TIFF nr 2 / 2025 23 del hjälpminsvepare (vilka inte var beväpnade med 57 mm kanoner), och de relativt få äldre örlogsfartyg som fortfarande var beväpnade med dem utrangerades också också ganska snart. De lätta kustbatterierna stod sig bättre. Några få ombeväpnades med 75 mm kanoner M/05 på 1950-talet, men de flesta kvarstod i krigsorganisationen tills de nya lätta ”seriebatterierna” med 75 mm kanoner M/57 i tornlavettage började komma i tjänst omkring 1960, men sedan gick det rätt fort utför, och de sista batterierna tycks ha utgått ur krigsorganisationen omkring 1968. Men M/89B försvann ändå inte helt ur marinen. Flera marina etablissemang har salutbatterier som används vid högtidliga tillfällen och till exempel främmande flottbesök, och här har några av de hart när outslitliga pjäserna fått en sista fristad (Bild 6). Skall de hinna vara i tjänst i 150 år måntro? En nomenklatorisk not. De stora bokstäverna i modellårsuppgifterna är korrekta och avsiktliga. Av skäl som gått förlorade i historiens dunkel använde marinen stora bokstäver för modellår och armén små. En 57 mm kanontyp som hette M/99 i Vaxholms fästning hette alltså m/99 i Boden. n Text: Tommy Tyrberg Bild 5. Batteri Stekön försvarade en minspärr vid inloppet till Ronneby. Ett värn av denna typ var i stort sett immunt mot allt utom en direktträff av en mycket tung bomb. Bild 6. Sista tillflykten, salutbatteriet. I detta fall i Vaxholm. Tekniska data: Lavettyp: Pivå, Mekanism: vertikal kil, Kaliber 57 mm, Kaliberlängd: 55, Patron 57/410, Projektilvikt 2,72 kg, Mynningshastighet = 704 m/s, Skottvidd 6000 m, Eldhastighet 35 skott/min (max), 20 skott/min (praktisk), sidriktfält 360°, elevation +20° till -20°, bemanning 3 man, vikt (inklusive lavett) ca 1000 kg.
RkJQdWJsaXNoZXIy NDg2ODU=