NR 2 • 2026 Flygvapenmuseum växlar upp med jubileumsår Markverkstaden i Kristinehamn bygger uthållighet när A 9 växer TEKNISK INFORMATION FÖR FÖRSVARSMATERIELTJÄNSTEN Modifiering av bandvagnar TIFF träffar: Rikard Eriksson projektledare, Svekon
Ledaren 3 Vardagens underhåll ska bära morgondagens artilleriförmåga 4 Stort jobb att modifiera Försvarsmaktens bandvagnar 6 Robot 04 – ett vapen före sin tid 9 Ett flygvapenmuseum i ständig förändring 12 Nordic Combat Uniform – ett systemtänk från industrin 16 Rapport från Mälardalsmötet 18 Retrospektiv: Ritningshantering 20 Nytt ritningshanteringssystem införs – BORIS ersätts av IDA Ritning 21 Gissa bilden 22 Nöten 23 Kontaktpersoner 23 Vill du prenumerera digitalt? Vill du läsa tidningen digitalt istället för att få papperstidningen i brevlådan kan du få en notis på mail när det nya numret finns upplagt på TIFF hemsida. Skicka din anmälan till tiff.info@fmv.se och skriv ”Digital prenumeration” i ämnesfältet. På hemsidan har du även tillgång till hela arkivet från starten 1967 och med ett sökbart artikelregister. OBS! Ni som har en digital prenumeration behöver ej anmäla er på nytt. https://tiff.mil.se 2 TIFF nr 2 / 2026 Årgång 60 UTKOMMER med fyra nummer per år. Utges av Försvarets materielverk på uppdrag av Försvarsmakten. Distribueras till försvarets instanser, teknisk personal och berörda industrier med flera. ANSVARIG UTGIVARE Lars Axelsson, Försvarsmakten REDAKTION Kontaktuppgifter finns på sidan 23. CHEFREDAKTÖR Therese Alfredsson Mobil: 070-145 44 05 E-post: therese.alfredsson@fmv.se REDAKTÖR Moa Nyström Mobil: 073-418 32 47 moa.nystrom@saabgroup.com WEBBREDAKTÖR Olof Niklasson Tel: 013-18 21 85 E-post: olof.y.niklasson@saabgroup.com MANUSKRIPT Mejlas till tiff.info@fmv.se SKRIVHJÄLP Vår ambition är att fylla TIFF med intressanta och läsvärda reportage från vår verksamhet. För att lyckas behöver vi din hjälp! Dela gärna med dig av dina erfarenheter och upplevelser från din roll inom verksamheten. Önskar du hjälp med skrivandet så kontakta redaktören. E-post: tiff.info@fmv.se PRENUMERATION Ny kostnadsfri prenumeration, adressändring eller prenumerationens upphörande meddelas snarast på hemsidan via http://tiff.mil.se/ eller till Olof Niklasson, Saab AB, Nobymalmsvägen 1, 586 63 Linköping. Telefon 013-18 21 85 E-post: olof.y.niklasson@saabgroup.com MANUSSTOPP 2026-08-31 för nummer 3/2026. För insänt ej beställt material ansvaras inte. COPYRIGHT Återgivande av textinnehållet medges. Källan önskas då tydligt angiven. GDPR När det gäller hantering av personuppgifter enligt GDPR se hemsidan, http://tiff.mil.se/ NÄSTA NUMMER Nr 3/2026 beräknas utges i oktober 2026. GRAFISK FORM OCH TRYCK Grafisk form: Kreativ Reklam, Malmö 2026. Tryck och bokbinderi: Multiply Solutions AB, Järfälla, 2026. Omslag Framsidan: Svekons Rikard Eriksson framför en BV 206. Foto: Svekon. Baksidan: Nordic Combat Uniform, nytt uniformssystem till svenska försvaret. Foto: Faksimil. ISSN 0347-0601 www.fsc.org Papper | Bidrar till ansvarsfullt skogsbruk MIX ® ® FSC C023277 03 04 Vardagens underhåll ska bära morgondagens artilleriförmåga Bergslagens artilleriregemente, A 9, återetableras och samtidigt byggs en markverkstadsfunktion upp för att hålla fordon och system rullande i alla situationer. 06 Stort jobb att modifiera Försvarsmaktens bandvagnar Teknisk komplexitet och många aktörer inblandade när BV 206 och 208 modifieras. Svekons Rikard Eriksson berättar mer under en intervju på företaget i Solna. 09 Strax efter andra världskriget startades ett ganska omfattande program för att utveckla svenska robotar. 12 För Flygvapenmuseum i Linköping och för dess chef Anna Drotz gäller det att hänga med i tiden. Flygets utveckling blir fort till historia. 16 Vi får snart in ett helt nytt uniformssystem till svenska försvaret, även Norge, Danmark och Finland inför samma system. 18 Rapport från Mälardalsmötet Årets Mälardalsmöte genomfördes tisdagen den 18 februari med traditionellt program på Försvarshögskolan i Stockholm. 20 Materielritningar har länge varit en grundpelare i Försvarsmaktens tekniska tjänst. 21 Nytt ritningshanteringssystem införs – BORIS ersätts av IDA Ritning Under maj 2026 ersattes ritningshanteringssystemet BORIS av IDA Ritning – en webbapplikation som tillgängliggör materielritningar och möter ökade krav på spårbarhet och användarvänlighet. 22 Gissa bilden Vårbildens lösning och en ny sommarbild att knäcka. 23 Nöten Vårnötens lösning och en ny sommarnöt att knäcka. 23
TIFF nr 2 / 2026 3 Teknisk tjänst i fokus – för framtiden Vi går nu alla mot en välförtjänt sommarledighet. En tid för att vila upp, ladda batterierna och samtidigt reflektera över allt som har åstadkommits. Det är lätt att fångas av vardagsbestyren. När man är mitt i verksamheten är det ofta problemlösningen som är i fokus och det blir svårt att se helheten. Jag uppmanar alla att för sig själva göra ett halvårsbokslut av vad som har åstadkommits. Jag är säker på att många blir förvånade över alla ”leveranser” som har skett och vi inom den tekniska tjänsten är starkt bidragande. Inom FM genomförs nu fortsatt analys avseende steg 2 i den pågående omstruktureringen där bl.a. tekniska tjänsten och MOAC funktionen ingår. Ett viktigt arbete som beroende på utfall kan komma att få stor påverkan på hur den tekniska tjänsten organiseras och leds. Det är viktigt att vi som arbetar inom verksamheten stödjer utredarna med faktaunderlag så att rätt beslut kan fattas och på rätt grunder. Vad avser den svenska NATO integrationen pågår många olika verksamheter just nu. En viktig sådan är införandet av JLSG (Joint Logistics Support Group). Detta är en organisation som idag finns i Norge och som i framtiden ska etableras i Enköping. Organisationen har som uppgift att leda förband under NATO befäl i vår del av Europa men också samverka med förband och organisationer som ingår i det nationella försvaret. Bland annat ska organisationen ha förmåga att verka inom ”maintenance” området. Under hösten kommer ett samnordiskt arbete genomföras för att se över hur verksamheten ska etableras. Bandvagn 206 och 208 har varit slitvargar inom Försvarsmakten under många år, och har även många kunder inom civil verksamhet. Men efter alla framgångsrika år behövs nu en ordentlig uppgradering. Nordic Terrain Solutions (NTS) har tecknat kontrakt med Försvarets materielverk (FMV) för att utföra de nödvändiga modifieringarna. TIFF har träffat Rikard Eriksson, projektledare på Svekon, ett av bolagen som är delägare i NTS. Rikard berättar om arbetet med modifieringen och renoveringen av bandvagnarna med syfte att säkerställa Försvarsmaktens förmåga och mobilitet för många år framöver. Bergslagens artilleriregemente A 9 återetableras i Kristinehamn och växer mot full kapacitet 2030. Samtidigt byggs en markverkstadsfunktion upp för att hålla fordon och system rullande under utbildning. Personal från både A 9 och Markverkstaden berättar för TIFF om hur arbetet ser ut med att bygga upp en verksamhet som inte bara ska täcka dagens underhåll utan även kunna bära morgondagens artilleriförmåga. Flygvapenmuseum i Linköping satsar med föreläsningar, aktiviteter och utställningar för att fira Flygvapnet 100 år. Men det är också mycket annat arbete som pågår på museet när gamla utställningar om kalla kriget ska göras relevanta i förhållande till en ny omvärld. Ett organisationsskifte sätter också sin prägel på verksamheten. Anna Drotz, chef för Flygvapenmuseum sedan ett år tillbaka, intervjuas. Vi får snart ett helt nytt uniformssystem till svenska försvaret. De övriga nordiska länderna inför också samma system. Att köpa in ett uniformssystem i sin helhet och tillsammans med andra länder är något helt nytt. Uniformssystemet är tänkt att användas som ett lager-på-lager-system som man anpassar efter klimat och aktivitet. TIFF har skickat Moa Nyström till Östersund för att under några dagar testa det nya uniformssystemet i vinterförhållanden. Hoppas att du som läsare ska finna ”läsglädje” i detta nummer av TIFF! Lars Axelsson Främste företrädare FM Tekniska tjänst Kära läsare! Ledaren
TIFF nr 2 / 2026 4 TIFF har samtalat med Ola Berggren, förbandsförvaltare A 9, Mattias Johannesdal, avdelningschef teknisk avdelning A 9, Klas Bergman, lagsamordnare Markverkstaden, och Niclas Karlsson, sektionschef Markverkstaden, gällande återetableringen av A 9 och Markverkstadens funktion. A 9 flyttades till Boden 2005 men försvarsbeslutet 2020 innebar att artilleriet återvände till Kristinehamn och regementet återinvigdes 2022. Den permanenta regementsplatsen kommer att vara på Harberget i Kristinehamn och under uppbyggnaden bedrivs verksamheten i tillfälliga lösningar. Markverkstaden har därför startat i en industrilokal anpassad för tung verkstadsproduktion för att kunna leverera underhåll redan nu innan de permanenta lokalerna står klara. Driftsäkerhet som bygger operativ förmåga Markverkstadens uppdrag är att säkerställa driftsäkerhet och tillgänglighet i Försvarsmaktens markmateriel genom förebyggande underhåll och reparationer. I Kristinehamn kopplas uppgiften direkt till artilleriets tillväxt genom att krigsförband ska kunna produceras och verka med operativ förmåga över tid. – Vårt uppdrag är att säkerställa driftsäkerheten och återföra Försvarsmaktens markmateriel genom förebyggande underhåll, reparationer och stödja tillväxten inom artilleriförmågan, berättar Klas. När systemen blir mer tekniskt avancerade skärps kraven på personalens kompetens inom både mekanik och systemförståelse. Kompetensutveckling och erfarenhetsutbyte blir centralt och i etableringsfasen får Kristinehamn stöd från andra förband och markverkstäder. — I etableringen har vi stöd från fadderförband och från markverkstaden i Skövde. Samarbetet mellan markverkstäderna handlar om att utbyta kompetens så vi kan bedriva rätt underhåll på rätt materielområde, förklarar Ola. Spindeln i nätet Den tekniska kundmottagningen, TKM, är navet mellan förbandens behov och verkstadens kapacitet. Där samordnas beställningar och prioriteringar när fordon ska in för planerad tillsyn eller när uppkomna fel ska avhjälpas. – Tekniska kundmottagningen är spindeln i nätet, säger Mattias. De bokar allting och förser verkstaden med ordrar när förbanden behöver underhåll och avhjälpande åtgärder. Balansen mellan planerat underhåll och akuta åtgärder avgörs ofta ute på övningsfältet. Mindre fel kan behöva avhjälpas på plats för att snabbt få materielen tillbaka medan större åtgärder behöver göras i verkstaden. – Är det något som händer ute på övningsfält kan vi komma ut och stötta samt avhjälpa på plats. Är det ett större och mer komplext fel får vi ta in fordonet till verkstaden, fortsätter Mattias. Målsättningen är att det ska vara planerat och förebyggande underhåll i första hand. Kompetensförsörjning och resurser När verksamheten växer är det kompetensförsörjning och verkMarkverkstaden i Kristinehamn bygger uthållighet när A 9 växer När Bergslagens artilleriregemente, A 9, återetableras och växer mot full kapacitet 2030 byggs samtidigt en markverkstadsfunktion upp för att hålla fordon och system rullande under utbildning, övning och beredskap. Allt för att få vardagens underhåll att bära morgondagens artilleriförmåga. Text & foto: Martin Neander. Niclas Karlsson och Mattias Johannesdal i samtal inne i markverkstaden Ola Berggren påpekar vikten av att utbyta kompetens Vardagens underhåll ska bära morgondagens artilleriförmåga
TIFF nr 2 / 2026 5 stadsresurser som blir mest kritiska. Interimsupplägget gör att vissa funktioner behöver lösas med stöd eller kompletterande resurser tills de permanenta lokalerna står klara. Markverkstaden dimensioneras för fordonssystemen i Kristinehamns garnison och får samtidigt en inriktning mot artillerispecifik materiel. Utöver A 9 omfattas även andra knutna enheter som Örebro-Värmlandsgruppen vilket ger en bred bas av hjulfordon och stödmateriel som behöver tillsyn och reparation. Hantera Archer En central fråga i återetableringen är artillerisystemet Archer. Systemet är tekniskt avancerat och kräver rätt verktyg och erfarenhet. Markverkstaden räknar med att serva Archer men betonar att förmågan byggs stegvis i samverkan med markverkstaden i Boden som arbetat med systemet under flera år. – Utmaningen för vår del handlar om att vi behöver få mer erfarenhet av att serva systemet, säger Niclas. De i Boden har haft Archer i flera år och har byggt upp kunskapen och tillsammans med dem bygger vi nu upp erfarenheten här. Avsikten är att verktyg och utrustning för Archer byggs upp i takt med verksamheten så att resurserna finns på plats när volymerna ökar. När arbetet behöver fördelas utanför den egna verkstaden finns redan etablerade samarbetsformer mellan Försvarsmakten, FMV och industrin inklusive BAE Systems Bofors i närområdet, enligt Ola. – Det finns redan ett etablerat samarbete mellan Försvarsmakten, FMV och industrin och det kommer att fortgå. Det blir ingen skillnad nu mer än att det blir en plats till som hanterar uppgiften, säger han. Förbandsnära underhåll på skjutfält Vid Villingsbergs skjutfält behövs förbandsnära underhåll som fungerar i övningsvardagen. Enklare åtgärder ska kunna göras på plats medan större arbeten tas in till verkstaden i Kristinehamn. I dag byggs tre fack på skjutfältet för viss hantering och avhjälpande underhåll. – Något fast markverkstadsdetachement på Villingsberg eller Älvdalens skjutfält är inte planerat i dagsläget. Däremot kan verkstaden förstärka tillfälligt vid behov under större övningar vilket också gjordes när artilleriet tidigare fanns i Kristinehamn, berättar Ola. Lokalerna fungerar för uppstarten men är en interimsanläggning. När den permanenta regementsinfrastrukturen på Harberget står klar ska även verkstadsdelen vara utformad för verksamheten med anpassade ytor och bättre flöden. I samtalet återkommer alla till att samspelet mellan teknisk kundmottagning, teknisk tjänst och markverkstad är avgörande för att få återetableringen att fungera i praktiken. Fram till 2030 fortsätter A 9 att växa samtidigt som infrastrukturen byggs och för markverkstaden handlar det om att rekrytera och utbilda personal, etablera rutiner och bygga uthållig kapacitet för de fordon och system som finns vid enheterna inom Kristinehamns Garnison, däribland artillerispecifika system som Archer. n Klas Bergman pekar mot högre laster och mer jobb för markverkstaden framåt 2030
TIFF nr 2 / 2026 6 Det är Nordic Terrain Solutions (NTS) som har tecknat kontrakt med Försvarets materielverk (FMV). NTS ägs tillsammans av bolagen Svekon, Granit Teknikbyrå, Huddig, Staffare och Swedish Power Improvement. Kontraktet omfattar renovering och modifiering av Bandvagn 206 och Bandvagn 208. Leveranserna blir en viktig del för att säkerställa Försvarsmaktens förmåga och mobilitet i många år framöver. Projektet genomförs i nära samarbete med (FMV), Försvarsmakten och andra berörda aktörer. Målsättningen är att förlänga fordonens livslängd och stärka den operativa förmågan. Bakgrunden till projektet är Försvarsmaktens behov av att säkerställa fortsatt hög tillgänglighet på sina bandvagnar i flera år framåt. Nödvändigt med uppgradering Enligt Rikard Eriksson, projektledare på Svekon, är syftet med modifiering att bandvagnarna stod inför en nödvändig modernisering. Svekon har lång erfarenhet av projekt för FMV och Försvarsmakten, inklusive utveckling av patrullbåtar och vapenfästen för fordon. – Det handlar om att möta nya krav och förlänga fordonens brukbarhet, förklarar Rikard. Fordonen har tjänstgjort i många år och är viktiga inte bara för militära transporter utan även för civil krishantering. Syftet är att genomföra nödvändiga modifieringar som ökar både driftsäkerhet och funktionalitet. Omfattning och modifierade delar Enligt Rikard Eriksson är det en rad olika system som ses över. Bland annat byts vissa drivlinekomponenter ut, elsystemet ses över och tillförda delar i fordonen kommer att uppfylla moderna krav på elektromagnetisk kompatibilitet (EMC). Tanken är att öka livslängden och minska behovet av akuta reparationer. Löpande flöde En viktig del av upplägget är att arbetet bedrivs som ett löpande flöde där fordon tas in och modifieras för att sedan återlämnas successivt. Målsättningen är att kombinera hög genomströmning med bibehållen kvalitet i varje enskilt steg. Detta eftersom varje fordon utgör ett eget system med historik, slitage och tidigare anpassningar. Projektets grundomfattning uppgår till cirka 800 fordon och det finns dessutom en option på ytterligare vagnar, berättar Rikard Eriksson. Omfattande modifiering av bandvagnar Foto: Martin Neander Uppgraderingen av Försvarsmaktens bandvagnar, bv 206 och bv 208, innebär ett stort projektarbete som präglas av teknisk komplexitet och nära samverkan mellan flera aktörer. Text: Martin Neander. Foto: Svekon (där ej annat anges) Rikard Eriksson En bandvagn tar sig fram nästan överallt, menar artikelförfattaren som gjorde värnplikten som bandvagnsförare Stort jobb att modifiera Försvarsmaktens bandvagnar
TIFF nr 2 / 2026 7 – Det innebär att planering och dimensionering behöver vara långsiktiga både vad gäller bemanning och leverantörskedjor, säger han. Samtidigt ska leveranserna kunna anpassas efter Försvarsmaktens prioriteringar och tillgänglighet på fordon i drift. Effekter på tillgänglighet och operativ förmåga En central frågeställning är hur modifieringen påverkar den operativa tillgängligheten. Målet är att så många bandvagnar som möjligt ska vara i drift under hela processen. Genom ett roterande upplägg kan påverkan på förbandens verksamhet minimeras. Dessutom förväntas den tekniska uppgraderingen leda till färre driftstopp och bättre prestanda. Det är något som i sin tur stärker både militär och civil beredskap. Bandvagnarna används i första hand inom Försvarsmakten, men har även en viktig roll i civilsamhället, exempelvis vid räddningsinsatser i svår terräng. – Vårt fokus ligger på de militära behoven men vi ser också att projektet kan ge positiva effekter för civila aktörer som behöver robusta terrängfordon, förklarar Rikard Eriksson. Detta inkluderar bland annat myndigheter och organisationer som arbetar med katastrofberedskap. EMC, mekanik och tidspress Modifieringen av bandvagnarna innebär flera tekniska utmaningar. Bland annat EMC-kraven är mer omfattande än tidigare och kräver noggranna tester. – Dessutom finns mekaniska utmaningar, exempelvis när det gäller att anpassa nya komponenter till äldre fordon. Tidplanen är stram och kräver att vi arbetar parallellt med utveckling, produktion och verifiering. Flexibilitet och snabb problemlösning är avgörande för att lyckas, berättar Rikard. Verifieringsarbetet blir särskilt krävande när nyare delsystem ska integreras i en äldre plattform, samtidigt som kravnivån successivt har skärpts över tid. I praktiken innebär detta att modifieringen inte enbart handlar om att byta enskilda komponenter utan även om att säkerställa att helheten fungerar utan oönskade bieffekter i fordonets befintliga elmiljö. Hantering av variationer mellan fordon Tester, mätningar och sammanställning av dokumentation behöver genomföras metodiskt. Eventuella avvikelser måste även hanteras snabbt för att inte påverka leveranstakten. – I det sammanhanget blir samordningen mellan teknikutveckling, provning och produktion central eftersom resultat från verifieringen direkt påverkar arbetsinstruktioner och konfigurering i den pågående serieproduktionen, säger Rikard Eriksson. Bandvagnarna har stor betydelse både rent militärt men även för civilsamhället
TIFF nr 2 / 2026 8 Eftersom bandvagnarna är av olika ålder och skick krävs ett produktionsupplägg som hanterar variationer. – Vi har tagit fram standardiserade kit för de vanligaste modifieringarna men måste samtidigt vara beredda på avvikelser, säger Rikard. Det gäller att snabbt kunna identifiera och åtgärda särskilda problem som dyker upp under arbetets gång. En nära dialog mellan verkstad, tekniker och projektledning är därför helt nödvändigt. Samarbete mellan olika aktörer Projektet drivs av Svekon men genomförs i samarbete med flera parter. FMV är beställare och ansvarar för uppföljning medan Försvarsmakten har användarkompetensen. Andra leverantörer bidrar med specialkompetens inom exempelvis elektronik och mekanik. I projektet finns också arbetsgrupper som samlar representanter från samtliga aktörer för att säkerställa gemensamma lösningar och effektivt informationsutbyte. – Försvarsmakten har en nyckelroll när det gäller kravställning och prioriteringar, menar Rikard. Deras insyn och tekniska expertis är avgörande när vi fattar beslut om modifieringar. Att arbeta i tvärfunktionella team har visat sig vara en framgångsfaktor. Inte minst när det gäller att snabbt hantera oförutsedda utmaningar. På frågan om vilka faktorer som är mest avgörande för projektets framgång lyfter Rikard Eriksson fram samarbete och öppenhet. – Vi måste våga utmana invanda arbetssätt och hela tiden ha fokus på slutresultatet, säger han. Att involvera användarna tidigt har varit viktigt liksom att skapa en kultur där förslag och förbättringar snabbt kan omsättas i praktiken. Kreativitet och flexibilitet är nödvändiga egenskaper i ett projekt av den här storleken. Helhetsgrepp avgörande Ett genomgående tema i projektarbetet av att alltid ta helhetsgrepp. – Det räcker inte att bara modifiera fordonen, betonar Rikard Eriksson. Vi ser till att reservdelsförsörjning, teknisk dokumentation och utbildning av personal följer samma takt som övriga leveranser. Målet är att förbanden ska kunna ta emot och använda de uppgraderade bandvagnarna direkt, utan att drabbas av flaskhalsar i logistik eller kunskap. Att integrera dessa delar tidigt i projektet har varit en lärdom från tidigare erfarenheter. I praktiken innebär detta även att införandet måste fungera hela vägen ut i verksamheten. Förutom själva modifieringsarbetet behöver det finnas en tydlig struktur för hur ändringar kommuniceras, hur konfigurationer hålls samman och hur underhållsorganisationen får tillgång till rätt information i rätt tid. I sådana projekt aktualiseras även interna godkännandeprocesser hos mottagaren där fordonen behöver kunna tas i bruk på ett kontrollerat sätt. – Det är viktigt att tekniska underlag, uppdaterade instruktioner och utbildningsinsatser utvecklas parallellt med produktionen. Det gör att återlämnade fordon kan nyttjas utan onödiga ledtider, menar Rikard. Samtidigt skapar en genomtänkt reservdelsplanering bättre förutsättningar för hög tillgänglighet över tid eftersom den minskar risken för att uppgraderade fordon blir stående på grund av väntan på kritiska komponenter eller otydliga underhållsrutiner. Smartare lösningar Ett projekt av den här kalibern innebär vanligtvis olika lärdomar. Enligt Rikard Eriksson får projektet betydelse på flera plan – Det är ett omfattande och komplext arbete men också mycket givande. Vi ser redan nu hur samarbetet mellan olika aktörer har lett till smartare lösningar och starkare tillgänglighet. Förhoppningen är att de modifierade bandvagnarna kommer att göra nytta i många år framöver, både i militära och civila sammanhang. Att hålla ihop helheten, från teknik till utbildning, är en av de viktigaste lärdomarna vi tar med oss, avslutar han. n Att involvera användarna tidigt har varit viktigt liksom att skapa en kultur där förslag och förbättringar snabbt kan omsättas i praktiken” Säger Rikard Eriksson
TIFF nr 2 / 2026 9 är det gällde robotar för attack mot fartyg var det nämligen inte möjligt med inköp utifrån. Intresset för sådana var mycket svalt i USA och NATO, som hade ett massivt övertag i ytstridskrafter och som såg hotet från den sovjetiska flottan framförallt i form av ubåtsattacker och minkrig mot försörjningslederna över Nordatlanten. Sveriges situation i Östersjön var helt annorlunda, med en sovjetisk sjöinvasion som en högst påtaglig möjlighet. Behovet att kunna bekämpa fientliga strids- och landstigningsfartyg var akut. Flygvapnet och Flottan drev därför varsitt projekt för sådana robotar (Robot 304 respektive 315) vidare. Det var framför allt två stora tekniska problem som måste lösas. Det ena var att en attackrobot för sjömål för att undgå tidig upptäckt och bekämpning måste flyga på mycket låg höjd, det andra att konstruera en målsökare som kunde tillförlitligt upptäcka målet på rimligt avstånd och styra roboten mot det, men samtidigt var så liten och lätt att den rymdes i en robot. Båda var mycket krävande med de elektronikkomponenter som fanns 1949 då projektet startade. Själva roboten med verkansdel och motor var faktiskt enklare att åstadkomma. Man började med höjdhållaren. Under 1954 gjordes 83 provskjutningar med Provrobot 304A över Vättern utanför Karlsborg. Robotarna fälldes från en J 29 (Bild 1) och avsikten var att testa radarhöjdmätaren utvecklad av Philips och den pneumatiska tvåaxlade styrautomaten A52 och styrservona utvecklade av Saab. Proven avsåg att verifiera funktionen i tippled, där kravet var att roboten skulle kunna flyga stabilt på en höjd av 10 m. Styrningen i gir led sköttes av ett enkelt mekaniskt programverk. Egentligen hade bara 69 Rb 304A tillverkats av CVA, men provrobotarna var försedda med fallskärm och en del av robotarna kunde bärgas och återanvändas. Nästa steg var målsökaren (Bild 2). Det grundläggande konceptet utvecklades av FOA 3 på uppdrag från KFF (Kungliga Flygförvaltningen) men tillverkningen av målsökaren gjordes av AGA. Utvecklingen började 1951 och 1953 gjordes de första flygproven med målsökaren monterad i en B 3 mot en förankrad reflektor i Vänern, dessa prov fortsattes 1954–55 men då med en Tp 79. 1956 hade utvecklingen kommit så långt att målsökaren kunde överlämnas till AGA för serieproduktion. Det första robotskottet med en seriemässig målsökare skedde 1958. N Robot 04 – ett vapen före sin tid Strax efter andra världskriget startades ett ganska omfattande program för att utveckla svenska robotar. Både marinen och flygvapnet började utveckla ”lufttorpeder” (sjörobotar och attackrobotar skulle vi kalla det idag). Så småningom började man även utveckling av jakt- och luftvärnsrobotar (Rb 321 och 322), men dessa projekt avbröts före serietillverkning och man valde istället att köpa utländska robotar. Allt som allt byggdes ett drygt tiotal olika försöksrobottyper i 300-serien på 1940- och 50-talet, men bara en av dessa Robot 304/04 kom faktiskt i tjänst. Text och foto: Tommy Tyrberg. Bild 1. Den första prototypen av Provrobot 304A hängd under vingen på en J 29 på FC, troligen 1954. Bild 2. En gång det hemligaste av det hemliga. Radarmålsökaren i Robot 04C. Robot 04 – ett vapen före sin tid
TIFF nr 2 / 2026 10 För denna provserie tillverkade CVA en ny robotversion Provrobot 304B som byggdes i 132 exemplar varmed man gjorde 169 provskott (återigen lyckades man tydligen bärga en del robotar i reparabelt skick) (Bild 3). Målsökaren var en enplans aktiv CW-radar på S-bandet. Att målsökaren var aktiv innebar att den fungerade helt självständigt utan signaler utifrån. Målsökaren använde hundkurvelogik, dvs. den höll hela tiden roboten riktad mot målet. Detta är en rätt primitiv styrlogik, de flesta moderna robotar använder istället syftbäringsstyrning som dock är betydligt svårare att implementera, i synnerhet med 50-talselektronik. Skillnaden blir dock liten då målet är mycket långsammare än roboten som i detta fall, då roboten rörde sig typ 20 gånger snabbare än målet. FOA:s projektledare för utvecklingen av målsökaren skrev sedermera sin licentiatavhandling om projektet, en avhandling som hemligstämplades i sin helhet. Det måste ha blivit en tämligen särpräglad disputation. Den i särklass mest avancerade roboten i världen Även verkansdelen om ca 300 kg utvecklades delvis av FOA. Den var ovanlig i så måtto att den var byggd så att huvuddelen av sprängkraften var riktad nedåt. Tanken var att roboten, som var försedd med ett radarzonrör, skulle flyga över målet och att explosionen skulle riktas mot fartygets däck som var mycket svagare skyddat än sidorna. Mot större fartyg där roboten träffade i överbyggnaden eller i skrovet fanns ett anslagständrör med kort fördröjning, men även i dessa fall är nedåtriktad sprängverkan att föredra eftersom de viktigaste målen (maskin och ammunitionsdurkar) finns lågt ner i fartyget. Denna ovanliga konstruktion var ett försök att komma runt en inbyggd svaghet hos robotar relativt torpeder, nämligen att fartyg är mycket sårbarare för hål som släpper in vatten än hål som släpper in luft. Robot 04C kom i förbandstjänst 1961 (Bild 4) och var då, och många år framåt, den i särklass mest avancerade roboten i världen för anfall mot fartygsmål. Tillkomsten av Robot 04 var troligen en huvudanledning till förskjutningen av resurser från marinen till flygvapnet i 1958 års försvarsbeslut. CVA tillverkade en serie om ca 300 stycken. I samband med att roboten kom i tjänst byttes beteckningen ut från 304 till 04. Taktiskt var Robot 04C både svår och enkel att använda. Radarmålsökaren sökte bara inom en rätt smal sektor framför roboten, och roboten måste även fällas inom ett ganska snävt begränsat avstånd från målet, det måste vara inom robotens räckvidd, men ändå så pass långt bort att roboten hann dyka ned till 10 meters höjd och stabilisera sig innan målsökaren tändes. Navigatören i Lansen planet måste alltså Bild 3. Serietillverkning av robotar i bergverkstaden på CVA. Robotarna utmed väggen till höger är Rb 315, ett sjörobotprojekt som avbröts omkring 1957, så troligen är det provrobot 304B som tillverkas. Bild 4. Två robot 04 hängda under en A32A lansen från F7.
TIFF nr 2 / 2026 11 leda förbandet så att målet hamnade inom ett rätt begränsat område på radarskärmen för att ett anfall skulle vara möjligt. Men var detta väl gjort var det enkelt. Man behövde bara fälla robotarna. Robot 04 var en verklig ”fire and forget” robot, kanske den första i Världen. Ingen låsning på eller belysning av målet eller styrsignaler av något slag behövdes, de attackerande planen kunde omedelbart vända till kontrakurs och/eller göra valfria undanmanövrer efter fällningen. I slutet av 1960-talet modifierades robotarna till Robot 04D. Detta var en tämligen liten modifiering. Krutraketmotorerna byttes mot en engelsk typ med längre brinntid, vilket något förbättrade räckvidden, och batterierna i roboten byttes till termobatterier. Sådana är mycket dyra och fungerar bara under några minuter, men ger under denna tid hög effekt. Dessutom är de, i motsats till i princip alla andra batterier, underhållsfria och tål mycket lång lagring, men kan ändå aktiveras på några sekunder. Kort sagt är de idealiska för användning i robotar. Nästa modifiering, till Robot 04E, kom i slutet av 1970-talet och var betydligt större. Roboten skulle nu anpassas till AJ/SH 37 som var ensitsiga men hade en betydligt mer avancerad radar än A 32 (Bild 5). En stor del av apparaterna byttes nu ut, bland annat styrautomaten. Målsökaren byttes till en monopulsradar med hoppfrekvensfunktion, med betydligt bättre upplösning och störfasthet än den tidigare (Bild 6). Den nya målsökaren kunde nu också programmeras så att de robotar som fälldes från ett flygförband sökte upp olika mål i en ”målkaka”. Logiken för detta hölls extremt hemlig, förbanden fick bara veta vilka koder som skulle knappas in i varje robot. Därefter hängde Rb 04 med ända tills den ersattes av Robot 15F 1989. Och en titt på Robot 15 visar tydligt på härstamning från Robot 04. Främre halvan av roboten är praktiskt taget identisk. Ett klassiskt exempel på ”don’t fix it if it ain’t broke”. Till sist en liten anekdot vars sanningshalt jag inte kan gå i god för, men som jag hörde någon gång på 1970-talet. När Robot 04 skulle börja serietillverkas fick plast- och gummiverkstaden på CVM uppdrag att tillverka transportlådor av glasfiberarmerad plast för robotarna. Tyvärr ställde någon de första lådorna på lut mot en vägg innan de hade härdat färdigt med resultat att de blev skeva och fick kasseras. Glasfiberlaminat var något nytt på den tiden, och man upptäckte något som åter blivit högst aktuellt i dessa vindkraftstider, nämligen att det verkligen inte är lätt att bli av med glasfiberlaminat. Efter en serie allt våldsammare, men misslyckade, försök att få sönder lådorna i hanterliga bitar lär de diskret ha blivit nedgrävda någonstans på flygfältet. n Text: Tommy Tyrberg Bild 5. En Robot 04E hängs på en AJ 37 på F6. Teoretiskt kunde en AJ/SH 37 bära tre Rb 04, men då måste X-tanken monteras bort vilket kraftigt minskade räckvidden, så det är osäkert om det någonsin skedde i praktiken. Bild 6. Den nya målsökaren för Robot 04E. Tekniska data: Rb 04C spännvidd 1,94 m, längd 4,45 m, diameter 0,50 m, vikt 600 kg, räckvidd 30 km, fart: hög underljudsfart, motor KR 16C krutraketmotor, dragkraft 235 kp under 43 sekunder. Rb 04D spännvidd 1,94 m, längd 4,45 m, diameter 0,50 m, vikt 625 kg, fart: hög underljudsfart, motor KR 16D2 krutraketmotor, dragkraft 195 kp under 66 sekunder.
TIFF nr 2 / 2026 12 Anna Drotz tillträdde som chef för Flygvapenmuseum för drygt ett år sedan. Själva kärnan i jobbet känner hon igen från tidigare roller i energibranschen, IT och offentlig sektor: att leda människor och verksamhet mot gemensamma mål. Skillnaden ligger i kombinationen av teknisk spets, bevarandeansvar och publik förmedling som ska rymmas under samma tak. – Vissa delar är väldigt likt för mitt jobb är ju att leda en organisation och människor mot gemensamma mål och det är lite branschneutralt, säger Anna. I vardagen möts flygteknik och hantverk med samlingsarbete, klimatkrav och pedagogik för skolor och besökare. För Anna Drotz handlar uppdraget om att både bevara och göra historien begriplig genom utställningar som sätter föremålen i ett sammanhang. – Det är inte bara ett vrak av en DC-3 som har tagits upp som är häftigt att se utan att man faktiskt när man kommer ner i källaren går in i känslan och förstår och får en upplevelse. Hennes erfarenhet av verksamhetsutveckling och strategisk styrning använder hon för att skapa tydliga arbetssätt och minska sårbarhet när nyckelpersoner byts ut eller projekt växlar. Uppväxten i Malmslätt Det finns också en personlig koppling. Anna Drotz är uppvuxen i Malmslätt där flyget alltid varit närvarande och hon beskriver hur intresset följt med in i vuxenlivet. Det passar museets breda uppdrag: att vara militärflyghistoriskt museum och samtidigt väcka teknikintresse hos barn och unga. – Jag har levt i symbios med den Flygvapenmuseum växlar upp med jubileumsår Flygvapenmuseum i Linköping firar Flygvapnet 100 år med en ny utställning, jubileumsbok och ett utökat program. Samtidigt ska museet hitta sin roll i den nya myndigheten Statens museer för maritim-, transport- och försvarshistoria (SMMTF), uppdatera berättelsen om kalla kriget och planera för hur både människor och modernare flyghistoria ska få större plats i utställningarna. Text & foto: Martin Neander Anna Drotz, Flygvapenmuseum, flygets utveckling blir fort till historia Ett flygvapenmuseum i ständig förändring
TIFF nr 2 / 2026 13 bilden och det är väl först nu jag har reflekterat över att det är en så naturlig del av mitt flygintresse, förklarar hon. En tydlig skillnad mot många tidigare arbetsplatser hon varit på är samarbetet med volontärer. Museet har omkring 30 anställda och runt 70 volontärer som bland annat arbetar med restaurering och fungerar som museivärdar, ofta med egen erfarenhet från flygverksamhet eller industri. – Här på museet ser man vikten av våra volontärer och den styrka som finns i att kombinera våra anställdas kompetensområden med volontärernas djupa egenupplevda ämneskunskap, säger Anna. Ny myndighet ger bredd men kräver omställning En annan stor förändring är att Flygvapenmuseum sedan årsskiftet 2025/2026 ingår i SMMTF. Den nya myndigheten samlar sju museer och ger gemensamma stödfunktioner för utställningar, samlingar och forskning. Enligt Anna Drotz innebär det mer kompetens och mindre personberoende. – Vi har fått en bredare kompetens och tillgång till mer expertfunktioner, säger hon. Vi har också blivit mindre personberoende eftersom de experter som finns här har kollegor på andra ställen i landet. Att armé, marin och flyg nu finns i samma myndighet kan på sikt göra det enklare att berätta om gemensamma skeenden och använda samlingar, arkiv och bibliotek mer samlat. Men omställningen är också omfattande. Att gå från en mindre myndighet till en organisation med omkring 500 medarbetare kräver nya arbetssätt och tydliga prioriteringar när flera stora projekt pågår samtidigt. – Det kräver att arbetssätt synkas och att roller och ansvar blir tydliga. I början har mycket kraft gått åt till praktiska frågor. En annan utmaning är att en myndighet med flera museer behöver prioritera när stora projekt pågår parallellt, både av ekonomiska skäl och för att specialistkompetenser inte räcker till överallt samtidigt, menar Anna. Jubileumsåret präglar program Jubileet för Flygvapnets 100 år präglar museets verksamhet under 2026. Programmet fylls med föreläsningar och aktiviteter och museet tar fram en jubileumsbok tillsammans med två vänföreningar med planerat boksläpp den 4 juli. – Det är vårt stora tema för året och det präglar all vår verksamhet, säger Anna. En ny tillfällig utställning, Motorer – Flygvapnets drivkraft i 100 år, invigs den 1 juli. Senare under året planeras en jubileumshelg den 26 - 27 september och museet deltar även Entrén Saab 39 Gripen i förgrunden och Saab 37 Viggen bakom den Flygplan från flygets tidiga historia under första delen av 1900-talet Museet visar även på inredningar från olika tidsepoker för att ge en helhetskänsla. Här är 1950-talet representerat
TIFF nr 2 / 2026 14 i Flygvapnets flygdagar i Malmslätt den 22 augusti då det håller öppet med aktiviteter och fri entré. Att bygga en utställning När museet tar fram nya utställningar handlar det ofta om ungefär ett års arbete från planering till färdig produktion. Basutställningar kan stå i decennier medan tillfälliga satsningar byts ut efter några år. I faktagranskning och referensarbete spelar vänföreningar och volontärer en viktig roll medan Saab främst bidrar som sponsor till barn- och ungdomsinriktad verksamhet. – I det konkreta utställningsarbetet sker inte samarbetet med Saab och Försvarsmakten på det sätt som många kanske föreställer sig. Saab bidrar ekonomiskt som sponsor, framför allt till verksamhet som riktar sig till barn och unga och ibland kan de medlen användas i delar av ett utställningsprojekt, berättar Anna. Försvarsmakten har samtidigt en central roll som avlämnare när flygsystem och utrustning avvecklas. När det gäller innehåll och faktagranskning är museets vänföreningar en mer direkt del av processen. Museet använder också externa utställningsföretag när man vill få in nya perspektiv eller kompletterande kompetens. Kalla kriget ska uppdateras Nästa större innehållsfråga är att uppdatera utställningen om Sverige under kalla kriget som upptar en stor del av hall tre. Den är omkring 15 år gammal och behöver enligt Anna Drotz både ny form och en mer relevant avslutning som knyter an till tiden efter 1990-talet. Eftersom flygets historia är relativt kort blir gränsen mellan nutid och historia ibland svår. Museet behöver därför dokumentera händelser medan de pågår och samla in mer än själva flygplanen: utbildningsmaterial, verktyg och berättelser från dem som arbetat med systemen. På sikt behöver också senare teman som Nato, drönare och internationella insatser rymmas i berättelsen. – Ett flygsystem som pensionerades 2024, är det historia eller inte? För oss skapas det historia varje dag och vi måste vara med i allt som händer för att kunna berätta om det längre fram, förklarar hon. Mer människor i berättelsen Framåt vill Anna Drotz se mer av människorna i utställningarna. Föremålen är väl dokumenterade men personporträtt, vittnesmål och händelseberättelser behöver ta större plats. Inte minst när kalla krigetavsnittet görs om. Hon pekar på DC-3-utställningen som exempel på hur miljö och berättelser kan göra historien mer tillgänglig. – Man kommer ner och det är mörkt och det är ljud av att vara under vatten. Man får leva sig in i personerna i besättningen och deras familjer och det där måste vi på motsvarande sätt få in i resten av våra utställningar också. Ett annat spår är lokalerna. Museet utreder en utbyggnad som På golvet syns ett amfibieplan som är likadant som det (Tp 47) som förekom i ”Catalinaaffären” från 1952. Uppe till vänster skymtar en sovjetisk MIG-15, samma modell som först sköt ner Tp 79 (DC-3) och sedan Tp 47 (Consolidated PBY Catalina) I förgrunden Helikopter 4 (Boeing Vertol 107/KV-407). I bakgrunden HKP 3C (Agusta Bell 204B) Anna Drotz framför en Saab 29 Tunnan (”flygande tunnan”) Modell av DC 3:an, Tp 79001
TIFF nr 2 / 2026 15 kan ge bättre bevarandemiljö för flygplan som i dag står utomhus och samtidigt skapa plats för modernare historia. I förstudien ingår att kunna bygga in spaningsflygplanet Caravelle som idag pryder framsidan av museet. Tidigast omkring 2030 kan en ny hall stå klar och finansieringen är en nyckelfråga. Stanna till i Linköping För den som passerar Linköping i sommar är jubileumsåret en tydlig anledning att stanna till, men Anna Drotz lyfter främst bredden i uppdraget. Utställningarna spänner från pionjärtid till kalla kriget och DC-3- upplevelsen, samtidigt som museet har inslag som riktar sig särskilt till barn och unga. – Det gäller oavsett om man är en barnfamilj eller en specialintresserad. Det är den svåra balansen annars, menar hon. Museet har omkring 120 000 betalande besökare per år och samlingarna omfattar runt 60 000 föremål. Ett öppet fackbibliotek kompletterar utställningarna och på området finns även konferensverksamhet. För den som vill prova tekniken praktiskt finns simulatorverksamhet kopplad till flygutbildning. Efter jubileumsåret väntar arbetet med att få den nya myndighetsstrukturen att sätta sig, uppdatera kalla kriget-berättelsen och ge större utrymme åt människorna bakom flygplanen. Detta samtidigt som museet planerar för hur den moderna historien ska kunna visas och bevaras. n Vraket av 79001 Hugin (DC-3). Nedskjutet över Östersjön av Sovjetunionen 1952 under ett signalspaningsuppdrag. Vrakdelarna kom till Flygvapenmuseum 2009 Damstrumpa hopknuten i ena ändan, bars av signalist Blad som en lyckobringare – checklista till höger Vraket identifieras med undervattenskamera Misstänkta sonareko
TIFF nr 2 / 2026 16 Historiskt har man köpt in delar av den svenska uniformen som separata plagg, en jacka här, ett underställ där och ibland har det till och med funnits flera av en typ av plagg. Målsättningen denna gång var att dels skapa kläder som fungerade för flera scenarion och uppdrag beroende på det klimat man ska verka i, dels att skapa något gemensamt både som uniform och internationellt. Systemet är gemensamt för Sverige, Norge, Danmark och Finland. Detta ska också medföra lättare hantering och orderingång. Utvecklingen av systemet har skett i industrin, där ett antal företag har gått samman för att skapa plagg som kompletterar och förstärker varandra. Något som är ganska unikt idag. Företag så som Aclima, Layers, Gore-Tex, Siamidis och Woolpower har varit med i projektet och använt sina teknologier för att skapa ett system där delarna kompletterar varandra. Lager på lager-principen Uniformen är tänkt att användas som ett lager-på-lager-system som man anpassar efter klimat och aktivitet. Lager 0 är lagret med underkläder. För männen är detta boxer briefs och för kvinnorna boxers och en sporttopp. Underkläderna är gjorda av ull vilket är ett material som andas och som inte sprider lukt. Ull används genom stora delar av systemet just på grund av dess egenskaper. Lager 1A är även detta gjort av ull och är ett nät av ull, i form av långkalsonger och en nättröja. Detta lager i sig självt verkar svalkande men när det kombineras med lager 1B verkar det i stället isolerande. Lager 1B är också gjort i ull, ett material som heter ull-frotté. Även detta är ett lager i form av långkalsonger och en långärmad tröja. Ull-frottén har som öglor på insidan av kläderna och fångar mer luft mellan huden och kläderna vilket gör att det då verkar isolerande och värmer. Lager 2A och 2B är första ytterlagret och består av byxor och jacka. Skillnaden är att 2A är ett ytterlager för europeiska klimat och 2B är ett ytterlager för tropiska och djungelklimat. Under resan till Östersund fick vi enbart prova Lager 2A, ytterlagret för europeiska klimat. Detta lager är slitstarkt och vattenavvärjande. Det är även brandsäkert. Lager 3A och 3B är lager som är vindtäta och vattentäta. Det är också det lagret som används som täckjacka och täckbyxor och är väldigt isolerande. Det är dessutom lätt och smidigt att vika ihop för att man lätt ska kunna packa ner det i en väska när man inte använder det. Lager 4 är ett vattentätt lager för regn. Detta fick vi inte prova under resan. Inte heller lager 5 som är det vita vinterkamouflage-lagret. Uniformssystemet har ingen handbok för hur man ska klä sig i olika situationer, utan den ska anpassas efter individen. Är personen i fråga varm eller kall av sig? Vilken typ av uppdrag ska individen utföra? Är man stillasittande eller är man i rörelse? Detta sätter rätt höga krav på att individen förstår hur de olika Nordic Combat Uniform – ett systemtänk från industrin Vi får snart in ett helt nytt uniformssystem till svenska försvaret. Även Norge, Danmark och Finland inför samma system. Det faktum att flera länder har samma system är nytt men även att man köper ett system i sin helhet är något nytt.TIFF sände ut en reporter för att testa detta nya system i verkliga vinterförhållanden. Text och foto: Moa Nyström Lagren i Nordic Combat uniform Europeisk konfiguration Europeisk konfiguration med ett femte lager mot kyla Öken- och djungelkonfiguration Nordic Combat Uniform – ett systemtänk från industrin
TIFF nr 2 / 2026 17 lagren fungerar och hur de fungerar i kombination med varandra. Test i vintermiljö Aktiviteterna under resan var en möjlighet för oss som medverkade att testa uniformssystemet i verkliga förhållanden för att förstå filosofin, utvecklingen och användbarheten bakom. Resan tog oss till Östersund och Bydalen med i snitt -15°C och för det mesta skinande sol. Detta och den stora mängden snö gjorde att vi fick en god möjlighet att testa uniformen i dess styrkor och begränsningar. Under dagarna fick vi råd om hur vi skulle klä oss för de olika aktiviteterna men man var alltid fri att själv anpassa efter egna behov. Jag valde att följa rekommendationen och det fungerade ganska bra. Sen fick man ta av och lägga till lager när det krävdes men det var smidigt och var lätt att lägga ner i ryggsäcken utan att det tog för mycket plats. Efter en aktivitet där man blivit varm gick det sedan fort att ventilera ut värmen genom att ta av ett lager. Något som jag även uppskattade var att det var dragkedja på utsidan av båda benen på lager 3A så man kunde lätt öppna upp på benen utan att behöva ta av hela täckbyxan om man var mitt i en aktivitet. Under första dagen fick vi prova på skidskytte och även om undertecknad inte var något vidare bra på just detta fick man en chans att på ytterligare ett sätt testa funktionaliteten av uniformen. Även om man låg på den kalla marken blev man inte kall – mer än om händerna som behövde vara fria för att kunna skjuta. Trots de många lager kläder man hade på sig var det inga problem att kunna ta sig upp och ner från marken vilket är fördelaktigt för ett sådant system. Under andra dagen åkte vi ut på fjället. Resan på snöskoter tog ca en timme och lager 1A, 1B, 2A samt 3A var mer än tillräckligt för att hålla värmen. Mot slutet blev det kallt om tår och fingrar men det åtgärdades enkelt av att vicka på tår och fingrar. Under dagen skiftade aktiviteterna mellan ett aktivt pass (promenad med snöskor) och ett statiskt pass (isfiske). Detta gjorde att vi fick en tydlig bild av hur uniformen var tänkt att användas. Under snöskopromenaden fick jag ganska snabbt skala av jackan på lager 3A och dra upp dragkedjan på byxorna för att få in luft. Så trots kylan kunde man klara sig i underställ och en tunnare jacka och byxor, detta tack vare effektiviteten i baslagren. Även när man hann bli svettig innan man tog av sig det yttersta lagret blev man inte kall senare eftersom fukten snabbt försvann från kroppen och ventilerades utåt. När snöskopromenaden sedan var över tog det inte lång tid innan man behövde addera lagren man tagit av tidigare. Men så var man varm igen på nolltid. Ett system för flera klimat Dagarna utanför Östersund gav en bra bild av det nya systemet och dess mångsidighet. Möjligheten att kunna använda systemet i nästan alla klimat är en styrka. Samtidigt är den kanske självklar med tanke på hur försvarets arbete har utvecklats under de senaste åren, med tanke på internationella uppdrag och inte enbart inhemska. Att kunna använda samma system vare sig man är i nordligaste Sverige eller i öknen är en styrka inte bara för användaren utan även för hela logistikkedjan. n Ute på fjället med fortskaffningsmedlet snöskoter Mot slutet av första dagen där vi fick gå en kortare promenad med snöskor
RkJQdWJsaXNoZXIy NDg2ODU=