TIFF nr 3 / 2025 20 Första versionen av Gripen (39A) utvecklades med tre monokroma skärmar av katodstråletyp som på Saabsvenska fick namnet frontpanelindikatorer. De hade liten bildyta, lyste trevligt i grönt och tog mycket plats på djupet i frontpanelen framför föraren. Driftsäkerheten krävde dessutom att de kompletterades med analoga nödinstrument för de viktigaste funktionerna, vilket tog upp värdefull yta framför föraren. Varefter tiden gick blev en övergång till LCD-skärmar naturlig, vilket planerades in för versionen 39C. Ett första steg blev utprovning i Viggen och det gjordes i 37D med gott resultat. Senare, i Gripen, blev det tre färgindikatorer med stor bildyta och som tog avsevärt mindre plats på djupet. Färgpresentationen ökade informationsinnehållet och dessutom fanns ett platsbesparande knep. Varje indikator hade möjlighet att visa nödpresentation vilket gjorde att upp till två indikatorer kunde gå sönder utan att föraren förlorade sina viktigaste instrument. Därmed kunde de analoga nödinstrumenten slopas och ge plats för annat. LCD-skärmarna döptes till färgmatrisindikatorer och förutom dem innehöll EP-17 en siktlinjesindikator som projicerade symbolik i förarens synfält överlagrat på omvärlden. Föraren tittar alltså kontinuerligt genom siktlinjesindikatorn och flygplanets frontruta och ser samtidigt symboler av varierande slag. Siktlinjesindikatorn ärvdes oförändrad från 39A till 39C. Simulatorflygning Utvecklingen av Gripen gjordes i editioner, vilket styrdes från Linköping. Vi byggde editioner av EP-17 som döptes till K följt av ett löpnummer. Bokstaven K kom troligen från att vi låg i Kista. Vår edition kunde exempelvis heta K17:3. Jag vill minnas att radargänget i Mölndal byggde editioner som följaktligen döptes till M. I Linköping bakades allt samman till en komplett flygplanedition som döptes till E (och inte L, som man skulle kunna tro). Nåväl, efter ett par år fick jag ansvaret för att genomföra simulatorflygning i Linköping som förberedelse för provflygning. Jag gav mig tusan på att förstå de gränsytor som EP-17 hade och de meddelanden som utväxlades med systemdatorn över 1553-bussen. EP-17 programmerades alltså i Kista och systemdatorn programmerades i Linköping. Som underlag för programmeringen användes gränsytespecifikationer som kallades bildunderlag och som i detalj redogjorde för hur symboliken skulle ritas på indikatorerna baserat på de meddelanden som kom på databussen. EP-17 ritade inget på eget bevåg utan bara det som beordrades av systemdatorn. En av de funktioner som jag hade svårast att hitta information om var kalibreringsfunktionen för automatkanonens sikte. Siktning görs med symbolik i siktlinjesindikatorn och för att granaten ska träffa i målet måste symbolikens placering i förarens synfält vara mycket exakt. Problemet är att föraren också tittar genom frontrutan som är rejält tjock för att klara fågelkollision. Efter byte av frontruta måste därför kalibrering ske för att kompensera för skillnader i brytningsindex mellan olika frontruteindivider. Funktionen var avancerad och involverade placering av ett riktmedel i kanonmynningen och jag tror att det även krävdes inmätning av riktprickar med teodolit. Därefter skulle riktprickarna, sedda genom frontrutan, markeras elektroniskt i siktlinjesindikatorn. Markeringarnas lägen lagrades sedan i systemdatorn och utgjorde indata för siktesberäkningar som därmed tog hänsyn till frontrutans brytning. Funktionen hade inte verifierats Detektivarbete och buggrättning från Gripens tidiga utveckling – en anekdot Under 2002–2006 jobbade jag i Kista på D-divisionen på dåvarande Saab Avitronics (som tidigare gått under namnen Saab Avionics, Ericsson-Saab Avionics, Ericsson Radar Electronics och SRA) med bland annat systemverifiering av elektroniskt presentationssystem 17 (EP-17) för Gripen. Det var min första anställning efter examen och ett drömjobb för mig som intresserad av militärt flyg. Det var en mycket spännande period där övergången till LCD-skärmar med färgpresentation pågick för fullt. Text: Björn Wetterbom. Foto: Saab AB. 39A med monokroma frontpanel- indikatorer, siktlinjesindikator med symbolik och sex analoga nödinstrument. Detektivarbete och buggrättning från Gripens tidiga utveckling – En anekdot
RkJQdWJsaXNoZXIy NDg2ODU=