TIFF nr 4 / 2024 23 I Kroatien beslöt man nu att försöka förvandla de 20 mm reserveldrören till sådana ”anti-materiel rifles”, men problemen var stora. Eldrören var långa och tunga, och automatkanonernas mekanismer och patronmagasin var helt olämpliga. Dessutom var ammunitionen (Hispano 20x110) extremt kraftfull (V0 i lvakan m/55 var 850 m/s) och skulle i ett handeldvapen troligen resultera i ett nyckelbensbrott per skott. Detta löste man genom att helt enkelt förkorta eldröret och konstruera en helt ny, mycket enkel, mekanism. I princip en kopia av den klassiska mausermekanismen, med handtag för mantelrörelse och allt. Men patronen var som sagt mycket kraftig. Medan slutstycket i en Mauser har två låsklackar så hade detta slutstycke nio. Magasin slopade man helt vilket gör det till ett enkelskottsvapen. När man gör mantelrörelse kastas patronhylsan ut och någon (skytten, eller, helst, en medhjälpare) stoppar manuellt in en ny i patronläget. Man gav detta anit-material rifle namnet RT-20, där förkortningen ”RT” står för ”Ručni Top” vilket betyder just handkanon. Problemet med rekylen minskades genom att montera en mycket kraftig mynningsbroms på vapnet (Bild 4). Men det räckte inte, så nu tog man till en unik lösning. Strax framför patronläget i eldröret borrade man upp ett antal gasutsläpp. Detta är en vanlig lösning i halvautomatiska gevär. Den avtappade krutgasen driver då via en kolv mekaniken som för fram nästa patron och spänner mekanismen för nästa skott. I RT-20 så Bild 3. Automatgevär 90. Bild 4. Korrekt skjutställning med en RT-20. Lägg märke till den massiva mynningsbromsen och att venturin måste vara riktad så att skytten inte träffas av ”bakblåset”. Notera också vapnets goda finish. Detta är faktiskt inte ovanligt för 1990-talets kroatiska ”hembyggen”. Företagen som utförde arbetet tycks ha hållit god klass.
RkJQdWJsaXNoZXIy NDg2ODU=