Tryggare vardag

Tryggare vardag Fallprevention & livskvalitet med trygga fall och Hikari Ett program för seniorer och personer med ökad fallrisk

Tryggare vardag

Tryggare vardag Ett program för seniorer och personer med ökad fallrisk med Trygga fall och Hikari Fallprevention och livskvalitet

”Tryggare vardag” är utgiven av KFUM Ystad i samverkan med Hikari-nätverket. Projektet har finansierats med medel ur Allmänna arvsfonden. Text: T. Brilje, C. Falk Bild: C. Falk Textbearbetning: M. Melin, info@melinsord.se Formgivning: Urban Animal Design Studio Tryck: Exakta Print, Malmö. Första upplagan, 2024 ISBN: 978-91-531-1284-6 Projektledning: T. Brilje, S. Persson Mer information: www.tryggarevardag.com www.tryggafall.com www.joinHikari.com Samverkansapp: Join Hikari – finns att ladda ner på Appstore och Google Playbutik Instagram: tryggare_vardag, trygga_fall Facebook: Tryggare Vardag, Trygga Fall Tryggare vardag och Trygga fall är varumärken för respektive program.

”Det går inte att ta miste på det förtroende som deltagarna visat för ledarna vilket såklart är viktigt för att få dem att kasta sig ut i olika övningar. Ledarnas engagemang och sättet de interagerar med deltagarna är avgörande. Kunskapen om de här människorna och om hur man kan göra skillnad i deras liv måste vara kärnan i ledarskapet. Man blir stolt över att vara projektägare till ett så viktigt projekt” – Styrelsen KFUM Ystad

”Första gången fick jag en aha-upplevelse” ”Tack vare att jag kunde krypa ihop så skadade jag inte huvudet” ”Jag använder Hikariskalan dagligen. Vilken medvetenhetshöjare!” ”Jag är mer harmonisk, stressar mindre, förstår mig själv bättre, är gladare, piggare, tryggare. Mitt välmående har växt otroligt mycket. Stort tack!”

Förord Öppen inbjudan 1. Om projektet Tryggare vardag 2. Det kändes som att livet tog slut 3. Fallolyckor och förebyggande insatser 4. Jag kunde falla för att jag inte lyfte upp benet tillräckligt 5. Armarna hängde som två korvar 6. Man ska se personen bakom sjukdomen 7. Fallteknik räddar liv 8. Alla reste sig upp och applåderade 9. Jag är inte lika rädd för att falla längre Innehåll 10 12 14 26 34 44 49 59 68 76 86

10. Jag har blivit starkare 11. Man behöver tid att acceptera 12. Hikari – medveten tillvaro 13. Tillsammans skapar vi en familjekänsla 14. Befrielse att kunna känna att jag bidrar med något positivt 15. Alla behöver lära sig fallteknik 16. Som att vara på en startbana för att upptäcka nya möjligheter 17. Samverkan 18. Kom igång – Tryggare vardag och Trygga fall 19. Övningsbanken Övningar för Tryggare vardag Övningar för Trygga fall Källor och lästips 92 98 106 114 124 130 138 146 154 168 186 352 398

10 Förord I den här boken finns ett urval berättelser, erfarenheter och övningar från över 300 personer som deltagit i projektet Tryggare vardag under åren 2021 – 2024. I boken presenteras ett program med metoder för en tryggare vardag, där fokus ligger på att förhindra fallolyckor, och metoder för trygga fall, där fokus ligger på att falla med en teknik som minskar risken för svåra skador. Vi hoppas kunna inspirera dig att dra nytta av projektets erfarenheter, göra övningarna och, ifall du känner dig manad, utbilda dig till ledare för att sprida metodiken vidare. Vi är övertygade om att projektets erfarenheter har potential att minska antalet fallskador och rädda liv. Ambitionen är att sprida projekterfarenheterna och våra metoder på bred front och vi har högt ställda mål. Vi anser att seniorer och andra med ökad risk för fallolyckor förtjänar en nollvision.

11 Ystad/Malmö maj 2024 Frida Berg Ordförande KFUM Ystad Thomas Brilje & Shalini Persson Projektledare Ingen ska behöva dö eller skadas allvarligt till följd av fallolyckor i Sverige. Ett stort tack riktas till alla projektets deltagare, ledare och styrgrupp, samt till vår expertgrupp som består av fysioterapeuter, arbetsterapeuter, läkare, kampsportare, målgruppsexperter och Hikari-instruktörer. Tack också till våra partnerorganisationer för ett fantastiskt roligt och spännande samarbete samt till Allmänna arvsfonden för ett generöst stöd till projektet. Ladda gärna ner Hikari-nätverkets samverkansapp Join Hikari. I appen finns övningar och information om Tryggare vardag samt beskrivningar av metoder, program och aktiviteter. Se också www.tryggarevardag.com och www.tryggafall.com för mer information, filmer och bilder.

12 Öppen inbjudan till samarbete för en säkrare framtid Till: Regioner och kommuner Hälso- och sjukvården Vårdgivare Äldreboenden Fysioterapeuter och arbetsterapeuter Aktivitetsledare Andra intresserade Med ökad medvetenhet om vikten av förebyggande arbete, inom sjukvård och i samhället, ser vi en spännande väg framåt för att minska fallolyckor bland äldre. Våra personliga erfarenheter inom projektet Tryggare vardag visar att integrering av fallteknik som standard i vården inte bara skulle spara pengar utan också markant förbättra livskvaliteten för många seniorer. Vi som målgrupp – seniorer och personer med Parkinsons sjukdom – har tillsammans med ledare utvecklat grundläggande falltekniker som stärker personlig säkerhet genom att förbättra reflexer som skyddar kroppen vid fall. Denna kunskap minskar

13 inte enbart rädsla och osäkerhet, utan den lägger även en stabil grund för äldre att hantera fall på ett skademinimerande sätt. Potentialen för sjukvård och andra samhällsaktörer att dra nytta av dessa metoder är enorm. Vårt mål är att sjukvårdspersonal och andra utbildas i dessa tekniker och att fallprevention med ökat fokus på fallteknik blir en integrerad del av allmänna hälsokampanjer. Denna inbjudan är en uppmaning till hälso- och sjukvården att utöver att erbjuda reaktiv vård för de som redan har fallit även arbeta proaktivt för att förebygga fall med ett helhetstänk. Tillsammans kan vi bygga en stark kultur av fallprevention som börjar med gedigen utbildning i falltekniker. Vi är ett levande bevis på att vår metodik fungerar, och vår önskan är att alla ska få möjlighet att dra nytta av våra erfarenheter. Tillsammans kan vi skapa en framtid där varje steg, bokstavligen och bildligt, tas med förtroende och säkerhet. Vi ser fram emot att samarbeta med er för att göra denna vision till verklighet. Projektdeltagare i Tryggare vardag Kontakta oss gärna på: info@tryggarevardag.com www.tryggarevardag.com Projektledare Thomas Brilje 0707-285662

14

Om projektet Tryggare vardag Thomas Brilje & Shalini Persson Projektledare 1

16 Tryggare vardag™ och Trygga fall™ är speciellt utformade träningsprogram för seniorer, med målinriktade övningar som fokuserar på fallteknik och andra träningsformer för att minska fallrisker och reducera fallskador. Programmet inkluderar övningar för styrka, balans och koordination. Även andnings- och trygghetsträning är en del av programmet. Projektdeltagare har rapporterat ökat självförtroende och förbättrad livskvalitet som resultat av dessa övningar, som kan utföras i aktivitetsgrupper eller hemma, enskilt eller tillsammans med närstående. Dessutom har övningarna spelat en betydande roll i att rädda flertal av dem från potentiella skallskador och andra skador. Idén om en tryggare vardag växte fram Thomas Brilje, en av projektledarna, har länge varit aktiv inom KFUM och arbetat med att utveckla metoder inom flera områden. Gemensamt i dessa projekt har varit önskan om att hitta vägar att skapa större välmående i livet, särskilt för grupper som har svårigheter av olika slag. Med tiden har metodiken Hikari utvecklats, med övningar som främjar balans och medvetenhet både i kroppen och mentalt. Hikari-filosofin har sedan använts och utvecklats genom en rad olika projekt. Föregångaren till Tryggare vardag var projektet LIV – Lugnt inre välmående, som fokuserade på att minska hjärntrötthet för stroke- och Parkinsondrabbade. Thomas berättar att det under LIV-projektet framkom ett tydligt behov att kunna hantera fall på ett säkert sätt. En av våra deltagare, Christer Eker, tidigare överläkare, som ofta föll under träningspassen, framförde önskemålet att lära sig falla korrekt, något som även andra i gruppen visade intresse för.

17 – Vi började läsa mer om hur ofta äldre människor trillar och vilka konsekvenser det får, både för den enskilde och dennes familj, samt för samhället, särskilt inom vård- och omsorgsapparaten. Det visade sig att många ständigt är rädda för att falla, en rädsla som genomsyrar vardagen, säger Thomas. Genom att aktivt lyssna på målgruppens önskemål och behov växte projektet Tryggare vardag fram, från en idé till en verklig lösning på ett stort samhällsproblem. Utökad målgrupp Initialt riktade sig projektet till personer med Parkinsons sjukdom och deras närstående. Men eftersom projektet blev så givande beslutade man att utöka målgruppen till att omfatta den breda gruppen seniorer, personer som är 65 år eller äldre. ”Detta behöver alla i samhället - allas liv och väl är viktigt” – Parkinsondeltagarna – Det var fascinerande och givande att se hur idén om en tryggare vardag förverkligades genom ett inkluderande engagemang och samarbete, säger Thomas. Projektledaren och kommunikationsexperten Shalini Persson har följt Tryggare vardag sedan starten genom sitt engagemang i Hikari Ystad. Hon var från början närvarande vid flera träningspass av ren nyfikenhet, men när hon såg de imponerande resultaten inom projektet blev hennes övertygelse om dess betydelse ännu starkare. – När jag blev tillfrågad att engagera mig i projektet var det en självklarhet för mig att delta. Jag tog mig tid att noggrant granska forskning och rapporter om fallolyckor.

18 När jag såg statistiken blev jag chockad över omfattningen av problemet, säger hon. Utveckling av metoder Tryggare vardag har haft som grundsyfte att stärka seniorers självständighet och livskvalitet med fokus på fallprevention och fallteknik. Samtidigt har social isolering kunnat motverkas genom att deltagarna aktivt varit med i att utveckla metoderna inom projektet. Ungefär 300 personer har medverkat aktivt i Tryggare vardags utvecklingsarbete. Deltagarna har varit seniorer (65+) och personer med Parkinsons sjukdom. Ledarna inom projektet har hämtats från områden som kampsport, fysioterapi, arbetsterapi och medicin. Shalini menar att en avgörande faktor för projektets framgång har varit tillgången till specialkompetens. – När jag observerar yrkesverksamma som arbetar med äldre, som fysioterapeuter till exempel, märker jag att deras huvudsakliga fokus ligger på fallprevention. Å andra sidan, när vi pratar om fallteknik, ser jag att expertisen oftast finns bland tränare och ledare inom kampsport. Ledare från olika professioner kunde inom projektet utveckla och anpassa övningar för såväl fallprevention som fallteknik, metoder som sedan kontinuerligt utvecklades i samarbete med deltagarna och deras närstående. Det är viktigt att komma ihåg att personer som drabbas av fallolyckor vanligtvis inte faller på mjuka underlag, som i en judo- eller kampsportlokal. Istället inträffar de i vardagliga miljöer, både inomhus och utomhus, där

19 underlaget ofta är hårt och risken för allvarliga skador är hög. Därför har projektet utformat falltekniker som är praktiskt användbara och effektiva även i vardagsmiljöer. Inom projektet har man också använt metoder för ökad kroppsmedvetenhet och inre balans, metoder som utvecklats av Hikari-nätverket. Utvalda Hikari-övningar för att främja en medveten närvaro och välbefinnande är en central del av Tryggare vardag, där varje pass börjar och avslutas med avslappnings- och andningstekniker. Över 500 olika övningar och tekniker har testats och utvärderats inom ramen för projektet, där deltagarna gett direkt feedback om vad som fungerar bäst för dem. De tekniker och övningar som visat sig vara mest effektiva har integrerats i projektets övningsbank. Thomas hänvisar till övningsbanken som en viktig resurs. – Det är beprövade övningar och tekniker som funkar. Metoderna utvecklades och valdes genom en omfattande process av upprepade träningstillfällen, återkoppling från deltagarna samt samarbete med aktivitetsledare, metodutvecklare och expertgrupp, förklarar han. Markanta förbättringar Tryggare vardag har haft som syfte att öka egenmakten och förbättra livskvaliteten hos seniorerna samt bidra med kunskap och praktiska verktyg för att minimera risken för fall och reducera skador när fall väl sker. Under projekttiden har Tryggare vardag erbjudit aktivitetspass en gång i veckan i flera städer i Skåne samt i Visby och Stockholm. Även digitala alternativ har funnits tillgängliga för dem som inte kunnat delta fysiskt. Totalt har det blivit över 800 träningspass inom ramen för projektet.

20 Under passen har deltagarna fått träna styrka, koordination och balans för att öka chansen att bibehålla eller stärka de förmågor som redan finns. Deltagarna har också utbildats i anpassade falltekniker och övningar för att minska risken för skador. Övningarna bidrar också till att deltagarna får ökad självkänsla och självförtroende, de vågar tro på sig själva mer. Resultaten av träningspassen blev överraskande bra. Deltagarna märkte av fysiska förbättringar som balans och rörlighet men också markanta förbättringar i livskvalitet och socialt engagemang. Sparar resurser och främjar trygghet Projektet har upptäckt viktiga delar av fallproblematiken som kanske inte uppmärksammats fullt ut tidigare. Även om det görs stora ansträngningar för att förhindra fall genom balansträning och andra rörelseaktiviteter finns det en brist på åtgärder som fokuserar på fallteknik. Det här problemet är särskilt viktigt för äldre och personer med fysiska utmaningar. Shalini förklarar att varje fall som kan förhindras eller mildras innebär en besparing av resurser inom hälso- och sjukvården samt samhället i stort. Men det handlar också om de personliga fördelarna för varje individ, som kanske är ännu viktigare. Genom att investera i fallpreventionsprogram och inkludera fallteknik som en central del främjar man ett mer aktivt och självständigt liv för äldre medlemmar i samhället. – Projektet bryter en ond cirkel genom att minska rädslan och stärka självförtroendet. Det öppnar upp möjligheter för ökad social interaktion, större frihet att röra sig utomhus och en känsla av delaktighet som motverkar ofrivillig ensamhet. Rädslan för att falla och rädslan för att vara ensam är nära sammankopplade, och ju mer man

21

22 isolerar sig hemma desto fler funktioner förlorar man, säger Shalini. Fallteknik som livräddande insats Shalini berättar att flera deltagare har delat med sig av berättelser om hur Tryggare vardags fallmetoder inte bara har förbättrat deras livskvalitet utan också bokstavligen räddat deras liv. – En av våra deltagare berättade om en erfarenhet av en allvarlig fallolycka. Trots att skadorna var betydande kände personen att situationen kunde ha varit ödesdiger om hen inte hade använt de tekniker som hen lärt sig genom projektet, säger Shalini. En annan deltagare, som tidigare hade fallit flera gånger, berättade att många blev förvånade när hen numera kunde resa sig upp efter ett fall. Deltagaren hade stor nytta av fallteknikerna och metoderna för att komma upp igen. Berättelserna visar både på den praktiska nyttan och effektiviteten av de inlärda teknikerna och på den djupt positiva inverkan de har haft på deltagarnas självförtroende och självständighet. – Att lära sig hur man tar sig upp är också viktigt eftersom det minskar rädslan för att falla när man är ensam, och rädslan för att inte kunna resa sig upp igen, menar Shalini. Starkt engagemang för fallprevention och välbefinnande hos äldre Shalini säger att det mest givande med projektet har varit att prata med alla som är involverade, som Parkinson- och seniorföreningarna, deltagarna och ledarna. En gemensam nämnare i dessa samtal är det brinnande engagemanget

23 för såväl fallprevention som seniorers välbefinnande i allmänhet. – Projektet har väckt intresse, igenkänning och förtroende och det har i sig varit en nyckel till projektets framsteg och utveckling, säger Shalini. – Många jag är i kontakt med är själva seniorer och har en verklig förståelse för rädslan att falla och hur den kan begränsa ens liv, medan andra har föräldrar eller nära anhöriga i riskzonen. Alla som är involverade i projektet delar det starka intresset för att förbättra seniorers livskvalitet. Det är just denna passion som jag vill framhäva som den mest givande delen – att vara en del av något så oerhört viktigt och som gör stor skillnad i människors liv, menar hon. Att delta i aktiviteter tillsammans är av stor vikt för både anhöriga och deltagare, och det bidrar till en ökad känsla av samhörighet och trygghet. – Genom att delta i passen och samtalen får anhöriga en fördjupad förståelse för de svårigheter deras närstående upplever. Den ökade förståelsen ger anhöriga större tålamod och konkreta verktyg för att hjälpa, säger Shalini. Shalini påpekar också att en betydande del av projektet fokuserar på att möta andra människor, skapa gemenskap och delta i meningsfulla samtal. Denna aspekt anses vara minst lika viktig som att lära sig fallteknik, vilket också bekräftas av utvärderingarna. Det är vad deltagarna själva framhäver. Det råder en fantastisk gemenskap under träffarna med en mycket familjär, varm och trygg atmosfär. – Jag är djupt imponerad av deltagarna, som trots sina fysiska begränsningar visar enastående mod. Övningen Det goda samtalet där de diskuterar viktiga ämnen har också stor betydelse för dem, säger Shalini.

24 Hikari i Tryggare vardag Hikari, ett förhållningssätt som främjar trygghet och ett tankesätt som fokuserar på att främja människans välbefinnande, utgör en central del av Tryggare vardag genom noggrant planerade övningar. Kärnteamet i projektet har lång erfarenhet som Hikari-instruktörer, vilket ger en konsekvent integrering av Hikari-principerna i alla faser av projektet. I Hikaris filosofi fokuseras mycket på vad som är naturligt snarare än vad som är normalt. Ett exempel är hur spädbarn naturligt andas. Spädbarn ser ut att andas med magen när de drar ner luften till den nedre delen av lungorna. Där finns flest antal lungblåsor som effektivt fördelar syret i kroppen. De allra flesta vuxna andas mer ytligt, uppe i bröstet, menar Thomas. Eftersom så många gör det verkar det normalt, men det är inte naturligt. Att andas ytligt tyder på stress, och att ha stress konstant närvarande är naturligtvis inte optimalt. Att andas naturligt, längre ner i bålen, är optimalt. – Vid fallteknik är det samma sak. Små barn faller naturligt. Om de tappar balansen böjer de på knäna och får direkt en låg tyngdpunkt så att de drattar på ändan. Vuxna faller normalt stela som pinnar med hög tyngdpunkt vilket ökar skaderisken väsentligt, förklarar Thomas. Alla pass med Tryggare vardag inleds med en fokusövning där andningen används för att skapa koncentration. Den kallas Hikari Landa. – Tankarna svävar ofta iväg, men att bli medveten om att man är närvarande under övningen är avgörande. När vi är mest fokuserade har vi tillgång till våra bästa resurser. Eftersom det kan vara svårt att ta in information, speciellt när vi tränar, kan andningen vara ett fantastiskt verktyg för att underlätta den processen.

25 När deltagarna ställs inför utmanande övningar under Tryggare vardags pass lär de sig att fortsätta genom att bibehålla en lugn andning. Många deltagare på Tryggare vardag berättar att de regelbundet använder andningsövningarna hemma. Tryggare vardags nästa steg Projektet Tryggare vardag har mött stort intresse från aktörer inom många olika områden. Utöver vård, omsorg och rehabilitering har projektet uppmärksammats hos verksamheter inom idrotten, byggbranschen, offentliga platser och arbetsmiljö. Det finns en stark vilja att lära sig mer. Under projektet har man diskuterat de utmaningar som det stora intresset innebär för framtiden och hur arbetet kan drivas vidare. – Utmaningen ligger i hur vi kan möta detta intresse med de resurser vi har, både när det gäller antalet ledare och möjligheten att utbilda dem. Naturligtvis måste detta göras med fokus på kvalitetssäkring, särskilt när det gäller att utbilda personer på olika platser, säger Shalini. Thomas tillägger att projektet fortsätter genom två spår. Det ena är Tryggare vardag, det omfattande program som syftar till att öka yttre säkerhet parallellt med att främja personlig utveckling och inre trygghet. Tryggare vardag vill stärka deltagarnas självmedkänsla och empati och bidra till ökad känsla av mening och livsglädje. Det andra spåret är Trygga fall som fokuserar direkt på falltekniker och hur man tar sig upp efter ett fall. – Gemene man behöver till en början kunskap om hur stor påverkan fallolyckor har på individen och vårt samhälle, avslutar Thomas.

26

”Det kändes som att livet tog slut” Gunnar Sparr, 79 år Parkinsondiagnos sedan 2007 Annika Sparr, 79 år Anhörig 2

28 Gunnar: Jag var ganska drivande i mitt jobb som professor i matematik vid Lunds tekniska högskola. Men runt pensionsåldern märkte jag att jag hade svårt att ta initiativ på arbetsplatsen. Jag kände att jag började tappa förmågan både psykiskt och fysiskt att vara drivande i olika frågor. Dokument som jag skrev för hand blev alltmer oläsliga för att handstilen förändrades, text och siffror krympte successivt. Det blev också besvärligt att jag inte kunde registrera allt i mitt huvud när jag skulle anteckna viktiga telefonnummer. Arbetsprocessen gick mycket långsammare för att allt jag skrev började bli oläsligt för mig. I dag har jag nästan helt och hållet gett upp skrivandet för hand och förlitar mig istället på datorer, så det spelar ingen större roll att jag skriver slarvigt längre. Jag minns även enstaka skakningar i kroppen, särskilt efter att min mor hade gått bort. Vad jag särskilt kommer ihåg är att jag skakade väldigt mycket på hennes begravning. Vanligtvis har jag inte så stora problem med det men ibland blir jag nervös i vissa situationer och då kan jag få skakningar. Annika: Du hade skaffat en bok om hjärnan och bar ständigt runt den hemma och läste på. Dina misstankar om dina symptom växte, och sedan kontaktade du en vän som forskade om Parkinsons sjukdom. Du beskrev dina symptom för honom och sa: “Jag tror att jag har Parkinsons”, och han svarade: “Det låter som det”. Gunnar: Just det, när jag märkte att något var fel bestämde jag mig för att bruka allvar och se vad förändringarna kunde bero

29 på. Det var ganska tydligt vilka symptom som stämde in, utifrån boken jag läste. Så han “diagnostiserade” mig på telefon och vi tog det vidare till en framstående neurolog som 2007 officiellt diagnostiserade mig med Parkinsons sjukdom. Det kändes som att livet tog slut. Varför kände du så tror du? Gunnar: Det kändes väldigt plågsamt då och jag minns till och med att jag satt på mitt kontor och nästan ylade. Men jag inbillade mig att det var mycket värre än vad det egentligen var. Under de första tio åren med sjukdomen utvecklades den inte så kraftigt och det gick bättre än vad jag trodde att det skulle göra. Men sedan blev balansen sämre. Om någon knackade på dörren medan jag till exempel var på väg mot köket blev jag tvungen att vända mig om mot dörren. Men det blev svårt på grund av min dåliga balans och försämrade rörlighet, och det fick mig att känna mig generad. Annika: Jag visste inte vad sjukdomen innebar när du fick diagnosen. Jag hade ju inte läst böcker som du, och för att inte ta ut bekymmer i förväg ville jag inte läsa på även om du bad mig göra det. Men det är klart att jag i vissa stunder oroade mig när jag märkte hur sjukdomen påverkade dig; att du blev otroligt långsam i dina rörelser och att du tappade initiativförmågan. För det kunde man tydligt se. För lite mer än tre år sedan, ungefär samtidigt som pandemin började, fick du en stroke. En månad senare

30 föll du och fick lårbensbrott, och det gjorde livet betydligt svårare för oss. Vi var tvungna att sitta i coronaisolering i ett halvår. Efter det stannade vi mest hemma, gick sällan ut och träffade knappt några bekanta. Varje gång du blev lite förkyld verkade medicinerna fungera sämre, så vi behövde vara extra försiktiga. Det var särskilt efter benbrottet som jag fick hjälpa dig med det mesta, att stiga upp från sängen och få på dig kläder till exempel. Men i dag är du helt självgående och klarar allt på egen hand. Nu finns jag till hands bara om min hjälp skulle behövas. Gunnar: Att vara i denna situation jag är i nu utan att ha ett sådant stöd som Annika… det är inte roligt att tänka på en sådan situation. Hur kom Tryggare vardag in i bilden för er? Annika: Eftersom du Gunnar är med i Parkinsonförbundet så deltog vi på en konferens under Parkinsondagen och fick mejl utskickat av dem som handlade om fallträning. I samband med lårbensfrakturen och att din balans blev sämre så tyckte vi att det var lämpligt. Att falla på hård mark är man ju rädd för men inte för att falla på en madrass. Dessutom hade du ju fallit en del och slagit dig kraftigt så vi tyckte att fallmetoderna passade oss bra. Innan du fick din stroke kunde vi inte promenera i skogsterräng på grund av dina Parkinsonsymptom. Du hade ju ramlat i skogen någon gång när vi plockade svamp på grund av den svåra terrängen. Gunnar: Ja, just det, då hade jag råkat ut för ett fall och sedan samlade man på sig andra besvärligheter. Så en starkt

31

32 bidragande faktor till att vi gick med till Tryggare vardag var att projektet var inriktat på att förebygga fall och att vi fick möjlighet att lära oss fallteknik. Något jag har fått nytta av i min vardag är att hålla tyngdpunkten låg. Om man sätter sig på en låg stol eller på en toalettstol kan man tänka på att hålla sig så lågt som möjligt för att underlätta både sättandet och resandet. Bara det faktum att man funderar på hur man ska göra ökar känslan av att man får nytta av övningarna i en verklig situation. Annika: På Tryggare vardag är det rätt så viktigt att man regelbundet faktiskt pratar och funderar på problemen som finns. Genom att diskutera fallolyckor eller obalans och genom att prova och testa fallövningar, balans- och koordinationsövningar varje vecka, skapar man bättre förutsättningar för sig själv. Hur har Tryggare vardags förebyggande övningar hjälpt er i vardagen? Gunnar: Övningarna med balans och rörelse har varit väldigt bra för mig och dessutom väldigt viktiga i min vardag, mer än vad man först tror. Jag har fått många tips om vad jag kan göra vid olika tillfällen, till exempel hur jag ska återta balansen och hur jag ska göra för att på bästa sätt falla mjukt och förhindra stora skador. Annika: Det är framförallt i benen du har behövt få lite mer styrka. Det jag upplevde som ett stort framsteg var övningen när du stod med ryggen mot väggen, för att räta upp ryggraden och inte gå framåtlutad. Balansen

33 är heller inte så dålig nu längre. Ibland går du med käpp men när du har humöret och viljan, speciellt när någon lyckas få dig att tro på att du klarar det, då stärks ditt självförtroende och då går du fritt! Det får man väl säga att ledarna på Tryggare vardag har hjälpt till med när de säger: “Det här klarar du!”. Då kommer känslan av att man klarar det. Jag tycker att du har blivit mycket starkare och mer rörlig genom Tryggare vardag. Dessutom betyder det mycket för oss att vi får träffa andra människor. Man blir på gott humör! Gunnar: Om jag ser tillbaka: Att få Parkinson var en sak, och under många år var sjukdomen relativt konstant. Sedan drabbades jag av en stroke, och då blev det lätt att tappa hoppet. Jag tänkte att om jag skulle stöta på sådana här svåra problem så var det lika bra att ge upp och bara vänta på att det skulle ta slut. Den tanken dök upp. Sedan, en månad senare, föll jag och bröt lårbenet och kunde knappt röra mig. Då kände jag ännu större anledning att ge upp. Men tack vare Tryggare vardag har jag blivit starkare. Jag uppskattar verkligen att ledarna är som uppmuntrande naturfenomen, de har spelat en stor roll för min nya styrka och mitt ökade självförtroende, och det är ovärderligt. Mitt initiativtagande har förbättrats och nu kan jag ge mig på saker!

34

Fallolyckor & förebyggande insatser 3

36 Varje år faller omkring 100 000 personer, 65 år eller äldre, så illa att de behöver uppsöka sjukvården. Ungefär 2 000 av dem dör till följd av olyckan, enligt en rapport från Socialstyrelsen (2022). Fallolyckor är en av de tio vanligaste orsakerna till dödsfall bland svenskar över 70 år och är den vanligaste orsaken till att äldre skadas. Risken för fall påverkas av faktorer som sjukdom och livsstil, men även av hur aktiv en person är. Åldersrelaterade faktorer som försämrad balans, muskelsvaghet, benskörhet eller nedsatt syn kan dessutom öka risken för fall och fallskador. Trots att män och kvinnor faller lika ofta så skadas kvinnor betydligt oftare medan män oftare råkar ut för svåra eller dödliga skador, eftersom de generellt tar högre risker. En del grupper löper dessutom ännu högre risk för fallolyckor, exempelvis personer som lever med Parkinsons sjukdom eller med sviterna av en stroke. En del effektiva åtgärder finns för att förebygga fall men studier lyfter oftast fram fysisk träning som den viktigaste faktorn för att minska risken att falla. Genom regelbunden balans-, koordinations- och styrketräning kan individens fysiska förmåga stärkas och därmed kan sårbarheten minska.

37 • 145 000 personer blev inskrivna på sjukhus till följd av en skadehändelse under 2022, 75 procent av dessa händelser var fallolyckor. • Fallolyckor är i särklass den vanligaste skadeorsaken till att man blir inlagd på sjukhus. • Den vanligaste fallskadan är höft- eller lårbensfraktur. • Fallolyckor drabbar framförallt personer som är 65 år eller äldre. • Varje år uppsöker 100 000 äldre (65+) vården efter ett fall. 70 000 av dem kräver vidare sjukhusvård. • Cirka 2 000 personer som är 65 år eller äldre avlider varje år till följd av en fallolycka. • 16,8 miljarder per år kostar fallolyckorna samhället (2020). Källa: Socialstyrelsen Statistik om fallolyckor

38 Fallolyckor bland personer med Parkinsons sjukdom Människor som lider av Parkinsons sjukdom löper vanligtvis en ökad risk att råka ut för fallolyckor, eftersom sjukdomen kan påverka balans, muskelkontroll och rörelseförmåga. Många uppvisar skakningar som huvudsymptom medan andra framförallt upplever stelhet. Ofta uttrycks sjukdomen i ena halvan av kroppen och skapar balans- och koordinationssvårigheter. Dessutom är rädslan för att falla en påtaglig störning i vardagen och är en starkt bidragande faktor till social isolering och försämrad livskvalitet. Fysisk träning och andra förebyggande insatser Alla äldre gynnas av varierad träning med en kombination av balans-, styrke- och funktionella övningar. Forskning visar att denna typ av träning är mest effektiv för att minska risken för fall och fallrelaterade skador. I samband med att man blir äldre förlorar musklerna också massa och styrka vilket kan medföra att det blir svårare att hålla balansen eller byta kroppsställning, exempelvis från att sitta till att stå. Även skelettet förändras och benvävnaden minskar med åldern. Benskörhet (osteoporos) ökar risken för frakturer eller andra skador på skelettet vid fall. Men också den som är äldre kan förbättra sin styrka, balans och kondition. Det är möjligt att motverka den åldersrelaterade förlusten av muskelmassa och det är även viktigt att belasta skelettet för att bevara benvävnaden och förhindra att skelettet blir skört. Promenader eller joggning är exempel på sådan träning. Det ekonomiska perspektivet Fallolyckor är, vid sidan av individens lidande, ett folkhälsoproblem som innebär betydande kostnader för

39 samhället. Enligt Socialstyrelsens rapport "Fallprevention – en kostnadseffektiv åtgärd" från 2022 kostade fallolyckor år 2020 samhället 11,6 miljarder kronor. Kostnaderna togs till största delen av kommuner och regioner men även informell vård av anhöriga räknas in i kostnaderna. När indirekta kostnader för förlorad livskvalitet och förtida död inkluderats i siffrorna steg de totala kostnaderna för fallolyckor år 2020 till 16,8 miljarder kronor. Att aktivt arbeta för att minska antalet fallolyckor kan därmed spara mycket pengar för regioner och kommuner samtidigt som äldre ges ökad självständighet. Fallpreventiva åtgärder Socialstyrelsen konstaterar också att risken för att falla ökar med stigande ålder, och många fall och fallskador skulle kunna förebyggas med fysisk träning. En kombination av flera olika former av fysisk träning är den åtgärd som tydligast visar minskad risk för fall och fallrelaterade skador hos personer i ordinärt boende (egna hem, seniorboende eller trygghetsboende). Andra faktorer som kan minska risken inkluderar näringsrik mat, en säker miljö samt läkemedelsgenomgångar. Socialstyrelsen har analyserat kostnadseffektiviteten för några åtgärder för att förebygga fall. För äldre personer i ordinärt boende har följande tre åtgärder analyserats: • Fysisk träning (instruerad av legitimerad personal, till exempel fysioterapeut) • Omgivningsanpassning, inklusive förskrivning av hjälpmedel (utförd av legitimerad arbetsterapeut) • Broddar vid vinterväglag

Samtliga dessa är effektiva åtgärder för att minska fallrisken hos äldre. Enligt Socialstyrelsen är åtgärderna kostnadseffektiva och kan leda till besparingar inom en femårsperiod. Forskning om fallprevention för äldre i särskilt boende är begränsad eftersom behoven är individuella och komplexa. Socialstyrelsen har utvärderat flera åtgärder och kommit till slutsatsen att insatserna inte är kostnadseffektiva på samma sätt för den gruppen. Sammanfattningsvis rekommenderar Socialstyrelsen att arbetet med fallprevention i kommuner och regioner fortsätter och förstärks. Ett proaktivt arbete kan minska antalet fallskador och förbättra livskvaliteten för äldre, samtidigt som det kan ge kostnadsbesparingar för samhället i stort.

41 ”När jag halkade i duschen hade jag nytta av falltekniken jag lärt mig på Tryggare vardag där jag går som anhörig till min fru som har Parkinson. Jag hade glömt att lägga halkmattan i duschen, den hängde kvar på duschväggen. Fallet skedde mycket snabbt, jag åkte baklänges. Jag satt kvar en stund innan jag reste mig och insåg att jag reflexmässigt hade böjt fram hakan mot bröstet i fallet för att inte slå i huvudet, detta har vi övat i gruppen.” – Bo Dehman , 77 år, Ystad

Parkinsonpatienter kan uppleva en rad motoriska svårigheter på grund av förlusten av dopaminproducerande celler i hjärnan. Dopamin är en neurotransmittor som spelar en stor roll i att reglera rörelser. Ofta tar sjukdomen sin början flera år innan symptomen uppmärksammas, och sjukdomens förlopp börjar vanligtvis i en långsam takt.

43 Här är några vanliga motoriska symptom som personer med Parkinson kan uppleva: Bradykinesi — En nedgång i såväl styrda som automatiska rörelser. Kan påverka alla aspekter av rörelser, från att blinka till att gå. Rigiditet — Muskler kan bli stela och svåra att röra, vilket kan begränsa rörelseomfånget och orsaka smärta. Tremor — Skakning i viloläge, ett av de mest kända symtomen på Parkinsons sjukdom. Påverkar händer, armar och ben. Postural instabilitet — Personer med Parkinson kan ha svårigheter att behålla balansen och hållningen, vilket ökar risken för fall. Koordinationsproblem — Det kan finnas svårigheter med finmotorik, som att skriva eller knäppa knappar. Frysning av gången — Plötsliga, kortvariga episoder där en person inte kan röra sig från en plats, ofta mitt i ett steg. Svårigheter med ansiktsuttryck — Minskad förmåga till mimik och att visa uttryck, även känt som "maskansikte". Sväljsvårigheter — Musklerna som används för att svälja påverkas av sjukdomen. Talförändringar — Talförändringar som lågt eller monotont tal kan uppstå. Skrivkramp —Försämrad förmåga att skriva, handstilen blir liten och trång. Dessa symtom kan leda till ytterligare komplikationer, som svårigheter med dagliga aktiviteter, minskad självständighet och ökad risk för fall och skador. Behandling och hantering av Parkinson fokuserar ofta på att minska dessa symptom genom bland annat medicinering och fysioterapi.

44

“Jag kunde falla för att jag inte lyfte upp benet tillräckligt” Birgitta Almqvist, 78 år Parkinsondiagnos sedan 2020 4

46 Det började i halsen. Under min dotters födelsedagsfirande satt jag och åt och var på väg att säga någonting när jag plötsligt satte en matbit i halsen. Trots mina ansträngningar lyckades jag varken svälja ner den eller hosta upp den. En sjuksköterska som också var där utförde Heimlichmanövern på mig, så att matbiten lossnade och flög upp. Vid ett annat tillfälle, när jag var på besök hos min svåger i Thailand, fastnade plötsligt ett fiskben i halsen. De fick slå mig på ryggen för att få ut benet. Efter det började jag bli orolig över vad jag kunde och inte kunde äta. Även idag känner jag mig nervös inför att äta viss mat. Parkinsondiagnosen fick jag för bara några år sedan så jag är ganska ny med min diagnos, men precis som alla andra så kom den smygande två eller tre år tidigare. Jag fick kaliumbrist på grund av att jag åt för mycket lakrits, har du hört något liknande tidigare? Jag fick göra tester i Malmö där jag fick dricka och äta olika saker medan läkarna filmade mig och då konstaterades att min sväljreflex och muskel var försvagad. Jag passade på att berätta om mina andra problem och då sa läkaren: “Du, jag tror att du har något annat så jag ska ringa neurologen”. Hur reagerade du och din omgivning efter diagnosen? I början blev jag deprimerad eftersom Parkinsons sjukdom inte fanns på min karta över möjliga sjukdomar. Jag kände nästan skam över att erkänna att jag hade sjukdomen. Vanligtvis var det alltid jag som ordnade biljetter och planerade familjeresor, även utomlands. Men nu, jag vet inte varför, men jag kände mig som en svag människa på något vis. Mina nära och kära kunde inte heller förstå det och uttryckte ofta förvåning med

47 kommentarer som: ”Det kan väl inte du ha som håller igång så mycket”. När jag avslöjade min diagnos för mina döttrar kastade sig min ena dotter över datorn för att läsa på om sjukdomen. Precis som jag hade de en förutfattad uppfattning om Parkinson, att det innebar att man skulle sitta i rullstol och inte ens kunna lyfta en kaffekopp. När jag skulle sova på natten kände jag hur depressionen kom och sköljde över mig. Jag kunde även reta mig på att min hjärna gjorde grejer jag inte ville, som att hallucinera. Men som tur var hade min läkare påmint mig om att det kunde bero på de olika medicinerna jag tog. Jag har frågat andra med Parkinsons sjukdom och de har fått liknande bieffekter av medicinerna. Det är också typiskt för personer med Parkinsons sjukdom. Men det tog jäkligt hårt i början måste jag säga för jag insåg att jag inte hade många år kvar i livet heller... men de tankarna har försvunnit nu. Det har blivit bättre tack vare tabletterna och att mina nära säger att de inte ser någon skillnad på hur jag är nu jämfört med hur jag var förr. Har du kunnat undvika en fallolycka tack vare fallteknikerna? Innan jag gick på Tryggare vardag hade jag fallit flera gånger, jag kunde falla för att jag inte lyfte upp benet tillräckligt. Jag minns att vi var i Oslo när min dotter reagerade på att jag knappt kunde lyfta upp min fot i höjd med en trottoarkant, och att jag ibland kunde snubbla till lite för att jag hade det svårt med balansen. Men nu när jag har lärt mig teknikerna att falla rätt märker jag hur användbara de är. För inte så länge sedan var jag hemma en dag och råkade gå rakt in i balkongdörren, jag trodde att den var öppen.

48 Smällen blev så hård att den lilla mattan jag stod på gled iväg, så jag ramlade baklänges med telefonen i handen. Men jag hann tänka på att trycka hakan in mot bröstet, tack och lov! Jag har lite blåmärken på grund av fallet, men jag slog inte i huvudet tack vare att vi hade övat in falltekniken. Nu håller jag med om att övningarna har blivit en del av muskelminnet. När jag var i Amsterdam tillsammans med mina döttrar förra sommaren var jag orolig över att jag kanske skulle förstöra resan för dem. Men vi gick 19 000 steg om dagen, så det var inga problem. När man tränar så mycket på Tryggare vardag utvecklas man utan att man tänker på det. Hur upplever du de andra förebyggande övningarna? Jag älskar verkligen övningarna med gummibandet på Tryggare vardag-passen. Hemma brukar jag sitta och göra dem medan jag tittar på tv. De är så enkla att utföra och ger samtidigt en skön motståndskänsla. Hikari Landa är en övning som kan hjälpa mig under utmanande stunder. Häromdagen provade jag att göra andningsövningen när jag var ute och gick för mitt under promenaden blev jag plötsligt yr. Jag behövde sätta mig på en bänk, blundade och fokuserade på mina lugna andetag, enligt instruktionerna vi har fått under passen. Efter några minuter kändes det mycket bättre och jag kunde fortsätta gå. Balansövningarna har verkligen hjälpt mig att förbättra min gång. Jag märker själv att jag känner mig stadigare och mer självsäker när jag går. Det är inte bara min upplevelse – mina vänner har också lagt märke till förändringen och kommenterar att min gång verkar betydligt stadigare än tidigare.

49 När ett Tryggare vardag-pass är slut för dagen brukar ledarna fråga vad vi tar med oss hem, och då svarar jag alltid: "Allt vi gör här är så trevligt!" Varför tycker du att det är viktigt för de som är nya i sin Parkinson att gå på Tryggare vardag? Jag har verkligen uppmuntrat många att delta i Tryggare vardags pass. I början hade jag en negativ inställning och kämpade till och med med mörka tankar, var orolig över hur sjukdomen skulle påverka mitt liv. Men sedan insåg jag att det var något jag inte kunde undvika, och accepterade att detta var min lott. Precis som vissa har cancer, diabetes eller andra sjukdomar; alla har något att hantera. Ibland måste man tillåta sig själv att känna sorg och gå igenom de svåra stunderna för att kunna resa sig igen på något sätt. Jag är osäker på hur många som bara spenderar sin tid hemma, men jag personligen skulle inte klara av att bara sitta still och inte ha något att göra. Jag känner en person som har Parkinson och har försökt att få henne att följa med ut, men hon är inte intresserad av att gå ut så ofta. Man kan inte heller tvinga andra att delta, de måste själva vilja gå ut. Men jag tror definitivt att det finns många som skulle ha nytta av sådana aktiviteter men som kanske inte vågar testa. Den sociala delen är så viktig - för att kunna dela erfarenheter och prata med andra som förstår. Jag är som sagt relativt ny i min diagnos, men jag har accepterat den. Istället för att försöka mota bort sjukdomen försöker jag nu ändra mitt tankesätt och se det som att jag måste våga möta sjukdomen istället. Och det kan vara roligt i sig att upptäcka vad man ska göra för att möta den. Det kan ju vara Tryggare vardag man upptäcker på vägen.

50

“Armarna hängde som två korvar” Lennart Nilsson, 80 år Parkinsondiagnos sedan 2007 Guje Mandahl, 80 år Anhörig 5

52 Lennart: Jag har spelat tennis sedan jag var sex år. Familjen hade hus hundra meter från Pålsjö tennis, och det blev faktiskt både min och Gujes lekplats när vi var små. Guje: Som barn umgicks vi på sätt och vis eftersom tennisklubben låg så centralt och vi båda bodde nära. Där kunde vi köpa glass och spela tennis, och det var just genom vår gemensamma passion för tennis som vår vänskap tog sin början. Jag minns tydligt att du var så livlig och skrattande. Vi måste ha varit omkring tio år gamla då, och efter den tiden sågs vi inte på ett tag. Men våra liv korsades igen när vi båda var 25 år gamla, på samma arbetsplats. Du jobbade som försäljare på Helsingborgs litografiska och jag var sekreterare åt vd:n. Det var en oväntad återförening som förde oss samman på nytt. Hur fortsatte tenniskarriären för dig Lennart? Lennart: Jag har nog spelat nästan hela livet, men mitt absolut bästa år som tennisproffs var på veterantouren runt 2000. Under den tiden hade jag äran att representera Sverige både i VM och EM. Guje: Ja, det var verkligen under den perioden du stod på topp. Kommer du ihåg när du mötte världsmästaren Pokorny? Han slog bollen från ena sidan till den andra, och du sprang fram och tillbaka med en otrolig snabbhet för att slå tillbaka bollen.

53 Lennart: Precis, jag minns det tydligt. Jag var en av de snabbaste på banan, men det var inte för att jag sprang snabbt utan för att min reaktionsförmåga var på topp. Guje: Ja, du var verkligen en mästare på att läsa spelet och svara blixtsnabbt. Men med tiden såg vi alla hur din reaktionsförmåga började förändras. Lennart: Jag hade Parkinsons sjukdom en tid när jag spelade, men det tog många år innan jag ens märkte det. Men för mig har sjukdomen aldrig varit något stort hinder. Trots att jag hade sjukdomen lyckades jag bli svensk mästare i tennis två år i rad. En gång kommenterade min motspelare som precis hade förlorat: "Det är väl fan också att förlora mot någon som har Parkinson". Guje: Han var läkare och han sa det på ett kärleksfullt sätt. Lennart: Men det visar också att sjukdomen inte har hindrat mig från att nå mina mål och övervinna utmaningar. Jag har aldrig känt att jag vill ge upp. Visst, jag har kanske gett upp när jag har haft muskelbristningar eller ont i ryggen och inte kunnat spela. Då kanske jag har känt mig lite besegrad, men jag har alltid kämpat vidare. Guje: Det är inte många gånger i livet som du har gett upp.

54 Vill ni berätta hur ni upptäckte Lennarts Parkinsonsymptom? Guje: Vanligtvis brukar jag inte se så många av Lennarts tennismatcher, men den dagen han spelade i Mallorca 1999 tittade jag på hans match och upptäckte något annorlunda med honom. När det var dags för sidbyte såg det ut som om han hade gett upp, med armarna hängande och en uppgiven min. Det var en annorlunda Lennart jag såg. Ett år senare var vi på vinter-EM i Seefeld i Österrike med våra tenniskompisar och gick på bergsvandring. Under den vackra soliga himlen och den härliga snön märkte jag något märkligt medan Lennart gick framför mig. Armarna hängde som två wienerkorvar; han rörde inte armarna när han gick, de bara hängde. Men det kunde jag bara se från långt avstånd. På nära håll märkte jag inget. Jag hade sett samma symptom hos min pappa, som också hade Parkinsons sjukdom. När jag pratade med vår husläkare om mina observationer trodde hon inte på att Lennart kunde ha Parkinson, eftersom han var så stark och snabb. Men jag upptäckte på många olika sätt att något inte stämde och fick till slut husläkaren att remittera Lennart för undersökning. Parkinsondiagnosen kom däremot inte förrän 2007, flera år efter att symptomen först visat sig. Du nämnde att din pappa också hade Parkinson. Hur minns du den? Guje: Det var min mamma som först uppmärksammade att min pappas armar hängde rakt ned när han var ute och

55 gick, på samma sätt som Lennart. Det syntes inte på pappa när man var nära honom heller, kanske för att han fortsatte spela tennis och golf fram till att han var över 80 år, trots sin Parkinsonsjukdom. Det var faktiskt först när han blev 84 år som han blev för stel för att spela golf. Men det var alltså på det sättet jag kände igen liknande Parkinsonsymptom hos Lennart. Var det därför ni gick med till Tryggare vardag? Guje: När Lennarts tenniskarriär började avta letade vi efter aktiviteter att göra. Vi tänkte spela golf men det blev aldrig av. Sedan kom vi i kontakt med Tryggare vardag genom Parkinsonförbundet. Att Lennart saknade att spela tennis var en av de främsta anledningarna till att vi började på Tryggare vardag. Vi kände att det var dags att utforska något nytt tillsammans, något som inte var relaterat till tennis. Projektet erbjöd en spännande och annorlunda upplevelse samtidigt som vi fick lära oss en mängd olika övningar och tekniker. Här är fokus på fallteknik, koordination, rörlighet och särskilt på hur man landar efter en rörelse, vilket ledarna betonade som viktigt. En övning som vi aldrig hade provat tidigare var Hikari Landa. Tidigare hade vi vant oss vid att direkt kasta oss in på tennisbanan utan att tänka på att samla oss, landa ordentligt eller liknande. Det här var verkligen en ny plattform för oss att utforska och växa på. Tryggare vardag blev till en början en slags ersättning för någonting som vi inte längre kunde göra.

56 Har ni varit med om fallolyckor ni kan berätta om? Lennart: Jag minns att det var en eftermiddag när jag gick ut i trädgården vid sidan av garaget, där barnen och Guje ville odla potatis och rödbetor. Jag gick försiktigt men råkade sätta foten ned i murgrönan som vuxit ut och omkring på marken, fastnade och så “bam” föll jag ned i busken. Fallet kändes inte så farligt och jag cyklade ned till Gujes väninna som var läkare för att fråga efter plåster. Men när hon tittade på mitt sår sa hon att jag behövde åka in till sjukhuset eftersom såret jag fått behövde sys. Det gick så fort när jag föll att jag inte minns om jag hann använda mig av falltekniken. Men jag måste ha fått ned tyngdpunkten för det gjorde inte så ont. Guje: Det var ett tag sedan jag senast föll och skadade mig, men jag har fått frakturer vid fallolyckor tidigare. Ibland är jag oförsiktig och jag har tidigare halkat på is, men numera använder jag spikskor när det är halt ute för att undvika olyckor. Men eftersom fall kan inträffa så snabbt är det viktigt att ha koll på falltekniken för att undvika skador i framtiden. Vid 80 års ålder är livet naturligtvis inte som förr, men genom att lära sig och öva på fallmetoderna hoppas jag att de blir en automatisk reaktion om jag skulle falla igen. Vad är mest givande för dig Guje som anhörig i projektet? Guje: Det mest givande för mig som anhörig i projektet är att få lära mig övningar som är till nytta för både Lennart och mig själv som äldre. Från att hjälpa Lennart med

Made with FlippingBook

RkJQdWJsaXNoZXIy NDg2ODU=