TIFF nr 3 / 2024 32 amerikansk slagkraft och förmåga inför en eventuell storkonflikt. Iowa uppfyllde säkerligen sitt syfte. Hennes besök i Östersjön 1985 är fortfarande omtalat bland de som på något sätt tjänstgjorde i de dåtida flottorna kring Östersjön. KIEV I början av 1970-talet började Sovjetunionen bygga sitt första hangarfartyg. I den sovjetiska flottan sågs de dock mer som en smidig och ekonomisk kombination av kryssare och hangarfartyg. De benämndes därför som tunga flygplanskryssare, det fanns dock olika skäl till denna specifika benämning. Dels handlade det om att undgå Montreaux-konventionen som fastställer att hangarfartyg inte får passera genom de turkiska sunden Bosporen och Dardanellerna, dels att denna benämning faktiskt bättre stämde in på deras verkliga funktion och syfte. Därtill kom det faktum att fartygen byggdes i Ukraina, man var alltså tvungna att få dem ut ur Svarta havet. Internationellt kom de dock alltid att ses som sovjetiska hangarfartyg även om de var aningen mindre än de amerikanska. De var mer i samma storlek som samtida brittiska och franska hangarfartyg. Syftet med hangarfartygen av Kiev-klass var att i krigstid fungera som mycket formidabla vapenplattformar. De var på alla sätt tungt beväpnade både mot mål under, på och över ytan. Deras helikoptrar (Kamov Ka 25 eller Kamov Ka 27) och flygplan (Yak 38 Forger) gav dem en förmåga att upptäcka och bekämpa ubåtar, men även en utökad allmän spaningsförmåga. I fredstid utgjorde fartygen, som uppslagsverket Modern Military Weapons från 1999 uttryckte det, ”a power-projection symbol with extensive command and control facilities suitable for intervention in small wars worldwide”. Även ryssarna insåg alltså betydelsen av att äga stora och imposanta fartyg som enkelt kunde visa upp sovjetisk makt där den behövde visas upp. Under den tid de var aktiva i den sovjetiska flottan seglade de fyra Kiev-hangarfartygen ofta på långa seglatser ute på världshaven (stora ankarplatser iordningställdes på olika platser). Precis som hangarfartygen i väst gick de då alltid tillsammans med en omfattande eskortstyrka, exempelvis bestående av en Kresta-kryssare, en Kashin-jagare, ett underhållsfartyg samt ofta med en atomubåt som ständigt höll sig i närheten. Totalt tillverkades fyra stycken hangarfartyg av denna klass för den sovjetiska flottan. Kiev, Minsk, Novorossijsk och Baku. Av dessa finns Kiev och Minsk bevarade som nöjesattraktioner och museifartyg i Kina. Novorossijsk skrotades 1993. Den enda som finns kvar i aktiv tjänst är Baku som 2004 såldes till Indien. Hon kommer efter en omfattande upprustning att utgöra ett modernt hangarfartyg i den indiska flottan. Kiev var först i klassen att tillverkas och färdigställdes december 1972 i Nikolajev, Ukraina. Det var dock inte förrän i februari 1977 som hon gick till full aktiv tjänst. Kiev växlade hela tiden tillhörighet mellan de olika Sovjetflottorna. Mestadels tillhörde hon den Norra Ishavsflottan. Under sin tjänstgöringstid var hon med om en hel del. I mars 1979 genomförde hon en övning tillsammans med systerfartyget Minsk i Medelhavet. Under perioden 1977–1987 genomförde hon totalt tio resor till Medelhavet. Under den sovjetiska storövningen Zapad-81 i Östersjön var hon flaggskepp. I december 1989 placerades hon i malpåse till följd av det sovjetiska systemets kollaps och i juni 1993 avfördes hon definitivt Tekniska data USS Iowa (BB-61): Längd: 270 meter Bredd: 33 meter Djupgående: ca 11 meter Fart: 33 knop Vikt: Standardtonnage 45 000 ton, efter modernisering år 1982 ca 48 900 ton fullastad 58 000 ton Besättning: 2 000 man Beväpning: 9 - 40,6 cm kanoner L/50, efter modernisering år 1982 16 Harpoon - och 32 Tomahawk-robotar Flyg: helikoptrar Iowa 1985. Övningsskjutning utanför Puerto Rico. Notera helikopterplattan akterut och robotlavettagen på överbygaden. Allt äldre närluftvärn har utgått och ersatts av CIWS och antalet 127 mm allmålspjäser har reducerats.
RkJQdWJsaXNoZXIy NDg2ODU=