TIFF nr 2 / 2026 11 leda förbandet så att målet hamnade inom ett rätt begränsat område på radarskärmen för att ett anfall skulle vara möjligt. Men var detta väl gjort var det enkelt. Man behövde bara fälla robotarna. Robot 04 var en verklig ”fire and forget” robot, kanske den första i Världen. Ingen låsning på eller belysning av målet eller styrsignaler av något slag behövdes, de attackerande planen kunde omedelbart vända till kontrakurs och/eller göra valfria undanmanövrer efter fällningen. I slutet av 1960-talet modifierades robotarna till Robot 04D. Detta var en tämligen liten modifiering. Krutraketmotorerna byttes mot en engelsk typ med längre brinntid, vilket något förbättrade räckvidden, och batterierna i roboten byttes till termobatterier. Sådana är mycket dyra och fungerar bara under några minuter, men ger under denna tid hög effekt. Dessutom är de, i motsats till i princip alla andra batterier, underhållsfria och tål mycket lång lagring, men kan ändå aktiveras på några sekunder. Kort sagt är de idealiska för användning i robotar. Nästa modifiering, till Robot 04E, kom i slutet av 1970-talet och var betydligt större. Roboten skulle nu anpassas till AJ/SH 37 som var ensitsiga men hade en betydligt mer avancerad radar än A 32 (Bild 5). En stor del av apparaterna byttes nu ut, bland annat styrautomaten. Målsökaren byttes till en monopulsradar med hoppfrekvensfunktion, med betydligt bättre upplösning och störfasthet än den tidigare (Bild 6). Den nya målsökaren kunde nu också programmeras så att de robotar som fälldes från ett flygförband sökte upp olika mål i en ”målkaka”. Logiken för detta hölls extremt hemlig, förbanden fick bara veta vilka koder som skulle knappas in i varje robot. Därefter hängde Rb 04 med ända tills den ersattes av Robot 15F 1989. Och en titt på Robot 15 visar tydligt på härstamning från Robot 04. Främre halvan av roboten är praktiskt taget identisk. Ett klassiskt exempel på ”don’t fix it if it ain’t broke”. Till sist en liten anekdot vars sanningshalt jag inte kan gå i god för, men som jag hörde någon gång på 1970-talet. När Robot 04 skulle börja serietillverkas fick plast- och gummiverkstaden på CVM uppdrag att tillverka transportlådor av glasfiberarmerad plast för robotarna. Tyvärr ställde någon de första lådorna på lut mot en vägg innan de hade härdat färdigt med resultat att de blev skeva och fick kasseras. Glasfiberlaminat var något nytt på den tiden, och man upptäckte något som åter blivit högst aktuellt i dessa vindkraftstider, nämligen att det verkligen inte är lätt att bli av med glasfiberlaminat. Efter en serie allt våldsammare, men misslyckade, försök att få sönder lådorna i hanterliga bitar lär de diskret ha blivit nedgrävda någonstans på flygfältet. n Text: Tommy Tyrberg Bild 5. En Robot 04E hängs på en AJ 37 på F6. Teoretiskt kunde en AJ/SH 37 bära tre Rb 04, men då måste X-tanken monteras bort vilket kraftigt minskade räckvidden, så det är osäkert om det någonsin skedde i praktiken. Bild 6. Den nya målsökaren för Robot 04E. Tekniska data: Rb 04C spännvidd 1,94 m, längd 4,45 m, diameter 0,50 m, vikt 600 kg, räckvidd 30 km, fart: hög underljudsfart, motor KR 16C krutraketmotor, dragkraft 235 kp under 43 sekunder. Rb 04D spännvidd 1,94 m, längd 4,45 m, diameter 0,50 m, vikt 625 kg, fart: hög underljudsfart, motor KR 16D2 krutraketmotor, dragkraft 195 kp under 66 sekunder.
RkJQdWJsaXNoZXIy NDg2ODU=