TIFF nr 3 / 2024 6 TIFF TRÄFFAR TIFF TRÄFFAR militärt teknikercertifikat under förutsättning att aktuell tekniker har jobbat med flygplantypen inom Flygvapnet. – I princip följer vi det underhållsprogram som gällde i flygvapnet. Dock så har vi acceptans för att inte underhålla taktiska delsystem, till exempel system för målinmätning, beväpningssystem och motmedel. Allt annat ska underhållas, inklusive räddningssystem, och per definition vara luftvärdigt, säger Olle. – Det är ganska mycket underhåll och de underhållsprogram som Flygvapnet hade tidigare är inte riktigt anpassade för vår verksamhet, fortsätter han. De är framtagna för flygning ett visst antal flygtimmar per år och vi har årligen ett mycket mindre antal flygtimmar. Vi försöker därför också införa förändringar i underhållsprogrammet, vilket kräver acceptans från Transportstyrelsen Flera utmaningar Utmaningen, menar Olle, ligger inte bara i att ha rätt kompetens på rätt objekt i verkstadsverksamheten. Det gäller också att säkerställa reservmaterielförsörjningen. När det gäller Lansen, Draken och Viggen är det relativt väl besörjt med reservdelar som finns i förråd inom verkstadsområdet. – Vi har många gamla apparater som är föremål för någon form av förrådsunderhåll och som med jämna mellanrum ska tas fram och provas eller bara motioneras. I samband med att vi installerar dem i våra flygplan så gör vi en funktionskontroll och då kan vi ta hjälp av flottiljverkstaden här på F 7. Där kan vi till exempel prova bränsle, hydraul och luftapparater i en speciell provutrustning som även klarar av äldre apparater, berättar Olle. När det gäller mer kvalificerade arbeten får SwAFHF ibland ta hjälp av Saab. Detta kan ofta handla om modifieringsarbeten och omkvalificering av apparater som ej längre går att underhålla. Saab är ju konstruktionsorganisation för många av SwAFHF flygplan, och därmed ett gott stöd med sina resurser. På motorsidan har GKN (tidigare Volvo Flygmotor) motsvarande kompetens och förmåga att hjälpa till med mer avancerat underhåll. – När det kommer till ännu äldre flygplan som exempelvis Tunnan finns inte samma mängd reservmateriel och där får man ibland förlita sig på det som Flygvapenmuseet i Linköping kan ha i sina gömmor, menar Olle. Lån från museer Man lånar ibland också apparater från andra museer och då gäller det att konstatera att de är funktionsdugliga innan de installeras i flygplanet. – I fallet med Saab B 17 från 1940-talet får vi till nästan hundra procent förlita oss på ägaren som är Flygvapenmuseet i Linköping, säger Olle. Det är på grund av att det är en unik svensk konstruktion som inte finns kvar i flygande skick någon annanstans runt om i världen. En annan utmaning är resurserna för att underhålla flygplansflottan då det bara finns tillgång till en handfull tekniker i Såtenäs och i Trollhättan. Att sörja för återväxten är också en framtida utmaning. – Det är roligt och trevligt att ta in nya objekt och fylla på i flygplansparken men man ska kunna ta hand om grejerna också. Vi får visserligen mycket hjälp från Saab när det gäller apparatunderhåll, men det är små volymer för dem och det är dessutom ganska kostsamt för oss. Problemet som vi ser framför oss är att underhållsförmågan hos Saab successivt försvinner när det gäller äldre komponenter, säger Olle. Klassning och flygtimmar Veteranflygplanen, åtminstone jetflygplanen, klassas som highperformance complex aircraft. Den klassningen görs så fort vikten överstiger 5 700 kg och innebär vissa speciella krav från Transportstyrelsen. Antalet flygtimmar som föreningen producerar hamnar mellan 200 och 300 timmar per år fördelat på de sexton flygplanen. Har då Olle något ”drömflygplan” att förvärva till flottan? – Jag tror att det som vi kanske saknar i den här organisationen är en propellerkärra med tillräckligt stor motor för att man till exempel ska kunna göra en looping från planflyktsprestanda. Det skulle så klart vara roligt med en sådan, avslutar Olle Norén. n Saab 32 Lansen Saab B 17
RkJQdWJsaXNoZXIy NDg2ODU=