NR 1 • 2025 TIFF träffar: Per Skoglund lektor vid Institutionen för krigsvetenskap på Försvarshögskolan Den tekniska tjänsten stärks genom mekanikerskolan på Amf 1 CRUZEX – Brasilianska Gripen E visar upp sin förmåga TEKNISK INFORMATION FÖR FÖRSVARSMATERIELTJÄNSTEN
Ledaren Logistiken har större avskräckande effekt än många tror Ny mekanikerskola på Amf1 CRUZEX – Brasilianska Gripen E visar upp sin förmåga En stund bland ettor och nollor12 Kristianstad jämfört med andra garnisionsstäder i Sverige Handgranatkastare Gissa bilden Nöten Kontaktpersoner 2 TIFF nr 1 / 2025 Årgång 59 UTKOMMER med fyra nummer per år. Utges av Försvarets materielverk på uppdrag av Försvarsmakten. Distribueras till försvarets instanser, teknisk personal och berörda industrier med flera. ANSVARIG UTGIVARE Johan Igert, Försvarsmakten Tf. Lars Axelsson REDAKTION Kontaktuppgifter finns på sidan 23. CHEFSREDAKTÖR Ann Karlsson Mobil: 076-019 94 85 E-post: ann.karlsson02@fmv.se REDAKTÖR Moa Nyström Mobil: 073-418 32 47 moa.nystrom@saabgroup.com WEBBREDAKTÖR Olof Niklasson Tel: 013-18 21 85 E-post: olof.y.niklasson@saabgroup.com MANUSKRIPT Mejlas till tiff.info@fmv.se SKRIVHJÄLP Vår ambition är att fylla TIFF med intressanta och läsvärda reportage från vår verksamhet. För att lyckas behöver vi din hjälp! Dela gärna med dig av dina erfarenheter och upplevelser från din roll inom verksamheten. Önskar du hjälp med skrivandet så kontakta redaktören. E-post: tiff.info@fmv.se PRENUMERATION Ny kostnadsfri prenumeration, adressändring eller prenumerationens upphörande meddelas snarast på hemsidan via http://tiff.mil.se/ eller till Olof Niklasson, Saab AB, Nobymalmsvägen 1, 586 63 Linköping. Telefon 013-18 21 85 E-post: olof.y.niklasson@saabgroup.com MANUSSTOPP 2025-04-14 för nummer 2/2025. För insänt ej beställt material ansvaras inte. COPYRIGHT Återgivande av textinnehållet medges. Källan önskas då tydligt angiven. GDPR När det gäller hantering av personuppgifter enligt GDPR se hemsidan, http://tiff.mil.se/ NÄSTA NUMMER Nr 2/2025 beräknas utges i juni 2025. GRAFISK FORM OCH TRYCK Grafisk form: Kreativ Reklam, Malmö 2025. Tryck och bokbinderi: Exakta Print AB, Malmö 2025. Omslag Framsidan: Per Skoglund utanför Försvarshög- skolans lokaler i Stockholm. Foto: Martin Neander. Baksidan: Handgranatkastare. ISSN 0347-0601 Trycksak 3041 0417 SVANENMÄRKT Teknisk tjänst i fokus – för framtiden 03 04 Bra och effektiva logistiksystem har i sig en avskräckande effekt på potentiella fiender, menar Per Skoglund, lektor vid Institutionen för krigsvetenskap på Försvarshögskolan. 06 Den nya mekanikerskolan ger förstärkning i fråga om teknisk tjänst. 09 I december 2022 annonserade det brasilianska flygvapnet, Forca Aerea Brasiliera, att det nya flygsystemet F-39 Gripen (Brasilianska flygvapnets benämning på Gripen E) togs i operativ tjänst med utgångspunkt från basen i Anapolis, beläget strax utanför huvudstaden Brasilia. 12 En stund bland ettor och nollor År 1976 klev jag för första gången innanför grindarna på CVM (Central verkstad Malmslätt) i Malmslätt. Som ganska nybakad maskiningenjör, blev jag efter en tid på arbetsplatsen ombedd att söka tjänsten som systemingenjör, eftersom ett datasystem kallat Didas Flyg, var på väg att introduceras för Flygvapnet. 14 Syftet med denna artikel är att följa två snarlika sydsvenska städers utveckling från 1600-talet och framåt, deras roller som garnisons- och förvaltningsstäder i landskapet, hur deras roller har förändrats och kontinuerligt fortsätter att förändras inför framtiden. 18 Ett vapen som kastar handgranater kan låta något paradoxalt. Handgranater är ju per definition något som kastas ”för hand”, men faktum är att åtminstone två länder faktiskt utvecklat vapen för att kasta just handgranater längre än vad vanlig muskelstyrka kan åstadkomma. 21 Vinterbildens lösning samt en ny vårbild att fundera på. 22 Vinternötens lösning och en ny vårnöt att knäcka. 23
TIFF nr 1 / 2025 3 Vår funktion (tekniska tjänsten) inom logistiken har sällan varit mer efterfrågad än vad som gäller just nu. De beslut som fattades i samband med årsskiftet, med en ny inriktning för Försvarsmakten, har börjat att träffa verksamheten med full kraft. ÖB har nyligen beslutat om en ny underhållsstrategi för försvarsmakten och tillgängligheten i våra materielsystem är mycket högt prioriterad på alla ledningsnivåer. Många arbetar just nu hårt för att åstadkomma tillväxt. Ny materiel är under upphandling med planerade leveranser de närmaste åren. För att möta den tillförda materielens behov av underhåll behöver en ”upp- skalning” genomföras inom många olika områden. Nya verkstäder planeras och i avvaktan på att dessa kan realiseras hyr vi in tillfälliga lokaler. Markverkstäderna har krigsorganiserats och en utveckling av krigsorganisationen kommer att genomföras. Parallellt med detta genomförs en tillväxt av personal inom verkstadsorganisationen. Tillväxten på personalsidan behöver samtidigt gå ännu snabbare och vi behöver finna vägar som även ger oss en stabil tillväxt av tekniska officerare ute på förbanden. ÖB uttryckte det som att vi behöver genomföra en ”stomrenovering” av försvarsmakten och det är precis vad det handlar om. Det är många som glömmer bort logistikens betydelse för ett lands försvar. Men en väl fungerande logistikkedja kan rentav vara avskräckande för en potentiell angripare. I Sveriges nya roll som NATO-medlem hittar vi nyckeln till ett bra försvar inom ett resilient samarbete med våra grannar runt Östersjön. Detta nummer innehåller den intressanta intervjun med lektorn och avdelningschefen Per Skoglund på Försvarshögskolan. Under några intensiva år har det nya flygsystemet Gripen E utvecklats för att kunna levereras inte bara till den inhemska svenska kunden, utan även till det första exportlandet Brasilien. I början av november fick så flygsystemets förmågor för första gången prövas mot andra flygsystem under den stora internationella CRUZEXövningen i Brasilien. Läs det spännande reportaget av chefen på Saab Aeronautics Flygprov, Mikael Olsson. Samtidigt, på hemmaplan, startade en ny mekanikerskola på Haninge garnison på Berga i Stockholm. Mekanikerskolan stärker Amfibieregementets kapacitet ifråga om teknisk tjänst. Då materielen kräver mer och mer underhåll och stöd och behovet av mekaniker ökar, så är detta en nödvändig utveckling för förbandet. Jag önskar er en trevlig stund med intressant läsning i detta nummer av TIFF! Lars Axelsson Blivande ansvarig utgivare Kära läsare! Ledaren
TIFF nr 1 / 2025 4 TIFF TRÄFFAR TIFF TRÄFFAR Logistiken har stor betydelse när det kommer till att avskräcka motståndaren Som lektor vid Institutionen för krigsvetenskap på Försvars- högskolan är Per Skoglund involverad i många olika projekt och aktiviteter som rör logistik. En intressant slutsats som har kunnat dras från ett av dessa projekt är att ett bra och effektivt logistik- system i sig har en avskräckande effekt på potentiella fiender. Text & foto: Martin Neander. Logistikområdet på Försvarshögskolan (FHS) sysselsätter i dagsläget motsvarande cirka tio heltidstjänster. Det innebär att logistik är större än vad det någonsin har varit på FHS. – Det är faktiskt ett intressant faktum kopplat till vår omvärldsutveckling och Sveriges roll i Nato, säger Per Skoglund. Ena halvan av tjänsterna utgörs av officerare med militärbakgrund och med magister- eller mastersexamen. Den andra halvan består av disputerade lärare. Per Skoglund berättar att institutionen i huvudsak ger fristående kurser inom logistikområdet som främst riktar sig till Försvarsmakten. Exempel på kurser är taktisk logistik, operativ logistik, strategisk logistik samt logistik för försvarssystem som har ett underhållsberedningsperspektiv. – Underhållsberedningsperspektivet behövs för det har ju Försvarsmakten glömt bort helt och hållet, säger Per Skoglund med ett skämtsamt leende. Försvarshögskolan erbjuder även en valbar logistikkurs på det Högre officersprogrammet (HOP). Affärslogistik En helt nystartad kurs som har gått för första gången under 2024 är i affärslogistik för totalförsvaret. Den är i första hand inriktad på små och medelstora företag och hur de kan bidra till totalförsvarsförmågan och samtidigt anpassa sin verksamhet i kris och krig. – Den kursen tycker jag egentligen pekar på var vi är och vart vi är på väg. Tar vi råvaran till en stridsvagn så kommer ju den från en stålgruva eller en järnmalmsgruva och på vägen till en slutprodukt är det faktiskt civila leverantörer inblandade som inte har något med försvarssektorn att göra överhuvudtaget. Vi som jobbar mot försvarssektorn och utbildar i totalförsvarsförmågor måste då kunna förstå helheten och därmed kunna utbilda på just den helheten. Intresset och uppslutningen bland deltagare i den här kursen har också varit överraskande stort, säger Per Skoglund. När det gäller forskningen på FHS utgörs basplattan av Försvarsmaktens forskningsmedel. Det finns också en utökad ambition att söka forskningsmedel från andra bidragsgivare. Ett exempel på det är ett forskningsprojekt som går på sista året 2025 och där KK-stiftelsen står för finansiering. Det är ett samverkansprojekt med Försvarsmakten, FMV och de fyra försvarsindustrierna Saab, BAE Systems Bofors, BAE Systems Hägglunds och Nammo Sweden. Projektet har tillgång till mer än 30 miljoner kronor i forskningsmedel. – Det är ett stort projekt där vi tittar på hur försvarsindustrin kan ställa om mellan fred, kris och krig samt hur försörjningskedjornas flöden ser ut och strategierna kring det i industrin. Vi tittar också närmare på hur relationerna mellan myndigheterna och industrin fungerar samt vilka de legala och politiska förutsättningarna är för närvarande, säger Per. Ett mål med projektet är att under 2025 publicera en bok som ska redovisa resultaten från projektet. Vinnova finansierar Två andra projekt är finansierade av Vinnova inom områdena produktforskning och kommunikationslösningar för autonoma transporter med självgående fordon. Målsättningen är att senare utveckla ett distributionssystem med omlastningspunkter. I framtiden kan det vara tänkbart att det är robotar som till allra största delen hanterar allt i distributionssystemet. – Ett annat projekt som startar under 2025 handlar om att jämföra totalförsvarsutvecklingen i Finland och Sverige kopplat till Natomedlemskapet och hur det kommer att påverka de bägge ländernas samarbete. Det är intressant eftersom Sverige och Finland har helt olika utgångspunkter då vi lade ner vårt totalförsvar medan Finland behöll sitt. Förmodligen kan båda länderna ha nyttiga erfarenheter och kan lära av varandra när det gäller hur samarbetet inom Nato ska fungera. Det här är ett projekt som Peter Wallenberg-stiftelsen finansierar och det sker i samarbete mellan institutioner i Finland och Sverige. Om en försvarsmakt kan visa att det finns ett balanserat logistiksystem som är kopplat till de övriga militära förmågorna så kommer logistiksystemet i sig att vara en avskräckande faktor.” Säger Per Skoglund Logistiken har större avskräckande effekt än många tror
TIFF nr 1 / 2025 5 TIFF TRÄFFAR TIFF TRÄFFAR Ytterligare ett annat projekt som har avslutats under 2024 har handlat om logistikens betydelse i samband med etablerandet av det nya regementet i Falun. Avvärjande logistik – En av slutsatserna från det projektet, och som jag tycker är jätteintressant, är att vi har sett att logistik har betydelse i avskräckningssammanhang. Om en försvarsmakt kan visa att det finns ett balanserat logistiksystem som är kopplat till de övriga militära förmågorna så kommer logistiksystemet i sig att vara en avskräckande faktor. En sak som vi ser i Ukraina är att det är av avgörande betydelse att ha förmågan att få fram resurser till de stridande förbanden och att kunna skicka tillbaka de skadade från fronten. Utnötningskriget i Ukraina handlar hos båda sidor om logistiksystemens effektivitet. Egentligen är det ett krig mellan två logistiksystem, förklarar Per. Att då i förväg kunna visa att det egna logistiksystemet är bättre än motståndarens kommer att påverka motståndarens vilja till att starta ett angrepp. – Om Ryssland vet om att Nato i Nordeuropa har ett väldigt starkt och stabilt logistiksystem med robust transport- och lagringsförmåga så har det en avvärjande inverkan. Det är också viktigt att kunna påvisa att logistiken är resilient så till vida att om det händer en skada så kan den snabbt repareras. Det får fienden lättare att inse att det inte är värt att gå in i ett krig där man sannolikt kommer att förlora. Olika logistikmedvetenhet inom Nato Per Skoglund menar att baserat på de kontakter som han har haft med Storbritannien, USA, Tyskland och ytterligare några andra länder så är medvetenheten om logistikens betydelse stor på den operativa ledningsnivån inom Nato. – I Sverige och de övriga nordiska länderna är inte den medvetenheten lika stor. Om jag får vara riktigt fräck så är min uppfattning att det i många fall handlar om en ”ballfaktor”. Generellt om du frågar officerare som under hela sin yrkeskarriär har utbildats för strid så kommer de inte att tycka att logistikfrågor är spännande. Samtidigt är transporter och skydd av dessa en förutsättning för att kunna bedriva ett framgångsrikt krig. Så att vara chef över den bakre nivån som ser till att materiel som till exempel kommer in till Trondheim faktiskt levereras fram till fronten, borde uppfattas som viktigt med en hög ”ballfaktor”. Utmaning med tidigare besparingstänkande En stor utmaning för Försvarsmakten är enligt Per Skoglund att den stora gruppen officerare i huvudsak har jobbat med besparingar under den största delen av yrkeskarriären. Han anser att problematiken finns från högsta ledningen ända ner till lägstanivå därför att alla i hela systemet är utbildade i en krympande struktur. – Nu ska man helt plötsligt gasa väldigt mycket. Tillväxttakten slår ju vad många företag i näringslivet håller på med – den är extrem, menar Per Skoglund. Det är ganska många av våra officerare som inte har rätt kompetens för att gasa så här kraftigt. Det finns en räddhågsenhet och man är mer rädd för att göra fel än att göra rätt. Det beror på att i tidigare besparingstider var det så viktigt att inte göra fel. Nu blir det snarare viktigt att til�- lämpa en 80-20-regel där det faktiskt inte spelar någon roll i det stora sammanhanget om 20 procent av besluten är felaktiga. Det är ett nytt tänkesätt som måste sätta sig mycket snabbt inom Försvarsmakten för att målen ska kunna uppnås. – Det kräver att ÖB är tydlig i sin roll gentemot sina direkt underställda och talar om vad som förväntas under kommande år. Det kräver också att det är de rätta personerna på de rätta platserna. Väldigt kompetenta personer kan behöva byta till befattningar av mer förvaltande karaktär för att de höga kraven på tillväxttakt inte riktigt passar för dem. Jag betvivlar inte alls att den dialogen naturligtvis redan sker på den allra högsta nivån men utmaningen kvarstår att det måste genomsyra hela organisationen ner till den lägsta nivån, avslutar han. n På Försvarshögskolan är Per Skoglund involverad i många olika projekt och aktiviteter som rör logistik.
TIFF nr 1 / 2025 6 I november 2024 startade utbildningen på mekanikerskolan med tre veckors grundläggande verkstadsteknik där de värnpliktiga eleverna fick lära känna sina verktyg och att hantera dem. Det nya året startade med rangerbevis på lastbil och fordonsteknik på Berga. Resten av utbildningen genomförs på Väddö in i mars med fortsatt utbildning i fordonstekniken. – Den nya mekanikerskolan vid Amf 1 stärker naturligtvis förbandets kapacitet i fråga om teknisk tjänst. Det är första gången som Amf 1 utbildar värnpliktiga mekaniker på plats i egen regi och på skolan kombinerar vi fordonsteori tätt ihop med praktiska tillämpningar, säger Tom Henriksson, teknisk officer och en av de ansvariga för utbildningen. Tom är i grunden utbildad mekaniker och har också jobbat som det. Han gjorde sin värnplikt på Amf 1 som skyttesoldat 2016/2017 och tog sedan anställning som GSS och jobbade på reparationsplutonen på Amf 1 som gruppchef. 2020/2021 gjorde han SOU (marktekniker mekanik) på FMTS i Halmstad. Han kom tillbaka till Amf 1 2022 och nu är han ställföreträdande chef på det tekniska systemstödet (TSS) och ställföreträdande kurschef på mekanikerskolan. Hjulfordonsmekaniker – Min chef och jag, som gemensamt har tagit fram utbildningen, driver den tillsammans med några sergeanter och fänrikar som också har utbildning som teknisk officer. Sammantaget är vi sju personer och några civilanställda som driver skolverksamheten. Vi stöttar även andra utbildningar med teknisk kompetens, förklarar Tom. Mekanikereleverna utbildas till att bli hjulfordonsmekaniker. – Vi försöker inom ramen för FMTS-kursplan nischa utbildningen till att passa de fordon och materielsystem som finns hos 2.marina basbataljonen. Allt för att kunna vara användbart av förbandet redan innan muck som en del i övningsserien, säger Tom. Utbildningen bedrivs enligt kursplanen för FMTS Hjulfordonsmekaniker grund men inriktningen på Berga har anpassats till de befintliga resurserna och till att gälla för de fordon som finns på plats hos 2.marina Den tekniska tjänsten stärks genom mekanikerskolan på Amf 1 Vid Stockholms Amfibieregemente (Amf 1) på Haninge garnison i Berga startade en ny mekanikerskola under hösten förra året. 14 värnpliktiga utbildas framför allt i hjulfordonsmekanik. Text & foto: Martin Neander Tom Henriksson framför en Terrängbil 13 (TGB 13). Sergeant Dawid Rowinski (till vänster) och Tom Henriksson Ny mekanikerskola på Amf1
TIFF nr 1 / 2025 7 basbataljonen. Det är i huvudsak Volvo FMX-lastbilar, Scania-lastbilar och Terrängbil 16 (”Galten”). Tanken är dock att de värnpliktiga framöver ska kunna fungera som generella mekaniker som ska kunna hantera en mängd olika system. Utbildningen är en viktig del i att höja förbandets tekniska kapacitet. Stor bredd – De värnpliktiga som genomför utbildningen har en stor bredd när det kommer till deras bakgrund, säger Tom. Det är alltifrån dem som har utbildats till mekaniker i gymnasiet till den som aldrig ens har justerat en cykelsadel. Utbildningen inleds därför med basal verkstadsteknik där eleverna får lära sig att hantera sin verktygslåda och de generella satser som till exempel Verktyg Mekanik Bas/S eller Reservdelsmateriel T1. Till en början får de lära sig att såga till ett hörn och borra ett hål i huvudsak. Sedan följer utbildning i exempelvis ellära, motor, chassi, transmission, drivlina och hydraulik. Tom Henriksson menar att etablerandet av mekanikerskolan innebär ett stort steg för den tekniska tjänsten för samtliga förband som befinner sig på Berga och början på en kompetensförsörjning till krigsförbanden med mekaniker och tekniker. – Det är inte bara praktiska fördelar att ha utbildningen på plats utan det stärker även den tekniska Volvo B30 som återfinns i TGB, 11,13 och 20. Elever på Mekanikerskolan. Kurs i motorlära. BMC 850 Morris.
TIFF nr 1 / 2025 8 tjänstens långsiktiga betydelse för regementet. Det blir en omedelbar koppling mellan utbildning och verklig tillämpning, förklarar Tom. Positiv respons Hittills har det varit mycket positiv feedback från eleverna, berättar Tom Henriksson och återkopplingen från de värnpliktiga sker ofta på daglig basis. – Vi upplever att de är lyhörda när det gäller att hela tiden lära sig mer även om de kan vara svårt att ta till sig all kunskap i början om man är ovan. Vi ser över tid att det blir till en ännu mer positiv och utvecklande miljö för eleverna, säger Tom. – Vi försöker också att jobba så instruktionsnära som möjligt vilket innebär att vi strävar efter att se vilka behov varje individ har för att kunna lära sig på bästa sätt. Det gör samtidigt att det kräver mycket av instruktörerna och att det är rätt utbildare på rätt plats. Det är två chefer för utbildningen och tre instruktörer som jobbar heltid med hjulfordon. Vi försöker anpassa oss så att det kan vara cirka en instruktör per tre eller fyra värnpliktiga, fortsätter han. Mekanikerbågen Efter godkänd utbildning får de värnpliktiga sina utbildningslinjetecken, de sk mekanikerbågarna, som kan leda till vidare utbildning och karriär inom Försvarsmakten. Det skapar även möjligheter för att söka sig till tekniska specialistutbildningar eller tjänster på andra förband. – Det kan tänkas att utbildningen utökas redan till hösten i år på grund av den stora efterfrågan på mekaniker inom Försvarsmakten i framtiden. Behovet av mekaniker ökar, inte bara för hjulfordon utan även för båtar inom 2.amfibiebataljonen där det kan behöva utföras avancerade reparationer på båtsystem, menar Tom. För närvarande finns det inte något samarbete med fjärde sjöstridsflottiljen som också finns på Haninge garnison. Enligt Tom Henriksson har man dock gjort analysen att på sikt även kunna utbilda en del av deras mekaniker. Gärna fler En önskan från Tom är att det ska bli fler kollegor såväl mekaniker som tekniska officerare framöver. – Vi behöver det för att kunna förse förbanden med den kompetens som materielen och uppgiften kräver. Vår materiel behöver alltmer underhåll och brukaren av materielen kräver mer och mer stöd. Vi kan förhoppningsvis komma till den nivån i framtiden där vi inte bara kan underhålla materielen utan också utveckla den. Förhoppningsvis kan vi då även förse avvikelsesystemet med ändringsförslag och underlag till FMV gällande ändringar för att få materielen att fungera ännu bättre, avslutar han. n Tom Henriksson (till vänster) och Sergeant Elias Sundman. Växellåda och motor (Volvo B30) i TGB 13. Uppställning inför lektionen. Förklaringar Verktyg Mekanik Bas/S Tre gröna trälådor som är en del av den generella underhållsutrustningen som återfinns hos enheter som förväntas utföra reparationer. Reservdelsmateriel T1 En ”grön sats” som innehåller material för att tillverka eller reparera komponenter när man inte har någon ny del att byta till.
TIFF nr 1 / 2025 9 Introduktionen av F-39 Gripen hade föranletts av flera introduktionsutbildningar, där flera utbildningar utgått från Sverige. Piloter hade utbildats på Gripen-systemet på F7 Såtenäs och tekniker och andra specialister hade genomfört så kallad ”transfer of technology”- utbildningar genom Saabs omsorg. När väl flygplanen levererades till Brasilien under hösten 2022 påbörjades den inhemska utbildningen av det nya Gripen-förbandet, som det första operativa Gripen E-förbandet i världen. Siktet var tydligt inställt på övningen CRUZEX, där förbandet skulle visa upp sin nya operativa förmåga för omvärlden. Övningen CRUZEX är en återkommande multinationell övning som arrangeras av det brasilianska flygvapnet. Övningen startade 2002 och är den största flygövningen i den syd- och latinamerikanska regionen. Sedan 2008 utgår övningen från Natal Air Force Base i nordöstra delen av Brasilien och anses vara den viktigaste övningen för länderna i regionen. Utöver dessa bjuds flera länder från både Nordamerika och Europa in att delta i övningen. Målsättningen är att övningen ska arrangeras vartannat år men på grund av flera orsaker, bland annat COVID19-pandemin 2020, har det inte varit möjligt att genomföra. Den senaste gången övningen genomfördes var 2018 och nu skulle den åttonde övningen i ordningen arrangeras 2024. Innan själva övningen startade hade det brasilianska flygvapnet för avsikt att genomföra en egen nationell övning, COMAO Exerciso Tecnico (COMAO EXTEC), med syftet att förbereda sina egna flygande förband på huvudövningen CRUZEX. Därför samlades de brasilianska flygförbanden i Natal redan i mitten av oktober för att träna på kommande övningsscenarion, dock i mindre omfattning och komplexitet. Övningen CRUZEX startade den 3 november med över 2 000 deltagare från ca 15 olika länder och med över 100 deltagande flygplan, som hade samlats i Natal för att samverka och utbyta erfarenheter. Övningen är uppbyggd på samma sätt som exempelvis den amerikanska övningen Red Flag eller den svenska motsvarigheten ACE (Arctic Challenge Exercise). Det fiktiva scenariot bygger på att flera nationer har CRUZEX – Brasilianska Gripen E visar upp sin förmåga I december 2022 annonserade det brasilianska flygvapnet, Forca Aerea Brasiliera, att det nya flygsystemet F-39 Gripen (Brasilianska flygvapnets benämning på Gripen E) togs i operativ tjänst med utgångspunkt från basen i Anapolis, beläget strax utanför huvudstaden Brasilia. Ett stolt brasilianskt flygvapen meddelade redan då sin avsikt att dessa nya moderna stridsflygplan skulle delta i övningen CRUZEX (Cruzeiro do Sul Exercise) 2024, en stor internationell övning arrangerad av just det brasilianska flygvapnet. Text och foto: Mikael Olsson Chef för Saab Aeronautics Flygprov. 5 Gripen E anländer till Natal Air Force Base inför övningen. CRUZEX – Brasilianska Gripen E visar upp sin förmåga
TIFF nr 1 / 2025 10 samlats för att, under FN-mandat, skapa en koalition med uppgift att slå tillbaka mot en fientlig nation som invaderat ett grannland i regionen. Uppdragen genomförs och planeras som så kallade COMAO, Composite Air Operations, vilket innebär att varje uppdrag planeras i detalj för att nyttja de gemensamma resurserna på ett så optimalt sätt som möjligt. Stort fokus i dessa scenarion ligger på planering, samverkan på marken och i luften och därefter en rigorös utvärdering av hela uppdraget. Samtidigt får vissa förband i uppdrag att spela fientliga flygande förband, vilket i denna övning roterades mellan de deltagande nationerna. De brasilianska F-39 Gripen deltog i övningen främst i luftförsvarsrollen med primärt syfte att agera jaktsvep in i det fientliga luftrummet för att bana väg för de efterföljande attack- och bombflygplanen. En roll som kräver bra omvärldsuppfattning vilket ställer stora krav på sensorer, datalänk och kommunikationssystem. Vid ett par tillfällen tilldelades även F-39 Gripen uppgiften att agera som fientligt förband. Övningsupplägget innebar ett COMAO-uppdrag på förmiddagarna och mindre komplexa momentövningar under eftermiddagarna. Avsikten var att Gripen-förbandet skulle delta med 4 flygplan varje förmiddag och 2 flygplan på eftermiddagarna. Supportgrupp på plats Samtidigt som den inledande övningen COMAO EXTEC påbörjades anlände en supportgrupp från Saab, bestående av delar av den redan etablerade supportgruppen på Anapolis men stärktes upp med medarbetare från Sverige med främst teknisk och specialinriktad kompetens. Syftet med supportgruppen var att ge stöd åt det brasilianska förbandet, både under övningen COMAO EXTEC med framförallt under CRUZEX, genom att samverka integrerat på plats med bland annat tekniker, piloter och logistiker. Den formella kompetensen och de formella besluten låg hos det brasilianska förbandet medan Saabs stöd på plats var primärt att snabba upp redan uppsatta supportflöden. Trots en del tekniska utmaningar lyckades det brasilianska förbandet skapa nästintill 100 % tillgänglighet under övningen, en otrolig prestation med tanke på att det var förbandets och Gripen E:s första stora internationella övning. De största utmaningarna låg i det logistiska flödet då exempelvis vissa reservdelar skickades från Sverige, men trots detta lyckades förbandet skapa en så hög tillgänglighet. En starkt bidragande orsak till denna framgång var det arbetssätt som etablerades mellan det brasilianska flygvapnet och Saabs personal. Genom att samarbeta som ett integrerat team skapades snabbt stort förtroende mellan våra medarbetare och de brasilianska. Alla inblandade hade samma fokus på att göra flygplanen redo för uppdragen och Saabs långa erfarenhet från Gripen kom väl till nytta både gällande underhållsåtgärder och nödvändiga tekniska åtgärder på flygplanen. Saabs tekniska personal stöttade bland annat genom att praktiskt utföra tekniska arbeten men även ge stöd och råd vid underhållsåtgärder som inte genomförts av förbandet tidigare. Vid ett felutfall på något av flygplanen hjälpte vi till med fellokalisering och tolkning av MGSS data i syfte att så snabbt som möjligt hitta rätt åtgärd för just detta fel. I vissa fall var det även tvunget att skicka hem information till Saab i Linköping för att expertis inom specifikt område skulle få komma med ett utlåtande. Detta är ett redan etablerat arbetssätt mellan Brasilien och Sverige, men skillnaden nu var att det var tvunget att gå mycket snabbare. Andra åtgärder som vi stöttade med var exempelvis 200 h underhåll som för första gången genomfördes utanför hemmabasen Anapolis, vilket ställde stora krav på att utrustning, verktyg och kompetens fanns på plats. Alla arbetsunderlag och tekniska beskrivningar fanns i det digitala systemet ISG (Information System Gripen), vilket medför ett något annorlunda arbetssätt jämfört med tidigare Gripen editioner. Saabs logistiska support stöttade bland annat med uppföljning av materielsystemet i AMMS, ett underhållssystem som är snarlikt FENIX som används i det svenska flygvapnet. Så fort ett felutfall uppstod och fellokaliseringen var klar drog arbetet igång med att hitta eventuell reservdel eller utbytesenhet. Vi behövde snabbt få klarhet i om denna fanns i brasilianska förråd eller om vi tvunget behövde beställa och skicka från Sverige. Det mesta av det som krävdes under övningen Brasiliansk pilot och tekniker samverkar inför ett uppdrag i övningen CRUZEX -24. Brasiliansk pilot förbereder sig för ett uppdrag i övningen CRUZEX-24.
TIFF nr 1 / 2025 11 fanns på plats i landet men vissa delar behövde skickas från Sverige, vilket ställde stora krav på snabb handläggning och distribution med aktuellt transportmedel. Förbandet har på hemmabasen i Anapolis även tillgång till stödsystem såsom VMT (Virtual Maintenance Trainer), som är en virtuell 3D modell av flygplanet för teknisk träning och som även innehåller en modul för CBTS (Computer Based Training System). De har även systemet AST (Aircraft System Trainer) som är en förenklad simulator för teknisk träning, men dessa system användes dock ej under övningen i Natal. Hur gick det för förbandet i luften? Det brasilianska förbandet nyttjade sitt system på bästa sätt. Den nya tekniken som införts med Gripen E, bland annat en elektronisk scannande AESA (Active Electronically Scanned Array) radar och en passiv IRST (Infra-Red Search and Track) -sensor var avgörande för att förbandet kunde skapa en god omvärldsbild över stridsområdet och därmed fatta avgörande rätt beslut för striden. Även Gripen E:s nya EW-system (Electronic Warfare) och dess cockpit med en stor skärm, så kallad WAD (Wide Area Display) var ett starkt bidrag till framgången. Med hjälp av den interna datalänken kunde förbandet få god överblick över de fientliga förbanden och kunde därför prestera på en väldigt hög nivå i övningen. Piloterna nyttjade Gripen E:s fördelar på ett föredömligt sätt och visade upp både taktiska och stridstekniska fördelar med systemet gentemot de andra deltagande nationerna. När övningen CRUZEX summerades efter två veckor var det en otroligt stolt brasiliansk division som återvände med sina F-39:or hem till Anapolis. De hade lyckats med målsättningen att visa upp sin nya, strategiskt viktiga, förmåga med F-39 Gripen. Det var uppenbart att förbandets prestation under övningen gett internationellt eko, vilket medförde att den brasilianska stoltheten bara växte, med all rätta. Positiva lärdomar Det finns otroligt många positiva lärdomar från vår samverkan med det brasilianska flygvapnet och från resultatet av övningen som kan tas med hem till det stundande införandet av Gripen E i det svenska Flygvapnet. En nyckel till framgång är den täta samverkan och det nära samarbete som underlättar för att minimera ledtider i införandet. Min personliga förhoppning är att snart kunna bevittna de svenska Gripen E ta plats i en liknande större övning i närområdet för att visa upp sin operativa förmåga och kompetens. Det kommer ge nytt eko ut i omvärlden. Min bakgrund: Bakgrund som pilot i det svenska flygvapnet med erfarenhet av att flyga JA 37 Viggen och sedan JAS 39 Gripen. Jobbat med operationell taktikutveckling inom TU JAS och därigenom deltagit i övningar såsom Red Flag, Frisian Flag och ACE. Jobbar sedan 10 år som provflygare på Saab och fick uppdraget att agera kampanjledare för Saab supportteam på plats i Natal under övningen CRUZEX. n Det brasilianska förbandet tillsammans med supportgängen från Saab under övningen. Mikael Olsson (artikelförfattaren).
TIFF nr 1 / 2025 12 Mina första trevande åtaganden var att bland annat underhållskodifiera 37:ans samtliga berörda och ingående individuppföljda artiklar. Uppdraget från FMV, innebar att min dåvarande chef och jag ombads att informera personalen på CVA (Central verkstad Arboga) och CVM kring metoderna för rapporteringen till Didas Flyg. Den datorstödda underhållsuppföljningen ledde också till att jag tillsammans med ett helt gäng kollegor, fick fara vida omkring i Sverige för att inventera dåtidens samtliga militära luftfarkoster och förråd, för att därefter via inventeringslistorna överföra den manuella dokumentationen till system Didas Flyg. Men alla var inte helt glada i dessa nymodigheter med datauppföljning! Inledningsvis så var inte heller stordatorsystemet särskilt tillförlitligt rent tekniskt och kringutrustningen gällande både skrivare som bildskärmar hade en del övrigt att önska. Dessutom var tilldelningen av utrustningen väldigt begränsad. Kritikerna till datauppföljningen menade att dokumentation sköttes noggrant via journaler m m, så vad var vitsen med dessa nymodigheter som bara syntes trassla till tillvaron? Vid ett tillfälle när jag informerade om vad som var på gång för en grupp handläggare internt, så ifrågasattes datarapporteringen särskilt av en man som vi kan kalla för Erik. Så skedde det som inte fick hända, en Vertol helikopter havererade någonstans i Europa. Sannolikt orsakat av drivaxelproblem. Inte nog med detta, i Sverige hade vi samtidigt en ubåtsindikation från främmande makt, varvid flera av våra helikoptrar utförde uppdrag. När undertecknad stod vid stämpelklockan för att åka hem, så kom Erik springande med andan i halsen. Erik insåg att en fredags-kväll efter kl. 16, så skulle i princip det vara omöjligt att kvickt få fram total drifttid för samtliga drivaxlar på berörda helikoptrar från manuella dokument. Efter en snabb granskning i Didas flyg, så kunde man via expertis göra bedömningen att ”våra” hkp kunde flyga vidare. Därefter blev Eriks negativa inställning till det här med ”data” helt förändrad och han blev en ivrig anhängare av systemet. En stund bland ettor och nollor Didas Flyg logotyp. År 1976 klev jag för första gången innanför grindarna på CVM (Central verkstad Malmslätt) i Malmslätt. Som ganska nybakad maskiningenjör, blev jag efter en tid på arbetsplatsen ombedd att söka tjänsten som systemingenjör, eftersom ett datasystem kallat Didas Flyg, var på väg att introduceras för Flygvapnet. Didas hade visserligen funnits i drift under något år tidigare, men då som ett inte helt väl fungerande materielfelsuppföljningssystem. Det skulle m a o bli en slags nystart och man inriktade sig initialt på 37-systemet. Text och foto: Bengt ”Bison” Isaksson. Från vänster, Bengt Isaksson (artikelförfattaren), Irene Karlsson (sittande), Tommy Thyberg (stående) och Britt Sahlberg. Stordatorterminalen Alfaskop System Display Station 3550, tillverkare Stansaab. En stund bland ettor och nollor
TIFF nr 1 / 2025 13 VIP resa Så kunde min berättelse kring min 40-åriga verksamhet varit slut men jag måste också berätta för Dig att under alla dessa år jag jobbat för verksamheten inom flyg, armé och flotta, så har man givetvis en mängd minnen i bagaget och en av dessa är när vi inventerade TP84 systemet. Vi ägnade flera månaders arbete till att granska data och överföra den till ett nytt uppföljningssystem. Sista dagen när uppdraget var helt utfört, så avtackades vi av personalen och så erbjöds vi att bli hemflugna till Linköping! Det går inte svarade jag, vi har bilen med oss! Vi tar med den blev svaret! Innan vi flög iväg, så ringde vi till vårt företag och meddelade att vi var på väg att åka hem. Det kändes verkligen VIP:igt, att vi fyra och med bil, fick åka ”Herk” hem, men tyvärr såg ingen oss när vi landade i Malmslätt. Vi passade även på att meddela att vi var hemma, varvid svaret blev – HUR ÄNDA IN I HUMHUM FORT, har Bison kört? Jag har ju full förståelse för frågan och samtidigt slår tanken mig, – Tänk vad tiden har gått fort! Inte minst tack vare att jag haft förmånen att tillsammans med fantastiska kollegor och uppdragsgivare, fått delta i utvecklingen av den datorstödda underhållsuppföljningen och mitt möte med ettor och nollor blev rätt lyckat. n Om du vill bidra med en artikel så är du även varmt välkommen att kontakta oss på vår mailadress tiff.info@fmv.se. Alternativt ta kontakt med någon av våra redaktionsmedlemmar. Alla artiklar är av intresse, oavsett om ämnet är historiskt, nutid eller framtid; självklart med ledstjärnan ”Teknisk tjänst i fokus – för framtiden”. I vissa fall kan även TIFF skicka en journalist som intervjuar nyckelpersoner och sköter själva skrivandet, men då behöver vi ert stöd för att ta fram artikelidé och styrning för journalisten. Även tips på personer som kan intervjuas till någon av våra artikelserier TIFF möter en läsare eller TIFF Träffar är av intresse. Kanske är det dig eller någon av dina kollegor som vi bör intervjua i ett kommande nummer? Vi ser fram emot ett vidare samarbete! Redaktionsledningen Är du en av TIFF:s framtida skribenter? Har du någon intressant artikelidé till TIFF? I enlighet med vårt motto ”av oss – för oss” så ärTIFF beroende av er läsare. Det är tack vare att vi har engagerade läsare som agerar skribenter och förser oss med många av de mycket intressanta artiklar som du finner här iTIFF.
TIFF nr 1 / 2025 14 Dåtiden. Det var krig som skapade behovet av en befäst stad i nordöstra Skåne. De äldre städerna i området, Vä och Åhus var anlagda på handelsmässiga grunder utan större möjligheter till ett fullgott försvar. Den nya staden skulle därför anläggas med starkt fokus på goda försvarsegenskaper och anlades därför som en fästning på en strategiskt noga utvald plats. Kung Christian IV hade själv tillsammans med ett par knektar och lantmätare noga rekognoserat de omfattande våtmarkerna i nordöstra Skåne efter det förhärjande Kalmarkriget 1611–14, då det närbelägna men svårförsvarade Vä hade skövlats grundligt av svenskarna. Man hade funnit den lilla sanka Allön som väl lämplig för anläggandet av den nya fästningsstaden Kristianstad. Danmark var denna tids stormakt i Norden och kungen i Köpenhamn behövde skydda sina tillgångar mot det expanderande Sverige, inte minst de som låg i gamla ”Östdanmark”. Den danska krigsledningen var således i desperat behov av en fästning som på ett tillfredsställande sätt kunde kontrollera den nordöstra delen av Skåne. Hade syftet enbart varit att anlägga en stad utifrån handelsmässiga principer så hade man aldrig i sitt rätta sinne valt den plats där centrala Kristianstad ligger idag. Det hade i så fall varit mer fördelaktigt att satsa på Åhus som ju redan ägde stadsrättigheter och dessutom låg vid havet. En klar fördel på 1600-talet då landtransporter var mycket mer omständliga än idag. Hav, floder och sjöar användes i så stor utsträckning som möjligt till transporter. Den lilla ön, Allön, erbjöd en god överblick av det flacka omkringliggande våt landskapet vilket var ypperligt för en fästning och dess artilleri. Våtmarkerna utgjorde därtill ett mycket gott försvar mot en annalkande fiende. Som belysande exempel på fästningens olägenhet var man tvungen att bygga en över 450 meter lång bro (Långebron) över Helge å för att kunna upprätthålla vägförbindelsen mot sydväst. Den nya fästningen skulle nämligen utöver avskräckning också ge skydd åt de gamla viktiga vägförbindelserna i området. I trakten passerade både den gamla färdvägen österut mot Blekinge och leden norrut mot Småland genom de göingska skogsbygderna. Carl von Linné gav vid sin så kallade Skånska resa ca 150 år senare, sommaren 1749, en mycket målande bild av Kristianstad; ”Floden, Helgeå, går jämte staden och med sitt vatten kringränner densamma. Ett sidlänt fält av en halvs mils bredd omgiver staden, vilket om höst och vinter överflödar av vattnet, att staden då ser, som låge han uti en sjö, men om sommartiden är detta en grön och täck betesmark”. Själva anläggandet av den nya fästningsstaden ute i det vidsträckta våtmarksområdet var komplicerat. Därför tog man in holländska byggnadsingenjörer, möjligen också norditalienare, med stor erfarenhet från befästningsbyggnationer i vattensjuka omgivningar. Deras speciella byggnadsstil, så kallad holländsk vattenrenässans, visade sig i högsta grad duglig. Som modell för fästningen, och dess utformande med olika skanskar, stod den ny italienska bastionsmodellen som vid tiden ansågs mycket modern. Den gick bland annat ut på användandet av från fästningsvallarna framskjutande bastioner (eller skansar) som på så sätt kunde beskjuta fienden under längre tid och från flera vinklar. Kristianstad var vid färdigställandet på 1620-talet försett med tio bastioner och utgjorde då en av norra Europas modernaste fästningar. Kristianstad var inte den första staden som Christian IV anlade. Kristianopel längs med kusten i den östligaste delen av Blekinge hade uppförts redan 1599 som gränsfästning mot Sverige (den raserades av svenskarna efter freden i Roskilde 1658). Överhuvudtaget har Christian IV gått till historien som en byggande kung, snarare än som en krigande. Andra städer han grundade är Oslo (som vid grundläggandet fick namnet Kristiania) och Kristiansand i södra Norge. Därutöver ligger han bakom flera praktfulla byggnader, till exempel Börsen och Rosenborgs Slott i Köpenhamn. Kristianstad jämfört med andra garnisionsstäder i Sverige och Karlskrona i synnerhet Syftet med denna artikel är att följa två snarlika sydsvenska städers utveckling från 1600-talet och framåt, deras roller som garnisons- och förvaltningsstäder i landskapet, hur deras roller har förändrats och kontinuerligt fortsätter att förändras inför framtiden. Jag vill i denna artikel också visa på hur både Kristianstad och Karlskrona formats utifrån starka betingelser såsom natur, landskap och statliga satsningar från centralt håll och hur dessa städer nu i olika omfattning har eller håller på att tvingas till nya inriktningar för att kunna överleva. Text: Peter Rosengren, utdrag ur boken ”Spåren av det förflutna – Militärstaden Kristianstad genom seklerna” Kristianstad jämfört med andra garnisionsstäder i Sverige
TIFF nr 1 / 2025 15 Kristianstads speciella läge gjorde att staden redan från början fick många likheter med Karlskrona som är en i stora drag marin motsvarighet, uppförd år 1680 på kung Karl XI:s order som skydd mot ett stukat men revanschlystet Danmark. Båda städerna grundlades alltså av militärstrategiska skäl på platser som inte är direkt lämpade för stadsbebyggelse. Den ena på en sjunkande ö mitt ute i ett vidsträckt våtmarksområde, den andra på en vindpinad ö ute i havsbandet. En ö som vid kungens ankomst endast brukades av en ensam skärgårdsbonde vid namn Vittus Andersson. Östra Blekinge var en skralt befolkad ände av det gamla danska riket och säkerligen var ingen här beredd på den fokusering området skulle få från sent 1670-tal och framåt. Sina otympliga lägen till trots verkar det inte som om varken Kristianstad eller Karlskrona drabbats mer av farsoter och pester än andra städer (även om malaria förekom i Kristianstadtrakten längre än på något annat håll i landet, ända in på 1910-talet). De rationella och moderna stadsplanerna som uppfördes enligt renässansens strikta ideal i Kristianstad samt enligt den senare barocken i Karlskrona, medverkade säkert till en sundare och mer hälsosamma stadskärnor i jämförelse med äldre medeltida städer. Den kanal som drogs tvärs igenom Kristianstad, där Nya Boulevarden idag sträcker sig, var dock ofta föremål för debatt eftersom den ständigt var nedsmutsad och igenslammad. Samma sak gällde vallgravarna runt fästningen, som aldrig förmåddes vara så vattenfyllda som man önskade. Nutiden Flertalet kartor finns kvar i arkiven som visar hur Kristianstad och Karlskrona med omgivningar förändrats sedan människan började bli aktiv i landskapen kring städerna på 1600-talet. Hela omlandet var fram till 1600-talet till stora delar orörd mark. Opåverkat och obrukat naturlandskap gick på ett par sekel till ett av människan brukat och nyttjat kulturlandskap. Kartorna visar hur våtmarkernas utbredning kring Kristianstad till stor del förändrats från 1600-talet och framåt i och med dräneringar, invallningar, järnvägsbyggen, utdikningar av sjöar och så vidare. Man kan till exempel tydligt se hur den från början så dominerade Nosabysjön blev allt mindre till att idag inte finnas alls. Samma utveckling har förekommit i Karlskrona där land har expanderat ut över vad som tidigare var sund och hav. Stumholmens utbredning (från början tre öar) med bland annat Marinmuseum är ett tydligt exempel på detta, likaså sammanväxandet av Lindholmen och Söderstierna i den södra änden av staden. Strängt taget borde det alltså inte ligga några städer där Kristianstad och Karlskrona nu ligger. Det unika med uppförandet av dessa städer ur ett nordiskt perspektiv är själva orsakerna till grundläggandena. Städerna växte inte fram naturligt över en lång tid likt medeltida handelsplatser, exempelvis enligt formeln vattenled möter landsväg, såsom fallet är med Växjö, Norrköping eller Karlstad. Istället var det militärstrategiska skäl som låg bakom dessa städers uppförande. Få städer i Sverige äger liknande bakgrunder. Karlskronas militärstrategiska läge har alltid medfört att staden från ett rikssvenskt perspektiv ligger lite vid sidan av, det är liksom inte helt lätt att ta sig till ”Pinan”. Det är på ett sätt ganska talande att den ena av stadens två tidningar bär namnet ”Sydöstran”, namnet talar sitt tydliga språk, staden ligger liksom lite ensam ute i Sveriges sydöstligaste hörn. Å andra sidan har emellertid Karlskrona i en större utsträckning än andra svenska städer, fått uppleva (eller snarare blivit påmind om) den stora världen utanför Sverige antingen genom sovjetiska ubåtar som kör upp på land eller via dagens internationella kryssningsfartyg som dyker upp under sommartid. En naturlig framväxt av en mänsklig bosättning ute på Allön eller Trossö hade, som jag tidigare varit inne på, varit svår att tänka sig. I omlandet fanns dessutom redan sedan tidigare naturligt uppväxta handelsorter, därtill med stadsrättigheter i både Åhus och Vä respektive Karlshamn (Bodekull) och Ronneby långt innan Kristianstad eller Karlskrona grundlades. Inte heller Sölvesborg skall glömmas bort i sammanhanget. I retrospektiv Karlskrona sett högt från ovan. I detta perspektiv, som är taget från nordost, kan man tydligt se hur staden är anlagd på en väldigt begränsad yta ute i skärgården. Expansionen har fått leta sig norrut mot fastlandet. Bild: Wikicommons.
TIFF nr 1 / 2025 16 kan man filosofera kring om inte nordöstra Skånes centralort mer naturligt borde ha hamnat någonstans längs med Hanöbukten. Tankarna landar då, som jag tidigare var inne på, på Åhus. Vi kan idag dock bara föreställa oss hur det hade tett sig om Åhus hade fått fortsätta sin utveckling som hamnstad (kontakterna österut mot Blekinge hade kanske varit tätare). I Blekinges fall kan man konstatera att det kanske hade varit mer troligt med en mer centralt belägen residensstad. Ronneby kanske? I dagens stadsbilder kan man också ana sig till, eller ibland se ganska tydligt, att städerna inte kunnat expandera på ett fullt naturligt sätt. Ett snabbt ögonkast på kartan över Kristianstad och Karlskrona visar tydligt hur städerna inte kunnat expandera på samma sätt som städer på andra håll i landet, då naturen ofta lagt effektiva hinder. Till skillnad från många andra städer saknar Kristianstad den från ovan sett runda och naturliga form som stadsexpansion vanligtvis ger (se exempelvis Lund eller Linköping), istället påminner Kristianstad mer om ett utdraget N. Karlskrona har för sin del begränsats av havet, men även det har så sakteliga övervunnits efter hand som sekler och decennier rullat på. Karlskrona och Kristianstad har således alltid varit utpräglade garnisons- och förvaltningsstäder, vilket givetvis i hög grad påverkat deras identitet och följaktligen hur de uppfattats utåt. Den civil-militära relationen har alltid varit närvarande och på flera plan påverkat den sociala interaktionen i samhället. Militären har varit så djupt rotad i samhället, så integrerad att regemente och ort i mångas ögon varit ett och samma. Ett exempel på detta är Eksjö. Städerna i denna studie upplevde sina troligen allra mest militariserade perioder mycket senare än vi kanske i regel tror. Det är lätt att svara slutet av 1700-talet med Gustav III:s krig mot Ryssland i åtanke för Karlskronas del, eller kanske den omfattande beredskapen under andra världskriget när det gäller Kristianstad. Det är dock väl värt att belysa, för att bättre förstå dessa båda städers identitet och bakgrund, hur omfattande den militära apparaten och verksamheten var långt in på 1900-talet. Storleken på garnisonen i Kristianstad omfattade på 1970-talet i och omkring staden ett pansarregemente, ett artilleriregemente, en försvarsområdesstab, en militärområdesstab, en militärområdesverkstad, två flygfält (varav ett hemligt), tre övningsfält och ett mönstringskontor. I Karlskrona var situationen inte mycket annorlunda. Staden dominerades av militär verksamhet med en örlogsbas, en flygbas, ett kustartilleriregemente, en försvarsområdesstab, en militärområdesverkstad, en radarstation samt inte minst flera rustade fartygsflottiljer. Allt detta uppfattades dock säkerligen inte av den större delen av befolkningen som sällan eller aldrig hade med militären att göra. Militären fanns inte längre kvar inne i stadsbilden, utan befann sig ofta på egna stängda områden en bit utanför städerna. I Karlskrona var situationen lite annorlunda då fartyg och ubåtar ständigt kunde iakttas på redden, på håll visserligen, men ändå märkbara. Den stora totalförsvarsorganisationen var dock lika osynlig i Karlskrona som i andra städer i landet. Hela totalförsvaret sammantaget förfogade över enorma resurser för försvaret av Sveriges alla delar. Boken ”Kalla krigets Kronoberg – ett län och dess beredskapsplanering” av Samuel Palmblad belyser detta förhållande med södra Småland som exempel på ett bra sätt. Storleken på den omfattande garnison som Karlskrona och Kristianstad i sig själva utgjorde under kalla kriget, var till stor del osynlig och dold för allmänheten. Dock påverkade den i stort och smått hela samhället och då inte bara de hushåll som var ekonomiskt beroende av det militära arbetstillfället. Garnisonerna var alltså inte nödvändigt som störst under 1600-talet eller tidigt 1700-tal som man kanske annars skulle vilja tro, något jag tror fortfarande ett okänt faktum för merparten av invånarna i dessa städer. Handlingar och dokument som berör detta har än så länge inte lyfts fram allt för mycket i dagsljuset. Samma situation gällde i stora drag för de allra flesta garnisonsstäder i Sverige under denna tid. Framtiden Sina otympliga militärstrategiska lägen till trots (eller kanske just tack vare) har både Kristianstad och Karlskrona fortlevt som städer fram till våra dagar, trots tidvisa nedgångsperioder. Går man tillbaka i historien kan man genomgående se hur det från centralt håll alltid har varit av riksintresse att hålla dessa båda städer livaktiga och i ”drift”. Risken fanns annars att trakterna helt skulle dräneras på folk när tiderna svek, vilket i allmänhet innebar fredstid. Krigstider, eller orostider, innebar nämligen i regel goda tider för dessa städer. Exempelvis ses det sena 1700-talet fortfarande som en mycket expansiv och dynamisk period i Karlskronas historia, vilket det säkert också var. Personligheter som af Chapman, Ehrensvärd, Törnström och inte minst Gustav III förde stadens utveckling snabbt framåt. Gustav III var revanschlysten mot Ryssland och rustade med hjälp av af Chapman upp den svenska flottan för att ta sig an ryssen. Det innebär givetvis i sin tur att arbetskraft behövdes i Karlskrona som snabbt växte till tredje största stad i riket. Samma förhållande gällde mer eller mindre under andra världskriget då Flottan återigen rustades upp för att kunna värna neutraliteten. Under denna tid arbetade över 4000 man på Karlskronavarvet, en siffra som inte överträffats sedan dess. I Kristianstad har förhållandet varit det samma, inte minst under världskrigen, då så kallade dubbleringsregementen sattes upp för att bättre hävda den nationella integriteten. Något som givetvis krävde en ökad mängd manskap. När så kalla krigets tog slut förkunnandes med både lätthet och visshet att städerna stod inför allvarliga kriser. Överlevnad eller inte var den stora frågan. Utifrån detta förhållande, att svåra och påfrestande tider nationellt har varit goda lokalt, har det också varit svårt för städerna och dess invånare att se städerna i nya roller sedan dess att mer trygga förhållanden infunnit sig, som till exempel efter 1989. Båda städerna,
RkJQdWJsaXNoZXIy NDg2ODU=