TIFF nr 4 / 2024 24 Text: Tommy Tyrberg leds istället den avtappade krutgasen bakåt i ett rör ovanpå eldröret som slutar i en venturi ovanför skyttens axel (Bild 5). Principen är densamma som i ett rekylfritt vapen, men medan venturin i ett sådant sitter direkt bakom patronläget och ungefär två tredjedelar av krutgaserna går ”bakvägen” så är den avledda gasmängden mycket mindre för RT-20. Nackdelarna är dock desamma, ingen kan vistas bakom skytten, vapnet kan inte användas i slutna utrymmen och ”bakblåset” röjer skyttens position. Men på detta vis fick man ned rekylen till en hanterlig nivå. Dock tappar man naturligtvis effekt. V0 för RT-20 är bara drygt 600 m/s, vilket begränsar den praktiska skottvidden till cirka 500–1000 m. Dessutom försågs vapnet med ett rejält tvåbensstativ, vilket nog kunde behövas eftersom det väger cirka 20 kg. En intressant fråga är: Hur bär man sig åt för att transportera ett så stort och åbäkigt vapen? Här lyckades kroaterna hitta en enkel och förvånansvärt fältmässig lösning. Man tog en ryggsäck, plockade bort själva ryggsäcken och behöll selen och ramen. På ramen monterades ett fäste och på sidan av vapnet en hållare som kunde träs ned i fästet uppifrån. På detta sätt bar man vapnet hängande vertikalt på ryggen med mynningen nedåt (Bild 6). I stort sett den enda nackdelen är att det är svårt för den som bär vapnet att själv lyfta på och av det. Det är inte känt hur många vapen som byggdes men att döma av kända serienummer bör det ha varit några hundra, och vapnet användes också under striderna mot serberna. Den stora kalibern innebar ju faktiskt också en del fördelar, bland annat att det fanns många ammunitionstyper, både spräng-, brand- och flera typer av pansarbrytande granater. Och tydligen var den kroatiska armén trots allt någorlunda nöjd med RT-20, för ett antal är fortfarande i bruk, och även den kroatiska polisen lär ha några stycken. Man funderar onekligen på i vilket läge en polisstyrka har behov av att använda 20 mm granater. ”Arvegods” från Jugoslavien- kriget är ju ett sorgligt men välbekant problem i Sverige, men än så länge har veterligen vare sig ”Rävens” eller ”Jordgubbens” hantlangare kommit över någon RT-20. Men osvuret är kanske bäst, de mexikanska kartellerna lär ganska ofta använda 12,7 mm vapen för att attackera varandra på långt håll. n Bild 5. En närbild på venturin. Den är inskuren för att det skall gå att dra ut slutstycket (som på bilden). Bild 6. En RT-20 med ”bärselen” monterad. Tekniska data Vikt (med bipod och kikarsikte): 19,8 kg Projektilvikt: 130 g Längd: 133 cm Eldrörslängd: (inklusive mynningsbroms) 102 cm Max skottvidd: 1800 m Sikte: enbart kikarsikte 3-12x42-50 (flera typer)
RkJQdWJsaXNoZXIy NDg2ODU=