente (I 17) i Uddevalla hade börjat notera samma sak. Volvo BM fick nu börja sin utredning kring vad orsaken var och efter lång tid kom svaret: ”Hytterna tillverkades i Hallsberg”. De målades och gick genom en värmeugn via ett band. Bandet hade viss hastighet för att lacken skulle hinna härda innan hytten kom ut i andra ändan. Här var felet. Bandet gick för fort för att kronans färg skulle härda färdigt. En garantikostnad för åtgärder som leverantören fick stå för. Förr i tia’ – om garantiuppföljningar och att genomföra TO-ändringar Ibland måste man fundera över varför man ibland verkar vara den ende som slår larm när något är fel på levererad materiel under garantitid, eller strax efter. Var jag mer petig och omgiven av bra förbandstekniker? Vid nästan alla tillfällen var teknikerna mest på hugget och uppmärksamma.
RkJQdWJsaXNoZXIy NDg2ODU=