TIFF nr 1 / 2026 21 mycket snart skulle bli viktiga även i militära sammanhang. Malmen skulle komma att fungera som flygfält även året därpå, då Cederström anordnade Sveriges första flygutbildning där. Det tycks vara dåligt med samtida källor, men enligt muntlig tradition som författaren hörde på 1970-talet skall flygskolan ha legat på samma plats där Flygkompaniet senare skulle slå sig ner. För nu hade saker börjat hända, två officerare hade skickats till Frankrike för flygutbildning och två flygplan, ett Nieuportmonoplan och ett Breguetbiplan skulle anskaffas för ”Fälttelegrafkårens Flygkompani”. De allra första flygningarna gjordes från Axvalla hed, men det stod snabbt klart att platsen inte var lämplig, och den ene piloten, Gösta von Porat, fick uppdrag att åka runt och kolla sydsvenska övningsfält för att finna det lämpligaste att hysa Sveriges första flygförband. Hans val föll på Malmen, och i sina memoarer skrivna 50 år senare erkänner han att detta nog hade ett visst samband med att hans fästmö gick i hushållsskola i Linköping. Han nämner också att han i en historia över staden läst om den stora betydelse flyget på Malmen kom att få för Linköping, och för att Saab så småningom hamnade där, ”tanken svindlar”, skriver han. Och det är onekligen en märklig omständighet att Linköpings ställning som flyg- och teknologicentrum kanske ytterst beror på att en ung dam gick i hushållsskola där 1913. Cherchez la femme. Året därpå, 1913, kom alltså Flygkompaniet till Malmen, som därmed torde vara världens äldsta i bruk varande militära flygfält. Farnborough är visserligen tre år äldre, men är numera helt civilt. Von Porat hade helst velat ha den östra delen av fältet, intill lägret, som var slätast och bäst lämpad som flygplats, men den delen vägrade livgrenadjärerna att släppa ifrån sig, eftersom den även var bäst att exercera på. Den svenska armén hade nu övergått till värnpliktssystem, med kasernerade regementen, men det tog sin tid och under tiden byggdes ett antal provisoriska trälogement ”lägerhyddor” i grenadjärlägret, varav några finns kvar, numera vederbörligen K-märkta som kulturminnen. Flygkompaniet fick därför nöja sig med den västra ”spetsen” av fältet där stora landsvägen och vägen från Kärna/Malmslätt möttes. Flygkompaniet fick alltså lov att byggnadsmässigt starta från noll på sin nya bas. Lyckligtvis finns det relativt gott om flygbilder där man kan följa utvecklingen av denna Sveriges första flygbas. Flygets huvuduppgift var spaning, t ex mot fientliga flygfält, och då var det naturligt att öva genom att fotografera det egna fältet (några andra fanns ju för övrigt inte inom räckhåll). Den äldsta bild jag hittat är från 1916 (Bild 2). Verksamheten rymdes då helt inom den s k ”flygtriangeln” i övningsfältets sydvästra hörn mellan stora landsvägen och vägen från Malmslätt. Byggnationen inskränkte sig till några enkla trähangarer och verkstadsskjul. Underhåll var ända från början en viktig del av verksamheten, i synnerhet som flygplanen havererade med viss regelbundenhet. I källorna nämns till exempel att ”Biplanet” det ena av de två ursprungliga planen efter en kraschlandning på Kallerstad gärde fraktades tillbaka till Malmen i ett hundratal vedsäckar. Två år senare, 1918, kan man se att byggnaderna i ”flygtriangeln” blivit flera och större, men att man ändå tydligen blivit trångbodd, eftersom ett antal tälthangare vuxit upp i omgivningarna (Bild 3). Man har också så smått börjat arbeta på Bild 2. Flygfoto från 1916. Flygplanen är s k ”120-trossar”, kopior av den tyska Albatross B II med en 120 hk motor, vilket var det bästa flygplan Flygkompanet hade vid denna tid. Foto: Flygvapemuseet via Digitalt Museum. Foto: Flygvapemuseet via Digitalt Museum. Bild 3. Flygfoto från 1918. ”Flygtriangeln” börjar fyllas och ett antal tälthangarer har slagits upp i omgivningen. Fältarbeten syns längst till höger.
RkJQdWJsaXNoZXIy NDg2ODU=