TIFF nr 1 / 2025 12 Mina första trevande åtaganden var att bland annat underhållskodifiera 37:ans samtliga berörda och ingående individuppföljda artiklar. Uppdraget från FMV, innebar att min dåvarande chef och jag ombads att informera personalen på CVA (Central verkstad Arboga) och CVM kring metoderna för rapporteringen till Didas Flyg. Den datorstödda underhållsuppföljningen ledde också till att jag tillsammans med ett helt gäng kollegor, fick fara vida omkring i Sverige för att inventera dåtidens samtliga militära luftfarkoster och förråd, för att därefter via inventeringslistorna överföra den manuella dokumentationen till system Didas Flyg. Men alla var inte helt glada i dessa nymodigheter med datauppföljning! Inledningsvis så var inte heller stordatorsystemet särskilt tillförlitligt rent tekniskt och kringutrustningen gällande både skrivare som bildskärmar hade en del övrigt att önska. Dessutom var tilldelningen av utrustningen väldigt begränsad. Kritikerna till datauppföljningen menade att dokumentation sköttes noggrant via journaler m m, så vad var vitsen med dessa nymodigheter som bara syntes trassla till tillvaron? Vid ett tillfälle när jag informerade om vad som var på gång för en grupp handläggare internt, så ifrågasattes datarapporteringen särskilt av en man som vi kan kalla för Erik. Så skedde det som inte fick hända, en Vertol helikopter havererade någonstans i Europa. Sannolikt orsakat av drivaxelproblem. Inte nog med detta, i Sverige hade vi samtidigt en ubåtsindikation från främmande makt, varvid flera av våra helikoptrar utförde uppdrag. När undertecknad stod vid stämpelklockan för att åka hem, så kom Erik springande med andan i halsen. Erik insåg att en fredags-kväll efter kl. 16, så skulle i princip det vara omöjligt att kvickt få fram total drifttid för samtliga drivaxlar på berörda helikoptrar från manuella dokument. Efter en snabb granskning i Didas flyg, så kunde man via expertis göra bedömningen att ”våra” hkp kunde flyga vidare. Därefter blev Eriks negativa inställning till det här med ”data” helt förändrad och han blev en ivrig anhängare av systemet. En stund bland ettor och nollor Didas Flyg logotyp. År 1976 klev jag för första gången innanför grindarna på CVM (Central verkstad Malmslätt) i Malmslätt. Som ganska nybakad maskiningenjör, blev jag efter en tid på arbetsplatsen ombedd att söka tjänsten som systemingenjör, eftersom ett datasystem kallat Didas Flyg, var på väg att introduceras för Flygvapnet. Didas hade visserligen funnits i drift under något år tidigare, men då som ett inte helt väl fungerande materielfelsuppföljningssystem. Det skulle m a o bli en slags nystart och man inriktade sig initialt på 37-systemet. Text och foto: Bengt ”Bison” Isaksson. Från vänster, Bengt Isaksson (artikelförfattaren), Irene Karlsson (sittande), Tommy Thyberg (stående) och Britt Sahlberg. Stordatorterminalen Alfaskop System Display Station 3550, tillverkare Stansaab. En stund bland ettor och nollor
RkJQdWJsaXNoZXIy NDg2ODU=