100 Jag föll för inte så länge sedan. Jag satt på Pågatåget, två trappsteg upp, mittemot min vän. När tåget närmade sig Rydebäcks perrong tog jag på mig kappan och backade samtidigt som jag skulle säga hejdå. Och så hade jag glömt bort att det fanns trappsteg så klev rakt ut i luften och föll bakåt på den motsatta sidan. Där satt fyra personer som naturligtvis blev förskräckta. De försökte ju säga att de ville hjälpa till men när tåget hade stannat reste jag mig bara upp och sa: “Tack så mycket men hejdå!”. Och så gick jag av tåget. När jag hade gått av och tåget började köra vinkade jag. Personerna vinkade tillbaka och hade förvånade sagt till min vän att jag vinkade. Hela tågvagnen stod och vinkade till mig! Jag tror att jag sänkte tyngdpunkten under fallet men jag tror inte att jag fick upp händerna helt eftersom jag höll i en väska. Men hakan tryckte jag in och så sänkte jag tyngdpunkten. Jag fick inte ens ett blåmärke. Jag hann faktiskt inte tänka på någonting, ibland när jag har fallit har jag upplevt att man hinner tänka en hel del. Men det hann jag inte med denna gång. Men jag kan säga att jag fick nytta av falltekniken och det nyvunna muskelminnet. Ett annat fall hände hemma. Jag höll en gardin som jag skulle sätta upp och sen så gick jag naturligtvis på tyget och halkade. Men så böjde jag mina knän, tog upp händerna, drog in hakan och så kändes det som att jag gled ned på golvet. Istället för att det blev den här stora, dramatiska “pang” så blev det en mycket mer skonsam touch. Det är väldigt konkreta bra tips som man kan ta till. Det hjälpte mig, det gjorde det. Jag föll inte så illa, utan jag hamnade ganska bra. Inga benbrott och inga traumatiska efterverkningar, vare sig mentalt eller fysiskt. Jag landade ganska bra.
RkJQdWJsaXNoZXIy NDg2ODU=