TIFF nr 1 / 2025 19 fjäder och låtit granaten utlösas vid nedslaget, som de ”riktiga” projektilerna. Men Tekidanto hade ett räfflat eldrör och projektilerna hade drivband, så de var spinnstabiliserade och hade en god aerodynamisk form, så de landade med tändröret först. Det kunde man däremot inte vara säker på att handgranaterna skulle göra. Dessutom hade en kraftigare fjäder gjort det svårt eller omöjligt att utlösa granaten ”manuellt”. Nu har ju en handgranat betydligt sämre passning mot eldröret än en ”riktig” granat, så skottvidden minskade till mellan 40 och 190 meter. Vapnet var därför försett med två avståndsskalor (Bild 2). Men det fanns faktiskt ytterligare ett sätt att använda handgranat Typ 91 på. Det japanska standardgeväret Arisaka kunde förses med tillsats på mynningen för att skjuta iväg en gevärsgranat med en lös patron. Och här kom Modell 91 in igen. Man skruvade loss den lilla separata laddBild 2. Bild och sprängskiss av en Modell 89 Tekidanto. ”Elevating knob” används för att skruva metallpluggen med slagstiftet upp eller ned i eldröret. Lägg märke till de båda avståndsskalorna för ”mortar shell” respektive ” grenade”. De något udda modellåren 89 och 91 beror på att Japan vid denna tid räknade åren från 660 f v t då solgudinnan Amaterasu skall ha instiftat det japanska kejsardömet. År 2589 och 2591 motsvarar alltså 1929 och 1931. Bild 3. Japanska soldater med en Tekidanto i Kina 1942. Skytten har fingret på avtryckaren och laddaren till vänster håller ytterligare två projektiler (”riktiga” projektiler, inte handgranater). Vapnet kunde hanteras av en person, men i regel hade man en skytt och en laddare som här. Base plate Trigger Range scale for mortar shell Range scale for grenade Spring and dust protector sleeve Firing pin Base cap Elevating knob Trigger Sear Cocking lug Mainspring housing Firing pin Permissible movement of firing pin Elevating worm Barrel Mainspring
RkJQdWJsaXNoZXIy NDg2ODU=