TIFF nr 1 / 2025 16 kan man filosofera kring om inte nordöstra Skånes centralort mer naturligt borde ha hamnat någonstans längs med Hanöbukten. Tankarna landar då, som jag tidigare var inne på, på Åhus. Vi kan idag dock bara föreställa oss hur det hade tett sig om Åhus hade fått fortsätta sin utveckling som hamnstad (kontakterna österut mot Blekinge hade kanske varit tätare). I Blekinges fall kan man konstatera att det kanske hade varit mer troligt med en mer centralt belägen residensstad. Ronneby kanske? I dagens stadsbilder kan man också ana sig till, eller ibland se ganska tydligt, att städerna inte kunnat expandera på ett fullt naturligt sätt. Ett snabbt ögonkast på kartan över Kristianstad och Karlskrona visar tydligt hur städerna inte kunnat expandera på samma sätt som städer på andra håll i landet, då naturen ofta lagt effektiva hinder. Till skillnad från många andra städer saknar Kristianstad den från ovan sett runda och naturliga form som stadsexpansion vanligtvis ger (se exempelvis Lund eller Linköping), istället påminner Kristianstad mer om ett utdraget N. Karlskrona har för sin del begränsats av havet, men även det har så sakteliga övervunnits efter hand som sekler och decennier rullat på. Karlskrona och Kristianstad har således alltid varit utpräglade garnisons- och förvaltningsstäder, vilket givetvis i hög grad påverkat deras identitet och följaktligen hur de uppfattats utåt. Den civil-militära relationen har alltid varit närvarande och på flera plan påverkat den sociala interaktionen i samhället. Militären har varit så djupt rotad i samhället, så integrerad att regemente och ort i mångas ögon varit ett och samma. Ett exempel på detta är Eksjö. Städerna i denna studie upplevde sina troligen allra mest militariserade perioder mycket senare än vi kanske i regel tror. Det är lätt att svara slutet av 1700-talet med Gustav III:s krig mot Ryssland i åtanke för Karlskronas del, eller kanske den omfattande beredskapen under andra världskriget när det gäller Kristianstad. Det är dock väl värt att belysa, för att bättre förstå dessa båda städers identitet och bakgrund, hur omfattande den militära apparaten och verksamheten var långt in på 1900-talet. Storleken på garnisonen i Kristianstad omfattade på 1970-talet i och omkring staden ett pansarregemente, ett artilleriregemente, en försvarsområdesstab, en militärområdesstab, en militärområdesverkstad, två flygfält (varav ett hemligt), tre övningsfält och ett mönstringskontor. I Karlskrona var situationen inte mycket annorlunda. Staden dominerades av militär verksamhet med en örlogsbas, en flygbas, ett kustartilleriregemente, en försvarsområdesstab, en militärområdesverkstad, en radarstation samt inte minst flera rustade fartygsflottiljer. Allt detta uppfattades dock säkerligen inte av den större delen av befolkningen som sällan eller aldrig hade med militären att göra. Militären fanns inte längre kvar inne i stadsbilden, utan befann sig ofta på egna stängda områden en bit utanför städerna. I Karlskrona var situationen lite annorlunda då fartyg och ubåtar ständigt kunde iakttas på redden, på håll visserligen, men ändå märkbara. Den stora totalförsvarsorganisationen var dock lika osynlig i Karlskrona som i andra städer i landet. Hela totalförsvaret sammantaget förfogade över enorma resurser för försvaret av Sveriges alla delar. Boken ”Kalla krigets Kronoberg – ett län och dess beredskapsplanering” av Samuel Palmblad belyser detta förhållande med södra Småland som exempel på ett bra sätt. Storleken på den omfattande garnison som Karlskrona och Kristianstad i sig själva utgjorde under kalla kriget, var till stor del osynlig och dold för allmänheten. Dock påverkade den i stort och smått hela samhället och då inte bara de hushåll som var ekonomiskt beroende av det militära arbetstillfället. Garnisonerna var alltså inte nödvändigt som störst under 1600-talet eller tidigt 1700-tal som man kanske annars skulle vilja tro, något jag tror fortfarande ett okänt faktum för merparten av invånarna i dessa städer. Handlingar och dokument som berör detta har än så länge inte lyfts fram allt för mycket i dagsljuset. Samma situation gällde i stora drag för de allra flesta garnisonsstäder i Sverige under denna tid. Framtiden Sina otympliga militärstrategiska lägen till trots (eller kanske just tack vare) har både Kristianstad och Karlskrona fortlevt som städer fram till våra dagar, trots tidvisa nedgångsperioder. Går man tillbaka i historien kan man genomgående se hur det från centralt håll alltid har varit av riksintresse att hålla dessa båda städer livaktiga och i ”drift”. Risken fanns annars att trakterna helt skulle dräneras på folk när tiderna svek, vilket i allmänhet innebar fredstid. Krigstider, eller orostider, innebar nämligen i regel goda tider för dessa städer. Exempelvis ses det sena 1700-talet fortfarande som en mycket expansiv och dynamisk period i Karlskronas historia, vilket det säkert också var. Personligheter som af Chapman, Ehrensvärd, Törnström och inte minst Gustav III förde stadens utveckling snabbt framåt. Gustav III var revanschlysten mot Ryssland och rustade med hjälp av af Chapman upp den svenska flottan för att ta sig an ryssen. Det innebär givetvis i sin tur att arbetskraft behövdes i Karlskrona som snabbt växte till tredje största stad i riket. Samma förhållande gällde mer eller mindre under andra världskriget då Flottan återigen rustades upp för att kunna värna neutraliteten. Under denna tid arbetade över 4000 man på Karlskronavarvet, en siffra som inte överträffats sedan dess. I Kristianstad har förhållandet varit det samma, inte minst under världskrigen, då så kallade dubbleringsregementen sattes upp för att bättre hävda den nationella integriteten. Något som givetvis krävde en ökad mängd manskap. När så kalla krigets tog slut förkunnandes med både lätthet och visshet att städerna stod inför allvarliga kriser. Överlevnad eller inte var den stora frågan. Utifrån detta förhållande, att svåra och påfrestande tider nationellt har varit goda lokalt, har det också varit svårt för städerna och dess invånare att se städerna i nya roller sedan dess att mer trygga förhållanden infunnit sig, som till exempel efter 1989. Båda städerna,
RkJQdWJsaXNoZXIy NDg2ODU=